Idag skulle det tas nya prover för att undersöka om jag var lika söt som innan semestern. Blodsockervärde med andra ord.

Gjorde ett quick-stop utanför byggnaden där Ulla finns. Ulla, hon som envisas med att sticka mig i fingrarna stup i ett (haaaata stick i fingret!!).

Ulla är en otroligt trevlig och sympatisk kvinna som uttalar förbannelser över mig hela tiden (träna, motionera, ät nyttigt, lev hälsosamt, sluta röka, ni vet såna där eder) men som man ändå inte kan låta bli att tycka om.

Vi pratade om ditt och datt, om min värkande rygg och mina stela leder. Efter ett tag insåg jag ju att hon ägnade sig åt en avledande manöver bara - hon stack mig i fingret när jag minst anade det! Lömskt...

Sen väntade vi lite på att maskinen skulle pipa och när den gjorde det så tystnade hon mitt i en mening, såg på mig över glasögonkanten och sa "Det här är inte bra, Lena... Jag måste nog skriva en remiss till läkaren".

Ibland önskar jag att jag var tre år. Då hade jag fått kasta mig ner på golvet, gråtit, krampaktigt klamrat mig om hennes ben och skrikit "Näääääj, göööör inte det, ge mig EN chans till, bara EN, jag loooovar - jag SKA börja motionera, äta nyttigt, sluta röka och bli en sund människa, skicka mig inte till läkaren, jag VILL inte veta att jag har diabetes, jag SKAAAA sköta mig!!!"

Nu är jag inte tre år, utan förti... hrm, tjugofem plus. Alltså fick jag istället, moget, lugnt och sakligt argumentera för min sak; ""Näääääj, göööör inte det, ge mig EN chans till, bara EN, jag loooovar - jag SKA börja motionera, äta nyttigt, sluta röka och bli en sund människa, skicka mig inte till läkaren, jag VILL inte veta att jag har diabetes, jag SKAAAA sköta mig!!!"

Ulla såg allvarligt på mig och nickade till sist nådigt. "Okej. Vi väntar en månad, gör ett nytt prov i september så får vi se. Förutsatt att vi är överens om att idag, 11 augusti 2011, börjar ditt nya liv. Överens?"

Jag nickade ivrigt, skakade hand på saken och gick ut med en lapp om nytt stick i fingret (haaaaatar stick i fingret) i mitten av september.

Motionerandet började jag med redan på lunchen. Det blev en lååååång runda i stans alla affärer!

Nu har jag inte tid med er längre - jag måste ut och gå med hunden.