Ibland känns det som om det inte händer något kul. Jag menar, det händer ju alltid saker, jämt och varje dag, men inget revolutionerande, omvälvande, radikalt.

Jag är av födsel och ohejdad vana något av en rastlös själ och hur mycket jag än gnäller över att jag aldrig hinner, alltid har massa måsten och att det aldrig är lugn och ro så hör det bara till liksom. Händer det inget så känns allt fel och jag ifrågasätter och undrar.

Men så började jag funderade lite på vad jag har gjort under de senaste tio åren. Både stort och smått men saker som har förändrat något hos mig på ett eller annat vis;

- Renoverat ett hus

- Sålt ett hus

- Flyttat till en lägenhet

- Begravt en lillebror

- Fött ett tredje barn

- Överlåtit ett företag för att bli hemmafru

- Börjat jobba (det var tråkigt att vara hemmafru)

- Flyttat till en större lägenhet

- Köpt ett hus

- Flyttat till ett hus

- Renoverat ett hus

- Skaffat hund

- Bytt jobb

- Skaffat ett jobb till (lika bra att ha två)

- Separerat och flyttat till en lägenhet

- Flyttat hem igen

- Köpt ett oräkneligt antal bilar

- Skrotat ett oräkneligt antal bilar

- Gått ner tio kilo i vikt

- Gått upp tolv kilo i vikt

- Gått ner femton kilo i vikt

- Gått upp sexton kilo i vikt

- Lärt mig elda med ved

Jag har uteslutit alla småsaker såsom föreningsengagemang, diverse styrelseuppdrag, skrivuppdrag, övriga förändringar av arbetssituationer, mellanfisens sjukdom som varit halvtidsjobb i ett år och sånt som jag alltid gjort och som är vardag liksom.

Dessutom kan jag tillägga att åren innan dessa tio år har inte sett ett dugg bättre ut.

Håller alla på såhär eller är det min rastlöshet som driver på hela tiden? Och om det mest är hos mig det ligger; vad är det som gör att jag aldrig kan lugna ner mig och vara nöjd? Och hur gör jag i så fall för att förändra saken och lära mig må bra av att bara finnas?

Det är sånt jag funderar lite på en vanlig onsdag när bara lillfisen och jag är hemma och läget är hyfsat lugnt... Men jag tror det går över. Snart.