Som lastgammal, astråkig och torr klimakterihäxa lyssnar jag praktiskt taget bara på P1. Ah, jag veeeet... Men numera är det ingen som reagerar, det var värre för 10 år sedan. På den tiden när jag tvingade övriga kontorsråttor i min närhet lyssna på samma kanal och gjorde deras dagar till en enda lång plåga. De vred sig av frustration och ångest och jag låssades inte se. "Jag vara tjefen! JAG bestämma radiokanal" ni vet. Höhöhö... De va tider de!

Nu är jag så gammal att det nästan förutsätts att jag blir galen på Rixpladder och låtar som spelas i arton takter mer än vad som egentligen finns utrymme för i hela låten. Det är sånt som ingen behöver klara av när de fyllt 45!   

Nåväl.

På denna eminenta kanal pratades det idag om att det skall kosta 150 spänn att betala en räkning på banken. Vill du överföra pengar, ta ut pengar, komma åt dina pengar kostar det 50 spänn. Om hur den elektroniska världen mer och mer utesluter en ganska stor del av våra medmänniskor som faktiskt inte HAR tillgång till datorer, internet eller mobiltelefoner. 

Jag har som bekant kritiska åsikter om detta - är det inte för jeeeefligt???

Vad inbillar sig den moderna människan? Att landets befolkning består uteslutande av datoriserade människor under 50? Att alla gamla, självgående och fortfarande icke omyndigförklarade människor har dött ut som några svansförande dinosaurier?? 

Det gafflas så vackert om jämställdhet hit och dit. Kvotering blablabla, hälften hälften yadayada, alla har lika värde kyssmigihäcken och tjafs och tjat. 

Hur vore det om vi började med att sluta diskriminera rasen "icke datoriserade människor som under en lång livstid både manglat lakan och bäddat åt bankchefer som lyfter årslöner om 50 mille utan att blinka"?

I min värld är datorer och mobiler ett hjälpmedel som ska underlätta min existens. I bankvärlden - och flera andra världar också för all del - är datorer och mobiler en FÖRUTSÄTTNING för min existens.

Istället för att diskutera hur bra det är med internet och kort för att slippa kontanthantering och rån kanske vi ska vända den lite och prata mer om hur vanligt det är att våra konton utsätts för bedrägeriförsök? Men det tycker inte bankerna är lika kul att prata om - det är nämligen vanligare än vi anar. Det som berättas är bara ett skrap på ytan. 

Vi kanske skulle prata lite mer öppet om hur utsatta vi är i dagens elektroniska livsföring. Vi skriker som stuckna grisar när det kommer till diskussioner om kameraövervakning, om utlämnande av IP-adresser och om allt som vi tycker känns "integritetskränkande". Medan vi skriker med  knappar vi in bankkoder, kortnummer, vänder ut och in på oss själva med våra ICA- och Coopkort och laddar ner bankappar.

Och alternativen lyser med sin frånvaro... Vi betalar med massor av årsavgifter för våra kort, våra internettjänster och för att vi på nåder får ha våra pengar på ett bankkonto. Vi betalar massor av räntor för att vi med mössan i hand fått ett nådigt Ja på vår låneansökan. Sedan hånskrattar bankcheferna åt oss när vi försynt undrar varför vi inte får någon ränta på våra lönekonton... Medan de skrattar låser de bankdörren från insidan så att kunderna inte ska komma in på tider de är lediga. Då har nämligen banken stängt, antagligen för att vi inte ska komma in och smutsa ner de välpolerade golven med våra smutsiga skor. "Använd internet" ropar bankcheferna genom de tjocka glasrutorna, tänder en cigarr och häller upp en Single Malt som de gömt i skrivbordslådan. 

OM nu någon stackars kund råkar förirra sig till banken på tid de har öppet så är inträdet minst 50 spänn. Ska du dessutom få ut några av dina stackars pengar kostar det 50 spänn till. Betala räkningar? 150 spänn styck. Varsågod, här har du 3,50, det är vad som blev över. "Ha en trevlig dag. Men inte här!"

När ska vi dödliga varelser sätta ner foten och ringa polisen? Vi är nämligen utsatta för rån. Bankrån.