Har varit sjuk ett par dagar. Det innebär att jag, i brist på annat, ägnat mig åt att läsa lite olika bloggar. Smurfat runt lite och letat efter lite olika välskrivna, roliga och underhållande bloggare som passar mig som målgrupp.

Men jag vet inte - antingen har jag hittat fel sorts bloggar eller så är sanningen så som jag dessvärre upplever den - jag är totalt hopplös!!!

Det känns som om varenda framstående bloggare är, förutom lyckade skribenter då alltså, ekonomiska, miljötänkande människor som kan sno ihop en trerätters middag av lite pinnar och mossa tillagat i en svart Kitchen Aid och serverat med ekolgisk gräddklick. Detta kombineras då med välartade barn, nyrenoverade hus och välfyllda garderober där allt är loppisfynd för max 40 spänn. SNYGGA loppisfynd.

De bakar, syr, målar, skriver noveller och kan fotografera sig själva framför en spegel och se ut som om de var proffsfotograferade till nästa nummer av Vouge.

Trots att de precis kommit hem från en liten löparrunda på nån mil eller två medan den ekologiska potatisen kokade på spisen!   

Eller så är de überfeminister, vägrar raka sig under armarna och tvättar håret var tredje vecka med naturvänliga preparat som de hittar i skafferiet... *applåder och vågen, men hur fan ORKAR de??? Jag orkar knappt tvätta håret med miljögiftiga schampoon!*

Förstår ni vad jag pratar om? Alla tycks ha en uppgift, alla tycks ha ett syfte med sitt bloggande! Något viktigt att förmedla, något intressant att berätta...

Då har jag naturligtvis sorterat bort alla fjortisbloggar som handlar om dagens inköp på HM, alla vars enda syfte är att vara elak och provocera och alla som var kändisar först och började blogga sen.

För att inte tala om alla som skriver om sina sjukdomar, sina barns sjukdomar, människor som ligger för döden och ändå orkar förmedla kraft, energi och lycka i allt elände. Såna där bloggar som man knappt kan läsa för att texterna blir så suddiga när man bölar och tjuter hela tiden.   

Visserligen har jag redan från början varit tydlig med att mitt bloggande handlar om absolut ingenting, men vad säger det om mig som person? Jag menar, hur glamoröst är det att berätta att jag tömt och rengjort vattenreningsanläggningen liksom...

Jag är så otroligt o-duktig! Jag har ingen agenda. Eller ingen och ingen, jag menar ju då förutom att jag teoretiskt hela tiden planerar att BLI just en sån där engagerad, medveten och intressant person. Sen. När jag får tid.   

Mitt miljötänk sträcker sig till att jag torkar golv med Grumme såpa (när jag väl torkar dem alltså), och tankar blyfri bensin...

Jag lagar visserligen mat, men så mycket matblogg blir det inte av Kungsörnen makaroner och falukorv...

En gång bakade jag muffins - jag la ut en bild på bloggen. Inte fick väl jag 40 kommentarer av folk som ville ha receptet precis...

Antingen får jag sluta blogga eller så får jag helt enkelt köpa mig en Kitchen Aid. Då kanske jag också kan laga spännande maträtter iklädd högklackat, välsminkad och med mina vackra, vattenkammade barn i nystrukna kläder som åskådare. En svart Kitchen Aid skulle nog göra susen!   

Eller... eller så får jag väl helt enkelt bara konstatera att jag är wanna-be utan naturliga förutsättningar. Och blogga som en sådan.