Efter några dagars turbulens med sjuk anhörig, mycket obehagliga reminders om saker man vill glömma, många många timmar i telefon och allmänt ståhej landade vi så i varsin fåtölj, maken och jag. Ett barn iväg på ett håll och ett sovandes i soffan. Med varsitt glas vin i varsin hand försjönk vi i en stunds behaglig tystnad...

Det är så himla skönt! Det är så fullkomligt jävla underbart skönt att kunna bara sitta och tänka tillsammans utan att yttra ett ord till varandra. Bara en liten stund! I ett rum fullt av levande ljus, lugn omkring sig och inga krav förrän om ett par timmar - två stycken fast ändå helt ensam i sin egen värld...

När vi tänkt färdigt börjar vi prata. Analysera det där obehagliga, dra slutsatser och analysera. Jag på mitt vis, han på sitt. Så olika men ändå så självklara. Och så kompletterande. Så pusselbitiga. Such perfect match...

Vi kan förklara varandra. Tala om varför den ena tänker si och den andra så. Vad den andra inte förstår. Orsaker och verkan, arv och miljö. Mål och mening, visioner och "sen när det går...".

Jag har stort behov av egen tid, eget utrymme och eget liv. Han vet och tillåter. Han håller sig i utkanten, lämnar ifred och låter mig leva det jag behöver.

Det är otroligt vackert. När man tar sig tid att tänka efter.

Det är sådana moments vi alla behöver...

 

Annakarinsol

18 november 2012 01:45

Du min pusselbitiga, det fanns plats i soffan till dig här också!

Sajberlena

18 november 2012 21:46

I know dear, I know... Men ibland måste man stanna i den soffa i vilken man gör mest nytta... ;)

 

Catten

18 november 2012 17:04

Är det inte i själva verket just DET som är kärlek, när förälskelsen och den akuta k*theten gått över...

Grattis till dig/er som har det så som alla borde ha det :)

http://catten.bloggplatsen.se

Sajberlena

18 november 2012 21:43

Jo, jag börjar faktiskt tro att det är så! Och att man lätt missar den om man aldrig tar sig ett moment då och då och tänker efter... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...