Jag har mina perioder av nostalgi och förhävelse - nu är det Onedinlinjen som fångat mitt intresse.

Betar av avsnitt efter avsnitt av segelfartyg, myterier, polisonger och kravatter, allt i lagom mix av Liverpool-engelska utan text. Båtterminologi med liverpoolaccent är inte alltid glasklart men det går bra för det mesta!

Fantastisk serie egentligen. Kärva, kapitalistiska kapten James med polisonger man kunde ha lindat runt fingrarna fjorton varv. Han fru Anne, vilken han gifte sig med bara för att komma över ett skepp men till vilken han också hyser en tillgivenhet, även om han inte låtsas om det. Lillasyster Elizabeth som blir med barn med sin tilltänkta make innan äktenskap ingåtts och sedan väljer att gifta sig med en annan utan att avslöja att hon är gravid...  Slagsmål där ljudet från smällarna kommer innan smällarna utdelas, en ljudupptagning där ljuden från rep, båtknarr och filmteam överstiger ljudet av dialogerna - det är underbart!

Som ett Dallas innan Dallas fanns men med sjuttiotalsprägel.

Nu är det snart melodifestival. Håller som bäst på att förbereda festivalsupé i form av potatisgratäng, ytterfilé och sallad och efterföljande dessert; rabarberpaj under marängtäcke skapad av maken i egen hög person!

Ha en bra kväll mina vänner!