Var på utvecklingssamtal med en son igår. Säger inte vilken men han går i tvåan.

Kvällen innan kom han ut i köket och såg lite bekymrad ut.

- Vad är det med dig?

- Äh... inget...

- Jomen säg nu, jag ser ju att det är nåt...

- Jo... men... äsch, jag kan inte säga det...

- Försök får du se! Börja från början!

- *suck* Okej. Joooo.... Vi ska ju till skolan imorron...

- Mhmmmm... (en känsla av aj.aj.aj...)

- Du vet... för länge sen, när du såg det där jag hade ritat i min bok...

- Mja... Vilket menar du?

- Den där teckningen du vet... som du blev lite arg för...

- Ahaaaaa... Du menar... "den där dumma"?

- Mmm...

- Du menar... den där där "någon"... riktade ett... mot någon annan över vilkens huvud du skrivit "Lärarens namn"?

- Mmm, just den...

- Det var något vapen inblandat va...

- Jo...

- Och du hade ritat dig själv som den som höll i det där vapnet...

- Aaaa...

- Okej. Du fick sudda ut den teckningen, vad är problemet?

- Jo... Du... Jag tänkte... Det är ju ingenting att prata om liksom så vi gör inte det imorron va?

- Nähä? Men hörru - om man blir så arg på sin lärare av någon anledning så är det väl en bra idé att prata om det? Istället för att rita elaka bilder i sin bok menar jag? Eller...?

- Äh, jag är ju inte arg på honom längre. Jag var bara det DÅ.

- Aha, men jag tycker kanske att det är bra att berätta att du har VARIT så arg i alla fall... Det var ju ingen vidare snäll bild du ritade...

- Nä... men... äsch, det blir så jobbigt... (tårfyllda ångerögon)   

- Okej. Men du, då säger vi såhär; du lovar mig att aldrig mer göra såna fula bilder om du blir arg utan talar om för läraren om du blir arg istället. Så lovar jag att vi inte pratar om din teckning imorgon, okej?

- Okej!! *glada hoppsasteg vidare ut i livet*

Har jag fostrat ett monster som kommer ansluta sig till kriminella, skjutglada gangstergäng eller kommer det bli folk av honom också tro...? Lovorden som haglade över honom under utvecklingssamtalet hade måhända låtit trubbigare om vi hade berättat... *samvete, samvete".

Meeen äsch! Det löser sig!
*hoppsar glatt vidare ut i livet*

Måste höja ett företag till skyarna idag, helt mot mina principer men ibland blir man glatt överraskad alltså...

Företaget heter Phonera och är ett "ring-billigt-företag" som vi använt på jobbet under flera år. Nu har vi inte längre fast telefon utan endbart mobiler, så nu behöver vi inte den tjänsten längre.

Jag skickade ett mail till företaget och sa upp abonnemanget, fick ett rekordsnabbt svar att det var fixat och allt var frid och fröjd.

Sen kom en räkning... Med en uppsägningsavgift på 599 spänn... Mhm...

Jag ringde dit idag. Argumenten var vässade, vårt väldigt gamla avtal låg på bordet framför mig (i vilket det f ö inte stod ett ord om någon "uppsägningsavgift") och signalerna tutade i luren.

När tjejen svarade frågade jag vad uppsägningsavgift var och hon knappeliknappade på en dator och lät "jo... det är... men vad är det HÄR... hm... Jomen det är ju... eller..." varefter hon var tyst en lång stund, återkom och sa helt enkelt "Du, riv fakturan".

Jag kunde inte håll igen! Jag klarade inte att svälja min spontanitet. Jag sa bara "Wow, jag älskar dig" och sen sa vi tack och hej.

Phonera. Det VAR billigt under tiden vi använde dem och något mer serviceinriktat och okomplicerat företag var det länge sedan jag var i kontakt med.

Som sagt, sällan jag gör reklam för något annat än Midlövs Bygg AB och Advokatfirma Björn Lindmar på den här sidan, men som motpol till all negativ kritik jag givit andra så står jag för det här också!

Kram Phonera - vi återkommer om det blir aktuellt!