Satte mig ner i godan ro efter maten för att fila naglarna och dricka kaffe när lillfisen kom och såg allmänt nere ut.

Utedag i skolan idag och jag fick rycka ut med Spykersaaben som skolskjuts eftersom Mr Snowracer skulle följa med. Nu visade det sig emellertid att det inte var fråga om någon "fri åkning" utan gruppindelningar och lärarledda aktiviteter fast utomhus, grov miss i liten sons tänk om utedag. "Jamen fick du inte åka snowracer då?" undrade jag. "Jooo, men inte bara"... Nähä. Nä, min son, livet är hårt och du lär åka på djupare besvikelser än så är jag rädd. Sa jag förvisso inte, men ibland önskar man att di smau aldrig skulle behöva bli besvikna...

Maken sprang just nu igenom rummet med hälarna hårt dunsande i golvet, demonstrativt på något vis och jag vet inte men jag tror att han med det vill säga att det är dags att spackla omgång två i rummet ovanför trappan... Frågan är om jag ska låssas att jag förstår och masa mig upp eller helt enkelt spela dum... Hmm...   

Äh, för husfridens skull - jag går upp och spacklar en skarv eller två. Jag är ju så fantastiskt duktig på det!   

Oooo, jag har hittat momsdiffen som jag letat efter i två dagar!!!   

En liten felkod i kontoplanen och en liten miss i fakturerandet - halkade någonstans på nån tangent och råkade slå in en liten kassarabatt som inte var momskodad...

Det tog tid att hitta men skam den som ger sig! Nätterna är långa...

Nu - upphämtning av trasig dator för vidaresändning till datasjukhuset. Den har stått för hårddisktömning hos konsult i staun och han lyckades rädda ALLT som jag hunnit mata den med!

Konsulter är fantastiska!

Varenda morgon stapplar jag mer död än levande ur min säng. Jag går blundande genom hall, nerför trappor, sätter mekaniskt på kaffet och halvsover vid köksbordet till det runnit ner. Efter att ha hällt i mig en mugg öppnar jag ögonen och efter påbörjad mugg två öppnas sakta även de övriga sinnen mitt jag är behäftat med. När så tankeverksamheten tickar igång flyger alltid samma tanke genom skallen på mig - "ikväll SKA jag gå och lägga mig klockan nio! När barnen lägger sig i princip! Sen ska jag sova i nio timmar nonstop, och imorgon ska jag vakna innan klockan ens kommit på tanken att börja sitt hysteriska pipande".

Ungefär sådan är min arla morgonrutin.

Och hur många kvällar ligger jag klockan nio tro? Eller tio? Eller tolv? Nä, precis. Ingen alls...

Man kommer hem och man ägnar första timmarna åt återupplivningsförsöken av två söner som ligger halvt ihjälsvultna innanför dörren och skriker efter mat. Man ägnar sig åt sina "sysslor", d v s disk, läxläsning, nattning och såna där andra väsentligheter.

När barnen väl kommit till ro - DÅ vaknar min energi. Runt nio på kvällarna påbörjar jag mina projekt, oavsett vilken typ jag snöat in på just för dagen. Skura golv, fixa jobbhögar man har med sig hem, vika tvätt, stryka - whatever. Maken kan ibland komma med orimliga förslag som att det kanske är dags att sova och sånt, men då vill jag inte gå och lägga mig!

Det är då jag är på G, på hugget, då strömmar kraft och ork som om sova vore livsfarligt! Ända till dagen efter, då jag åter stapplande tar mig ner från övervåningen vill säga... Eftertankens bleka krankhet eller hur det nu var. Men vad är det för fel på mig? Jag som alltid försöker förklara för barnen - som f ö heller aldrig vill gå och lägga sig - att det är lika skönt att sova på kvällen som på mornarna. För jag ljuger så bra.

Ikväll ska jag gå och lägga mig klockan nio!   

Har haft en fem timmar lång konversation med en kompis idag, via mailen. Det är inte klokt vad bra man kan chatta via mail!

Ett formidabelt forum för tankeutbyte egentligen - man kan snacka i timmar utan att det knappt märks fast det är på arbetstid!

Man får ett mail, några rader, läser det medan man dricker kaffe, jobbar lite till, slänger in ett par rader till svar mellan man byter mellan programmen på datorn, kollar igen - vips vips och rätt som det är har arbetsdagen tagit slut!

Till skillnad mot konventionell chatt typ MSN så hinner man t o m fundera över sitt svar och inte spontansvara, det blir en mer eftertänksam diskussion.

För mig, som är en fullständigt urusel muntlig framställare och i total avsaknad av retoriska kunskaper är skrivandet ett livsnödvändigt kommunikationsmedel. Jag har jättesvårt för att verbalt uttrycka vad jag vill få fram, såvida det inte gäller en ren presentation om något ämne jag är väl bevandrad i vill säga. Då är det lugnt, men att bemöta andras åsikter och motivera mina egna är värre.

Däremot kan man ju aldrig vara säker på att mottagaren tolkar det man säger i skrift på rätt sätt - nyanserna saknas, tonfallen, kroppsspråket och allt det där. Det är därför det blir lite av en konstart att uttrycka sig så att folk verkligen "hör" vad man skriver.

För min egen del älskar jag att framställa ironiska och ibland drypande sarkastiska texter, för oftast skriver man när man är arg och irriterad och det är den känslan man vill förmedla. Dock utan att trampa nån på tårna i onödan eller gå till personliga angrepp, men ändå så att den och den och den får texten som ett knytnävsslag i magen ibland. Jag kan var arg men jag är - nästan - aldrig genuint elak!

