Plötsligt, från ingenstans, hörde jag röster. "Sticka. Måste sticka! MÅSTE sticka - en tröja!!!"

Det hela är inte mindre intressant eftersom jag anser mig inte kunna sticka, men rösten brydde sig inte. "Du kan en avig och en rät, good enough" mullrade den.

Så jag googlade, hittade en tröja jag ville ha, skrev ner garnbehovet och for till lämplig affär i Kalmar, en förort till min bostadsmetropol. Familjen såg skeptisk ut. "Ska du? Sticka?" sa den och såg misstänksamma ut.

Nu hade inte garnaffären så mycket garn som gick åt till min tröja (jag behövde en stoooor tröja) men hon lovade skicka resten. Brabra! Service service!

Det hela innebar också en världspremiär då jag kom hem och kunde betrakta mig själv som ägare till den magiska RUNDSTICKAN! Jäklar i havet så proffsigt, äga en rundsticka liksom...

Med tungan i mungipan sattes projektet igång så fort jag förvissat mig om att jag levde omgiven av duktiga stickmänniskor som kunde hjälpa mig om jag körde fast.

Jag kollade mönstret. "Lägg upp 204 maskor". 204? Tvåhundrafyra. 204 maskor är väääääääldigt många maskor. Men jag räknade och jag räknade och jag lade upp 204 maskor. Det tog lite tid, men det blev bra!

Å så började jag sticka! Ett varv avigt, ett varv rätt. Efter ett antal timmar pausade jag för att skaka mina stela leder och blåsa på mina ömma händer. Tre centimeter.... Det hade blivit tre centimeter. Jag hade förväntat mig en halv tröja, minst! Betraktade mina fjuttcentimetrar och blev trots allt ganska nöjd. Det var fina tre centimetrar, jämna och... Men vänta nu, längst ner i början av 204 maskor och tre centimeter tröja fanns ett... ett.... hål??? Var kom DET ifrån??!!

Först tänkte jag att "äh, det får väl va där!" och avsåg att glatt sticka vidare. Men det gnagde liksom... Vad var det nu flickorna på syjuntan mumlat om? "Repa upp, göra om" eller nåt...

Samvetet segrade. Jag rev upp eländet och började om. 204 maskor. Tiddelipom. Nya timmar, ännu fler timmar, en hel natt sittande i sängen, Sticketisticketistick.

Kollade jobbet när jag vaknade efter ett par timmars sömnt.  Wow!!! FEM CENTIMETER!!! Min fiiiiiinfina tröja hade blivit FEM centimeter!! Snygga, fina, hålfria centimeter dessutom!

Jag bredde ut mitt fina jobb på bordet och betraktade det, rörd till tårar. Nu var första delmålet nått, mudden var klar! Ny mönsterläsning. "Sätt en markör efter siochså många maskor för att markera höger och vänster sida" stod det.

Vilka puckon! Det var väl ganska självklart vad som var höger och vänster sida liksom! Eller... Vänta här nu...

Rundstickor. Vad var det för vits med rundstickor? Kunde det möjligen vara så att...? Skulle man inte sticka fram och tillbaka? Vaddå, nu blev det ju konstigt här...

Jag tittade på mina fina centimetrar, tittade på mönstret, scrollade ner till "Montering".

Sakta, sakta gick den hemska sanningen upp för mig... Jag hade missat att sticka ihop skiten. Jag stickade inte en snygg tröja i form av en tunnel, jag stickade en ful halsduk som mätte typ en meter i bredd...

Jag svor, spottade och fräste och slet ut stickhelvetet ur den assnygga mudden, rev upp, nystade ett helt nystan, snöt mig och satte mig tillrätta. 204 maskor.

Nu mäter min eventuella tröja 3 centimeter igen. Och någonstans kan jag i masktätheten skönja en viss affekt.

Jag kommer aldrig kunna använda den tröjan utan att tänka "612 satans maskor. 612..."

Frågan är väl om jag någonstin kommer att kunna använda den alls...?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...