Jag är som bekant inte en vän av rutiner, ordning och repriser. Jag vill ha omväxling, stora utrymmen och massor av oförutsägbara happenings!

Alltså borde jag ju gilla det här vädret - ömsom sol, snö, drivis, hagel och högsommar. Konstaterar förvånat att nä. Det gör jag inte.

Måhända är det en mognadsprocess jag genomgått, måhända är det helt enkelt för mycket även för mig. Jag vet inte, jag vet bara att jag *ogillar.*

Dagen har gått i praktikant-anda; måste säga att det är en vansinnigt duktig praktikant jag fått! Inga långa förklaringar eller demonstrationer krävs, bara "gör si och gör så för att det och det skall hända", hon gör och allt händer som det ska. *Gillar!*

Igår ringdes det också till Skatteverket. 27 minuters väntetid. "Hej, jag heter och jag behöver..." "Nä, det går inte, vi kan inte skicka, du får skriva ut från nätet. Om du HAR nät?" "Nä, har jag inte". Det är klart jag har internet, men jag blir så vansinnigt sur när allt bygger på att man MÅSTE ha det för att få en sketen blankett så jag demonsterar i vanlig ordning. På mitt eget sätt.

"Nähä... Nääää... Hm... Jaaa, nämen då vet jag inte..."

Grejen är att de har kunnat skicka efterfrågat papper vartenda år men nu plötsligt är det omöjligt?? *Ogillar!*

Idag ringde en försäljare från Comhem till jobbet. De har ringt varenda dag i flera veckor och säger "Hej, jag heter och ringer från Comhem, jag söker Kalle (chefen)." "Nä, han är ute och jobbar" svarar jag, samma harang varje gång. "Okej, men då återkommer vi" säger Comhem. "Gör ni det" säger jag och lägger på.

Sådär håller vi på! Utom idag... Idag ringde de från Comhem och sa "Hallå?" när jag svarade. "Ja, hallå hallå" sa jag. "Jag vill tala med Kalle". "Nä, han är ute och jobbar." "Ha, tack då" klick. *Ogillar.*

Hahahhaaaa - jag tror de börjar bli sura!! Jag tänker vänta ut dem. Bara vägrar tala om att det är totalt meningslöst att de ringer det numret för chefen är inte tillgänglig på kontoret. Han är ute och kör brädor eller vad han nu gör. Bara vägrar tala om att de lägger MASSOR av tid och energi på att söka en chef som de inte kommer få tag på för att sälja något som de aldrig kommer får sälja.

Ha - telefonförsäljare. Där fick ni! *Gillar!*

Japp - nu har vi levt livets glada dagar med svala roséviner, solbränna, kortbyxor och sandaler. Det var det!

Idag vaknade vi till en värld vi faktiskt känner igen - den snötyngda. Den vita, rena, klara.

Hunden gick ut på trappan, sniffade lite med nosen i luften, vände och gick in... Jag följde efter.

Lillfisen stod lutat mot väggen som en trasdocka medan jag for runt och letade vinterjacka, mössa, vantar och varma skor. Blev lite orolig ett tag - han kan väl inte hamnat i vinterdepression ungstackarn?

Körde till jobbet, långsamt för att inte få sladd, med en temperaturmätare som vägrade gå över fyra grader.

Kan inte låta bli att fundera över mina blomkrukor jag var och köpte igår. Förvisso var jag förutseende nog att inte sätta ut dem, inte med blommor i åtminstone, men hur länge ska jag vänta?

Har lärt mig nu att det jag planterat i mina tidigare krukor är någon form av bombyxor... Byxbommar? Buxblommor? Äh, gröna små träd typ.

Klarar de snöoväder tro?