Jag är stark. Jag faller inte för grupptryck. Jag går min egen väg. Jag gör inte som alla andra bara för att jag ska. Jag bryr mig inte om vad alla andra tycker. Jag är inte ytlig, lättpåverkad och naiv. Jag försöker inte göra mig yngre än jag är.

Åtminstone inte så ofta...  

Jösses - jag har precis kommit på vari felet ligger! Motionsfelet alltså. Varför det inte "händer" nåt.

Snacka om AHA-upplevelse...

Jo, såhär är det;

Jag läser och läser, lyssnar och lyssnar på alla motionsgalningar och hurtigspån, tänker att "jahaja, jamen det verkar ju enkelt att gå på promenader fem dagar i veckan, det klarar ju t o m jag liksom" och så läser jag igen om hur många kilo hit och dit folk tappar utan att ens TÄNKA ordet banta och ja ni vet.

Sen tänker jag att "jaja, jag får väl också göra det då" och kollar hur många veckor det ska ta att gå ner storleken bebiselefant, ställer klockan på sex för att hinna fixa den där promenaden i morgonsolen och tja... Sen stänger jag av klockan och somnar om och sen hinner jag inte och på kvällen är det annat och så blir det inte av. MEN! Hela tiden TROR jag att jag gör det!

Jag tänker att jag "jamen nu har det ju gått fem veckor sedan jag började ställa klockan på sex och ändå händer ingenting, inte ens ett elefantöra har försvunnit" och fattar ingenting.

Jag glömmer ju helt bort att jag måste GÅ UT också! Att läsa, ställa klockan och planer kanske inte räcker?

Kort sagt lever jag min in i mitt nya, blivande jag så hårt att jag helt glömmer bort att aktivt forma det. All tid jag borde lagt på powerwalksen ägnar jag åt att läsa om hur man gör...

Himmel och pannakaka - varför har ingen SAGT nåt?