Jamen det går ju lysande med mitt nya liv... Typ.

Morgonpromenaden bestod av sakta linkande från bilen - som parkerades femtio meter från jobbet efter en timmes runt-runt-runt-körning i stan för att leta upp en ledig ruta att backa in i - under häftigt motionerande av ansiktsmusklerna genom grimasering av smärta.

Gårdagens powerwalk medförde nån form av klämning av nån nerv, säkert med något spännande latinskt namn, i vänster ben och bortsett från att benet sover hela tiden så har jag dessutom djup smärta i vänster sittkudde.

Jag kan således inte stå, inte sitta och inte gå.

Looooove my life!

Har haft asont i ryggen sedan i våras men kände att jag var jäääätteeeebraaa nu. Ända till igår alltså. Jefla schitmotion!   

Min diet funkade ända fram till klockan nio igår kväll då jag i ren frustration över tingens vardande med allting smällde i mig ett halvt kilo lasagne. Måhända eskalerade frustrationen över alltings jävlighet för att jag ungefär då upptäckte att barnen hade studiedag i skolan idag och att jag har sämre noll-koll än jag själv trodde var möjligt. Eventuellt ringer jag Barnavårdsnämnden och beställer en hämtning innan någon annan gör det - t o m jag inser ju att de behöver föräldrar som inte tänker köra dem till skolan när de är lediga...

Sen dränkte jag mina sorger i Alfapet medan disken stod i högar och papper som ska fyllas i och åtgärdas samlade damm runt omkring mig.

Mitt sovschema sprack med en smäll när jag vid ungefär tvåhundrafemtioåttonde nattliga vridningen i sängen upptäckte att jag fortfarande var vaken fast klockan var tre. Det hade inte med någon smärta i benet att göra - jag kunde helt enkelt inte sova.

Ändå studsades det upp i gryningstimmen för att uppvakta sötaste, gulligaste femtonåringen på födelsedagen. Han grymtade, öppnade sina paket och somnade om. Själv skjutsade jag lillfis till fritids, bara en liten, ynka timme försenad!

Pigg och uppmuntrad av fritidspersonalens ord "jag SER på dig att du har för mycket nu" körde jag så vidare till jobbet, funderandes på hur jag egentligen ser ut...   Fast... jag vill nog inte veta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...