Jomen alltså, jag har hört att Toyota är en himla bra bil som bara går och går och går dårå...

Naturligtvis är det ju därför jag inte fattat att även dessa behöver lite omvårdnad och pyssel, service och sånt. Jag trodde de var underhållsfria!

Maken har väl hintat en gång eller två och jag har kanske inte lyssnat så noga på vad han sagt, i min värld är ord som "bilverkstad" och "olja" ett minne blott.

Nu fick jag i vilket fall som helst nåt papper om nåt vadenuva, typ besiktning eller vad det nu hette. Så jag tänkte att det är väl kanske bäst att ringa och kolla om det behövdes någon service, bara för säkerhets skull då.

Killen som svarade var en väldigt trevlig kille som svarade och undrade "vad han kunde hjälpa till med". Jo, eventuellt behövde jag kanske en service? Han kollade i datorn och såg ju att det var en bil som varit där förut. "Aha, vi gjorde en service för ett år sedan ja, då hade den gått drygt 16 000 mil, hur långt har den gått nu?"

Jag upplyste honom glatt om att den nu hade en mätarställning om drygt 20 000 mil och då blev den trevliga killen alldeles tyst. "Oj" sa han efter en stund. "Har du inte haft NÅGRA problem alls???"

Inte alls, kvittrade jag, det är en jääääättebraaaa bil!

Jag riktigt hörde hur han kliade sig i huvudet medan han försökte räkna ut vilkent typ av service vi skulle välja nu då. För 18 000 milsservice var en typ och 20 000 milsservice en annan tydligen.

"Jag tror vi får ta 18" sa han efter ett tag. "Men den är ganska dyr..."

Det var inte så svårt att förklara för honom att service, bilverkstäder och dyrt var vardagsmat för mig och att jag kunde det där med att betala för bilreparationer. "Svart bälte" sa jag. "Proffs!"

Sen ringde jag maken och förkunnade glatt att bilen skulle på service och att det skulle kosta maaaaassor! Jag menar - det var ju hans idé att jag skulle ha den här bilen, eller hur?