Jahapp. Maken roar sig i Köpendanmark medan jag sitter här och passar pannan och diskmaskinen. Jaja, han är iväg på "tjänsteförrättning" men ändå!

Jag tror dock han åkte med hjärtat i halsgropen eftersom jag hittat en hushållsassistent som jag vill ha, och han är nog ganska säker på att den finns här när han kommer hem. Vad förvånad han ska bli - jag ska nämligen inte köpa den. Nu. Men... sen!

Annars finkammar jag nätet i min jakt på skor som jag faktiskt tycker om. Än har jag dock inte lyckats... Jag vill ha gammeldags, lite halvromantiska skor anno sekelskifte. Typ mormorskängor fast vårskor. Finns det några? Nope. Det finns bara skor som ser ut som de sitter på tegelstenar. Ingenting för mig. Inte heller vill jag ha 10 cm klack, det är mina stackars fötter numera för gamla för. Lika bra att inse det istället för att - som tidigare - köpa ändå och under gråt och högljudda snyftningar ställa dem på hyllan.

Måhända måste jag helt enkelt inse att det är mitt mode som är ute och anpassa mig till dagens utbud? Jag menar, det kanske bara är i min hjärna som det här inte passar till resten av min garderob;

              Brandos.se" width="480" height="360" border="0" />           
Iron Fist: Love Bites från Brandos.se

 Och något säger mig att många vänner och bekanta skulle höja ett ögonbryn eller två om jag kom i de här...

           Brandos.se!" width="280" height="210" border="0" />        
Iron Fist: Pink Friday från Brandos.se

Dessa, däremot, fullkomligt älskar jag!!! Hade klacken varit hälften så hög så hade de redan bott här hos mig!

Men nä. Jag får väl gå i blommiga tygskor som luktar fotsvett hela den här sommaren också...

Det är synd om mig. Jag kanske måste köpa en sån här bara för att bli glad igen trots allt;

 
Om ni hittar några skor som ni tror jag skulle tycka om så tipsa mig! Jag har inga problem med att ta hand om BÅDE en Ankarsrums assistent OCH nya, fina skor!

Satt och kollade på en bild med massa KitchenAid igår. Maken slängde ett öga över axeln på mig och såg också bilden. "NEJ Lena!" sa han sådär aggressivt liksom.

"Jamen herreguuuuuud jag tittar på en BILD" sa jag. "Å jag gillar och delar den här bilden för då kan man VINNA en sån! Fick jag vinna en sån eller????"

Jag behöver ingen KitchenAid, jag har en jättebra köksmaskin som används i begränsad omfattning. Begränsningen ligger i att jag ju inte är känd för att baka ihjäl mig precis. Den jag har är dessutom bättre utrustad än en KitchenAid; den har större bunkar, två stycken till och med!

Maken sitter och kollar på plattTV-apparater. Jag slänger ett öga över hans axel och säger "NEJ!!". Vi behöver ingen plattTV, vi har en mycket väl fungerande tjockast-i-hela-världen-TV.

"Jamen herreguuuuuud, tänk vad mycket plats vi skulle få i vardagsrummet" säger maken och bläddrar vidare bland bluräjspelare och sörraondsystem och andra grejer som jag inte vet vad det är.

Nu vaknar en tanke här. Har jag helt fel eller kan det inte skönjas ett gott förhandlingsläge här? Båda suktar vi efter något som den andre inte vill ha och som ingen av oss behöver.

Möjligen sjunker mina möjligheter genom att maken har resten av famljen med sig, men å andra sidan kan jag väl förhandla med löftet om tätare bullbak? I krig och kärlek är alla medel tillåtna! Och någon nytta ska jag väl ha av tre söner vars lördagsgodis jag köpt under alla år?

Maken är i Danmark. Han kommer hem imorron. Jag kan ostört ägna hela kvällen åt lobbyism! *moahahhaaaaaaaa*