Vaknade klockan sex av sol och fågelkvitter. Studsade upp ur sängen, i träningskläderna och tog hunden med mig på en liten joggingrunda med tempoväxlingar i en halvtimme.

När jag kom hem satte jag smågnolande på kaffet, tog en uppfriskande dusch som jag avslutade med iskallt vatten innan jag marscherade upp i mitt dressingroom och klädde på mig dagens outfit (tunika från Flash, linne från Repeat och tights från... artonhundrakallt?)

Tog en kopp kaffe, satte mig i morgonsolens värme på altanen och löste ett korsord. Sen var det lagom att väcka barnen som klädde på sig och åt sin frukost (ägg, rostat bröd, yoggi och nypressad juice) medan jag lade en omsorgsfull makeup (dagcreme, primer, foundation, ögonskugga, eyeliner, mascara och ett par tag med ögonbrynspennan över de alltid lika välnoppade ögonbrynen).

Barnen dukade av bordet, ställde disken i diskmaskinen och travade iväg till skolbussen och jag körde till jobbet efter att vädrat alla sängkläder, bäddat och dragit ett par varv med dammsugaren.

På jobbet kom jag in sådär klämkäckt som jag alltid gör, satte på kaffe, läste mailen, jobbade effektivt utan avbrott fram till lunch, åt en ordentligt balanserad lunch, gick en halvtimmespromenad i rask takt (för jag har naturligtvis ombyte med mig till jobbet), jobbade lika effektivt resten av dagen och åkte visslande hem precis i tid. Inga köer, inget kaos.

Hemma var kvällens middag - naturligtvis - redan förberedd så det var bara att slänga på ugnen, medan maten lagade sig pluggades spanska med sonen.

Nu är barnen mätta och goa, läxorna gjorda och köket avplockat. Nu ska jag strax förbereda morgondagens middag och slänga ihop lite bullar när jag ändå håller på.

Sen blir det en lång kvällsrunda med hunden och åtta timmars sömn innan nästa ljuvliga dag öppnar sina ögon.

MOOOAHHAHAHHAAAAAAAAAAA - VAR FÅÅÅÅÅÅR JAG ALLT IFRÅN??? Jag är ju så vansinnigt rolig så jag borde få medalj!   

Vi tar om det från början;

Vaknade.

Drack ljummet kaffe.

Duschade.

Tvingade ut hunden för att kissa. Hon ville inte, det regnade.

Skrek upp barn.

Drog ett varv med mascaran.

Körde till jobbet.

Glömde mobilen.

Jobbade.

Pausade.

Jobbade.

Pausade.

Jobbade.

Sa hejdå till Malawi-sonen.

Grät en skvätt.

Jobbade.

Åkte hem.

Fastnade i kö.

Handlade bröd.

Skällde på barn.

Förhörde barn på läxa. Gap och skrik. (NEJ, du får inte ligga på soffan under filten, du ska skriva j------aaaa glooooosooooor! SLUTA sörpla i colaburken! SÄTT dig upp! SKRIIIIV NUUUU!! Ungefär...)

Vevade ihop nån ugnspannkaka eller nåt.

Dog på soffan.

Ni vet det där punkterade traktordäcket som - om man hade varit en snögubbe - suttit ungefär i mitten på snögubben?

Jo, men ni vet! Det som brukar bilda en vackert draperad volang över linningen på byxor med låg midja? Nä, jag vet, man köper inte såna byxor i min ålder när man är begåvad med ett dylikt överhäng, men ibland när jag känner mig lite nere brukar jag smyga upp och prova ett par i provhytten. Bara för att få ett förlösande skratt, ha något kul att tänka på resten av dagen alltså.

I alla fall.

På mitt sånt bildäck hittade jag en fästing. Typ där det är som tjockast, precis vid höften.

Eftersom jag har läst att fästingar oftast sätter sig där huden är som tunnast så måste det väl betyda att jag måste gått ner i vikt va?