Nu har jag en idé, en vision om något jag skulle vilja genomföra inför höstens val. Den ska jag sätta mig ner och få på pränt!

Efter plättarna är färdigstekta vill säga....

Okej, okej, han fick som han ville! Jag HAR slipat jävla spackel på övervåningen, svurit och slipat och slipat och svurit. Maken hjälpte till han också, men han gnällde betydligt mindre än jag gjorde. Han gick mest runt och slipade igenspacklade skruvhål och överlät alla lååååånga trista skarvar åt mig... "Du är skarvarnas mästare, ingen gör så snygga skarvar som du". Vad VILL han egentligen? Låna pengar? Hm.

Ridning hanns också med, en längre skogsrunda i underbar vintermiljö och med en hysteriskt fladdrande häst som studsade från ena sidan vägen till den andra så fort det föll en snöflinga nånstans. Ibland utan att det föll nån också, lika bra att studsa i förebyggande syfte! Ridturen började först efter en halvtimmes envist jagande i hagen, då madam trodde hon skulle klara sig undan om hon sprang ifrån mig så fort jag kom inom 20 meters radie. Tji fick hon - jag är lika envis som hon!

Har tillbringat kvällen med årsmöte för Gullabocentern, ett BRA årsmöte!

Om någon missat det så är det valår i år, och jag undrar om det finns något roligare inom politiken än diskutera sig fram till ställningstagande i övergripande frågor.

Haha, sanslöst - jag är engagerad i politiken och jag tycker det är roligt... Hade någon sagt det för fyra år sen hade jag skrattat ihjäl mig!

Men att ha en plattform för alla miljarder åsikter som trängs i hjärnan och aktivt ta del av andras lika miljarder åsikter är något som får igång mig. Centern är väl inte det parti som talat till mig alls tidigare egentligen, men det är det enda parti som aktivt arbetar för mina visioner om min hembygd. Vad som alltid tilltalat mig med just centern är deras decentraliseringspolitik och landsbygdsvärnande, trots att jag inte ens bott på landsbygden tidigare. Men jag gillar det, jag gillar småskalighet och att se alla otroliga möjligheter till utveckling inom småskalighetens ramar som faktiskt går att förverkliga!

Å sen gillar jag kärnkraft, host host... Men vilken relation är totalt smärtfri utan åsiktsskillnader, jag bara frågar?

Efter mötet körde vi till staun och hämtade hem min bil. BakfylleLena lät bilen stå efter fredagens fest (gloooorian känns tuuuung) och lät sig villigt köras hem av maken på lördagen. Tur en av oss har förstånd nog att hålla sig på rätt promillematta!

Nu är jag trött!

Idag är det dagen efter igår. Den började med en mobiltelefon som ringde och ringde, SMS som pep och skrek och idel hejarop. I sant dagen-eftertöcken famlade jag efter mobilen och undrade om huset brunnit ner hemma eller vad?

Nä.

Min insändare stod i Barometern idag. Tydligen var det många som tyckte om den! Jättekul.

Annars var det hemfärd efter en natt på hotell, vilket blev en följd av gårdagens fest. Åh, det var jätteroligt! Som vanligt var jag naturligtvis tyst, tillbakadragen och betraktande, sa inte så mycket, höll mig på min kant... HAHAAAHHAAAA! Nä, det gjorde jag inte! Men kul hade jag. Sen om alla andra hade kul vet jag inte, det var väl som vanligt ingen som fick en syl i vädret och kunde framföra det i så fall... Höhö.   

Nåväl, ihopsamlande av ungar och hundar hos den och den och den och när hela familjen väl satt i samma bil körde vi förbi Transjön för att se om det gick att skotta fram en isbana på sjön. Öööh... Det gick inte ens att köra ända fram till sjön, så det projektet la vi på "is".    

Vi åkte hem och skottade av snö på taket istället. Barnen slogs och bråkade, en tjöt och blev mulad av den andre, jag skällde och gapade, en gick in och maken blev irriterad och sen började vi om. På med alla kläder igen, förlåt förlåt från alla till alla och ut igen.

Snön blev avskottad, korv blev grillad och uppäten och snöhög under garagetaket bildades. Barn hoppade ner från taket i snöhög, en slog sig och gick in, jag frös och gick in och sen kom nästa barn och tjöt för han hade också slagit sig så han gick också in. Kort sagt - en helt vanlig dag när den här familjen skall teambuilda!

Nu är det ett par timmar kvar till melodifestivalen och lugnet börjar lägga sig. Scones ska bakas, chips ska hällas i skålar och dipp skall röras.

En perfekt avslutning på en dag efter kvällen före!   

Nu drar jag från jobbet, kör förbi bolaget och ansluter till maken på hotellet för lite spackel i fejan och sen! Sen drar jag på fest...

Ha en bra kväll - det ska jag!   

Klockan är snart åtta och än ser jag bara friska barn omkring mig... Pigg och glad lillfis, förväntansfull inför övernattning hos kompis. Det verkar gå vägen, det verkar gå vägen...

Övernattningsprylarna är nedpackade, godiset på plats i väskan, kudden ligger och väntar i hallen på vidare transport till kompishuset.

Jag jobbar hemma på förmiddagen ifall ifall, men än så länge lutar det åt fest ikväll för mamma o pappa!

Yes!