Morgonens vision om dagen:

Jobba. Köra till Kalmar med Storson och Lillfis och köpa garn, mat och möbler till storsonen. Komma hem till en make som under tiden kört mellansonen till avgångsbussen till helgens flygvapenövning, eldat och är lite ensam och glad att se oss. Laga god mat, dricka gott vin tillsammans med hemmavarande barn och make i godan ro och sedan påbörja stickande av en fin tröja.

Ni hänger med? Bra.

Kvällens summering av dagen:

Försovning. Kört Lillfis till skolan. Jobbat. Städat bilen. Kört till Kalmar en timme efter planerad tid. Köpt tillräckligt med garn för att lägga upp maskor - det fanns inte mer. Kommer i slutet av nästa vecka... Hm. Köpte möbler och mat. Nemas problemas(!!). Ringt hem till maken som precis stod i begrepp att köra Mellansonen. Kört hem typ två timmar efter planerad tid. Kom hem jättejättesent... Ringt maken flera gånger på hemvägen men ingen svarar. Kommer hem, lastar ur bilen. Alla är trötta och griniga och maken är inte hemma!? Ringt maken igen på mobilen, nu är klockan över åtta på kvällen och bussen skulle gått för 40 minuter sedan - var är han??? Det har inte kommit någon buss... Han står med Mellansonen, dennes kompis och kompisens pappa och fryser.

Slängt in allting från bilen, packt upp alla miljoner kassar SAMTIDIGT som jag eldat, lagat mat och försökt få igång min nyinköpta köksradio som inte ville fungera såsom jag tycker den borde göra. Fick fram mat klockan 21.30, en i mitt tycke utmärkt tid för att äta middag på men som övriga familjen tycker är aningen sent... Känsliga typer i den där familjen...

Maken ringde och då lade telefonen av (TEEEEEELIAAAAA - NU ÄR DET FEL IGEEEEEN!!! SAMMA SOM FÖRRA GÅNGEN!!!!!!) så jag hörde varken vad han ville eller sa. Hittade en lucka mellan trädtopparna och lyckades ringa honom från min mobil. De var halvvägs till platsen för flygvapenövningen han och den andra pappan, det kom aldrig någon buss och ingen övningsledare kunde förklara varför.

Intog min middag ensam framför brasans sprakande medan arvingarna åt i vardagsrummet framför en dålig film på TV.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Och om någon timme hoppas jag maken ska komma hem igen!

Å den som vill använda uttryck som "fredagsmys" - fredagsmys in maj äss!!!!

Läser Aftonbladet; "Så vet du om du lever med en psykopat" med stort intresse. Uppenbarligen lever inte jag med en psykopat - men min man gör! Jag hade ingen aning...

Jodå, hör här:

Utmärkande för en psykopat är följande;

Hon är ytligt charmig och tror att hon är viktigare än andra. (Frågor på detta?)

Hon manipulerar andra för egen­ ­vinnings skull. Hon ljuger och bedrar utan svårigheter. Hon är likgiltig inför att åka fast. (Det är väl många år sedan jag sanningsenligt berättade vad min shopping kostar EGENTLIGEN. Och OM maken nu kommer på mig så gör det inget, jag flashar lite med ögonfransarna och snart äter han ur min hand igen).

Hon visar lite ånger eller skuld. Ibland kommer hon att säga förlåt, men det är bara för att slippa ­andras tjat. (Jag har ingen ånger eller skuld att visa! Fast jag säger aldrig förlåt för jag har aldrig fel, det vet ju alla!)

Hon är hjärtlös och känner inget medlidande. (Nä! Det är väl mig man ska känna medlidande med? Som t ex när maken slet av hälsenan tre dagar innan julafton för några år sedan - vem fick sitta och vila i en stol i en vecka medan jag slet häcken av mig? Precis. Medlidande in my ass - om jag inte slitit ut det...)

Hon lever av andra eller har en aggressiv attityd. (Vaddårå? Maken tjänar mer än jag och det är klart man blir ARG när han inte gör som man vill och säger???)

Hon har dålig självkontroll och är promiskuös.(Här haltar det möjligen en aning - kriteriet promiskuös ger mig lite Psykopat Light-stämpel. Självkontrollen är obefintlig, annars hade jag ju både varit smal, rökfri och vunnit maraton...)

Hon hade beteende­problem redan som ung och satt i arresten innan hon ens fyllt 18. (Bortsett från arresten så... Möjligen klarade jag mig undan den för att jag var tillräcklig smart och psykopatisk redan då!?)

Hon har en impulsiv livsstil. Hon är en risktagare. (I rest my case!)

Det är befriande med diagnoser. Att få känna sig insorterad i rätt fack liksom. Tillhörighet.

Psykopat...

Mhm, känn på den! Undrar om jag kan gå med i någon intresseförening?

UjujujUJ vad jag är trött! KAN vara för att jag fortfarande släpar på nåt infektionistiskt shit, KAN vara för att jag somnar strax innan jag ska upp, KAN vara för att det är mycket nu - igen. Vet inte - gäääääsp - men trött är jag.

Fast jag piggade upp mig med lite massage och shopping idag! Shoppade tre liter mjölk och två Naturdiet Caffe Latte... Haha, bara skojade; jag köpte en kaffeburk också. Å väggljusstakar. Ett litet vinställ fick följa med när jag ändå skulle hem... Man kan ju inte ha vinställ utan vin, så jag stannade och fixade det också på väg hem. Nu får visserligen ingen dricka vinet för då blir det ju ett tomt hål i vinstället och så kan vi inte ha det! Himla tur att jag köpte mjölk dårå.

Sen har jag sedan länge beslutat mig för att sluta på FB när jag inte längre kan välja Tidslinjen eller inte, och nu börjar det visst dra ihop sig. En god vän tipsade om Google+ istället, så nu försöker jag lära mig hur det funkar. Lite ensamt känns det ju, för jag har typ två vänner där...   Grejen är att jag vill inte HA Tidslinjen - jag gillar inte den! Och i sedvanlig ordning blir jag sur, tvär och grinig när jag inte ges valfrihet och då får det vara.

Så, vill ni mig nåt så hittar ni mig på Google+ i fortsättningen. Ja, eller här. Eller på mailen. Eller i motionsspåret. Hahahaaaaa, bara skojade...!

Nämen sova lite nu då?

Natt me er!