Det här med vår och vackert väder är ju ett sabla gissel!

För idag har jag suttit hemma, inomhus, hela dagen och jobbat. Framåt en klockan tre var jag klar och tanken på att gå ut i solen och "göra nåt" slog mig sådär i förbifarten. Fåglar som kvittrar, sol som värmer, vinterstökig altan - det är inte okej att sitta inne då.

Men sen är det just det där... just det där att det är "inte okej" som får mitt ångestcentrum, precis nedanför revbenen men ovanför första bilringen på magen, att vakna till liv.

För jag orkar inte gå ut och vara vårligt engagerad! Jag har inte tillstymmelse till energi, så enkelt är det!

Alltså lägger jag mig i soffan med datorn balanserande på bilring ett och två och ser en jäääääääkla bra film (The Reader med bl a Kate Winslet) medan jag försöker ignorera ångesten över mitt tilltag.

Sen är klockan plötsligt kvällen och solen går ner och värmen försvinner och jag vaknar abrupt upp till en verklighet som innebär att en hel, härlig vårdag gått till spillo och ångestcentrat skriker och gapar som  värsta marskatten och jag blir nästan gråtfärdig över min bortslösade dag som gått och aldrig kommer åter!

Jag förbannar alla vackra carpe diem, lev i nuet och ta vara på stunden för de ger mig ÅNGEST!!! 

När maken kommer hem och undrar hur dagen varit rinner orden som en störtflod; "jag har jobbat och sen har jag inte gjort nånting för jag orkar inte och solen skiner och jag blir galen på sol som skiner och varför orkar jag inte och jag tror jag behöver semester och jag som skulle göra det å det men nu blev det kväll och jag hann inte" och han säger: "men det är väl lugnt! Du behöver inte gå ut bara för att solen skiner!" och så känns allt lite bättre.

"Vet du, jag tror jag behöver VILA ett par veckor" säger jag. "När allt jobb lugnat ner sig lite så behöver jag bara få vara..."

Och han säger att vi bara gör färdigt kontoret på övervåningen och att "resten av husrenovering och sånt skiter vi i till nästa år och så bara lever utan massa måsten ett år" och jag tänker att det var ju en vansinnig tur att jag gifte mig med just honom!   

Å nu är det mörkt ute så nu kan jag ligga på soffan utan dåligt samvete. I helgen ska jag göra klart det sista bokslutet (ligger bara typ sex veckor efter) och sen - sen börjar jag bli klar...!

Ångesten börjar ge sig...   

 

Annakarinsol

22 mars 2012 20:06

Let it shine, let it shine, let it shine... Du min fantastiska underbara vän- jag räknar dig som det- bara så du vet.<3 Du är bäst!

Sajberlena

23 mars 2012 10:44

När jag har slutat böla ska jag säga detsamma och tillbaks...

 

Catten

25 mars 2012 21:44

Jag har känt likadant, men vettuvad!?

Sett i perspektiv är det faktiskt de där "göraingentingdagarna" som är det som vi har tagit allra bäst vara på - för då har vi ägnat oss åt att ta hand om oss själva!

Grattis till maken, han vet visst hur det ska va :)

http://catten.bloggplatsen.se

Sajberlena

26 mars 2012 08:11

Visst är det så va? Och sett till antal sådana dagar ./. de dagar man sliter häcken av sig så vinner det andra ändå.

Det handlar nog mest om att lära sig att "unna" sig...

Å visst är han så himla braaaa - himla tur jag sprang på´n en gång i tiden! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...