Jag förstår ju att ni alla sitter hemma och sliter ert hår och ligger sömnlösa av frustration och grubbleri - hur GICK det nu med soff-historien? Hur slutade det hela?

Åh, men som alla övriga historier så slutade det naturligtvis i strålande solsken och med en guldkista i slutet av regnbågen, det förstår ni väl!

Först en liten prolog:
Jag erbjuds en soffa och jag vill ha den soffan.
Maken säger att han inte vill ha en så stor soffa, en brun soffa och på det hela taget ingen soffa alls. Typ.
Jag säger att det vill han visst och att han ääääälskar just såna soffor.
Han tror mig och accepterar det hela.
Han lägger dock in förbehållet att "aset till bäddsoffa tänker han inte flytta på" och jag säger att "det behöver du inte jag fixar". Hur att fixa har jag dock ingen aning om, men jag förutsätter att det löser sig.

Där, ungefär, slutade jag nog sist va?

Jag viskar i örat på honom när han sover att "bruna, jättestora soffor is the shit" och plötsligt en kväll går han runt och mäter för att se om den får plats! I´m just soooo good!!

När jag som bäst sitter vid en kursbänk i Stockholm smids det planer härhemma eftersom Mellansonen plötsligt deklarerar att han minsann ALLTID velat ha en bäddsoffa i sitt rum! Ni hajar? SONEN vill ha upp soffan i sitt rum, och eftersom det inte är jag som kläckt idén att bära upp den en våning så är problemet löst! För naturligtvis måste ju ungen få en bäddsoffa om han nu vill...

Så en kväll när jag befinner mig på just nu bortglömd ort utanför hemmet kånkas åbäket upp en våning och sängar byter rum och ungar blir glada och nöjda.

Sen säger kompisen med stora, bruna soffan att vi kan hämta den just den enda kvällen som vi står utan bil med dragkrok (den befinner sig som bekant på bortglömd artontusenmilaservice). Alltså måste soffan hämtas innan just den kvällen. Detta medför dock att kompisen med familj står utan soffa i två dagar och inte har något att sitta på... Dessutom inser vi att soffan i så fall måste hämtas samma kväll, d v s igår.

Vi snackar ihop oss lite och med gemensam kvinnlig list övertygar vi våra äkta hälfter om att hyra släp, köra och hämta soffa, lämna ifrån sig soffa och acceptera att sitta på golvet i två dagar! Och våra älskade makar tycker att de har löst detta på ett kanonbra sätt. Vi skyndar oss att fixa allt innan de kommer på oss.

Jag blev kvar på jobbet så maken fick bära in soffan själv och när jag kom hem stod den där i all sin prakt. Vi nickade och såg nöjt på varandra, det här blev kanonbra!

Maken nyser ett par gånger och slår sig ner i soffans liggdel. Han kliar sig i ögat och nyser lite till. Ingen av oss har tänkt på det faktum att kompisen har katter... Katter som får vara inne. Som förmodligen legat och gonat i soffan i en omfattning vi inte kan föreställa oss. Ögonen börjar muras igen och luftrören pipa betänkligt... Maken är typ väldigt allergisk mot katter. Vi har katter själva men de är aldrig inomhus.

"Du måste göra nåt" konstaterar maken. "Annars får vi slänga ut soffan igen".

Så jag gör det enda raka. Jag kränger av vartenda kudd- och dynöverdrag på soffan som inte tål vattentvätt och slänger in dem i tvättmaskinen. Ylleprogram och 30 grader. Går det så går det.

Sedan ägnade jag halva natten åt att kränga på fuktiga överdrag igen. Och det gick!! Det var ett gediget gympapass men det gick, soffan blev som ny och maken ligger just nu och glor på TV i bästa välmåga.

Kompisen, hennes make och dotter trängs som bäst i en saccosäck i ett tomt vardagsrum... Men de får ny soffa imorron så de kommer också bli lyckliga. Sen.