Vår tomt gränsar till en hästhage. I hästhagen (i bästa fall) går 11 New Forest-ponnyer.

Normal sett gillar jag hästar. Mycket t o m. Jag gillar min tomt också. Den är stor, den är "naturisch" och den är väldigt mycket gräsplan.

Däremot gillar jag inte lika mycket kombinationen 11 New Forst-ponnyer PÅ min naturischtomt. Framför allt inte när de skenar runt i 18 vida cirklar, gör så mycket och stora hål de bara kan i min gräsplan och sedan rymmer till skogs en fredagskväll klockan tio. Det är liksom inte riktigt så jag ser på min lugna, tysta och harmoniska lantidyll.   

Grannar, hästägare och undertecknad gick man ur huset, rustade med sopkvastar, ficklampor, pelletshinkar och gummistövlar för att bedriva hästjakt under två timmar. Vaktposteringar, spanare och strategier sattes ut och gjordes upp. 11 hästar var som uppslukade av jorden!   

Man tror inte det är möjligt, men det varken hördes eller syntes ett spår av dem. Inte en fnysning, inte ett hovtramp! Jag ger mig fanken på att de stod bakom tallarna och låssades vara uppstoppade medan de höll sig för mularna för att inte kvävas av skrattsalvor medan vi rasslade med hinkar, visslade och ropade "hästarna, kom så hästarna".

Nåväl, de återfanns i alla fall, tagna på bar gärning nån kilometer bort och föstes vänligt men bestämt tillbaka till hagen. Har ni stått i mitten, omgiven av 11 hästar med en foderhink i handen mitt i kolsvarta natten nån gång? Ni som vet vad jag talar om - tror ni man känt sig så liten nån gång som just då? Nä, precis...

Kvar är nu en sargad trädgård, en make som tappat all den lilla förståelse han hade för detta ädla gjurs existensberättigande och som på mornarna slänger ett öga genom fönstret mot hagen och muttrar så det osar bränt i hela huset.

Stackars hästägaren var här med både lagningsjord och gräsfrön, men det var mer hål än gräs kvar så vi får nog köpa ett helt lass med matjord för att få ordning på eländet.

Fast egentligen var det ganska bra att det hände.   

För nu sitter jag och ska beställa matjord, natrukross för att laga vägen med (ett behov som funnits sedan länge), och natursten för att pryda landen med! Det ena ger det andra liksom...

Nu övergår vi från trädgårdsland till land med stenbädd och krukor, en länge närd dröm i min värld. Inte helt, nåt litet land ska allt få vara kvar, jag har fått löfte om bistånd av en kompis som kan sånt där med blommor.  Men mördarsniglarna kan börja leta sig bortåt hästhagen istället, för här ska inte matas fler nu!

Nästa helg sätter vi igång med det vi skjutit upp i flera år.

"Tack hästarna" är väl att ta i men ändå...!   

Jag sliter mitt hår, dunkar mitt huvud i skrivbordet och spelar på läpparna med rullande ögon. Nä, med fingrarna, men ögon rullar också. Samtidigt som jag inte kan låta bli att skratta högt - detta är fullständigt sjukt, så sjukt att man inte kan låta bli att se humorn i det hela.

Nu följer den osannolika historien om hur ett litet företag, utan någon som helst egen förskyllan, hamnar mellan stolarna på två företag i dagens moderna outsorurcing- och centraliseringstrend. Om någon sedan undrar varför jag motarbetar centralisering och förbilligande affärsmetoder och istället jobbar för småskalighet och leverantörer på hemmaplan behöver ni inte göra det länge till.

Såhär började det:

Det lilla företag jag arbetar på hyr en lokal och ett garage. Hyresavtal tecknades för tre respektive två år sedan med en mycket trevlig, lokal hyresvärd på orten där jag jobbar. Hyra betalades, hyresvärden var nöjd och livet lekte.

Hyresvärden sålde fastigheterna till Akelius Fastigheter i samma stad. Detta innebar inga större förändringar mer än att hyresavierna kom med annan logga på fakturorna. Bra så, inga problem.

Akelius fastigheter fick plötsligt för sig att outsourca hyresaviseringen till ett helt annat företag - Q-park. I Stockholm. Utan någon som helst information till oss som hyresgäster. NU blev det bekymmer.

För plötsligt dök det upp hyresavier från ett företag som hette Q-Park istället, något jag aldrig hört talas om. Därtill kom det fortfarande avier från Akelius på samma hyresobjekt. Hmhm, nu var det något som inte stämde här va...?

Akelius kontaktades och jag påtalade att vi inte ingått något avtal med Q-Park och att jag avsåg att tills vidare fortsätta betala våra hyror till det företag med vilket vi hade avtal - Akelius. Därtill fick jag även kontakta Q-Park och meddela att vi, såvitt jag visste, inte hade några hyresavtal med dessa och därför inte tänkte betala några hyror dit.

Nu kom det påminnelser från Q-Park. Lång fax- och mailkorrespondens på detta, tror hela ämnet är tillräckligt tråkigt för att hoppa över ytterligare trista detaljer.

Det var tyst ett tag, sedan damp det ner ett "Välkommen till oss-avtal" i brevlådan från Q-park... Öh, okej? Med bifogade hyresavier.

Jag skrev ett likalydande brev till båda dessa företag att jag minsann inte tänkte lägga en minut av min dyrbara tid på detta längre, att företagen själva fick reda ut saken och återkomma med besked om vem som skulle ha vilken hyra. Tills vidare, meddelade jag igen, betalar vi hyra till Akelius. Tjoflöjt.

Ingen återkom från något av företagen. Inte ett knäpp, inga besked, inga "vi beklagar men nu gör vi såhär...".

I samband med att min chef talade med representant från Akelius om något helt annat fick han reda på att jo, det var Q-Park som skulle ha hand om hyresavierna. Strax därefter kom avier från Q-Park igen, men den här gången kom inga från Akelius. Bra bra, betala betala och alla nöjda och glada. Ha. Ha.

Efter ytterligare en tid kom hotfulla inkassobrev från - Akelius! Minsann hade vi inte betalat hyra och minsann nu skulle vi vräkas och kronofogden och jag vet inte allt.

Tidigare brev och avier från Akelius var avsända från Stockholm, den här gången från Helsingborg och dessutom fick jag ett kontaktnamn. Jag mailade denne kontaktman, förklarade och bifogade all tidigare korrespondens. Jag tror faktiskt jag lyckades väcka hans sympatier, han ringde mig och han lovade ta tag i denna förvirrade historia. När han återkom var allt fixat - si och så och garaget till Q-Park och lokalen till Akelius och jag var glad som en lärka!

Jag betalade hyror efter konstens alla regler, rätt belopp till rätt företag och nu, nu var det ordning på torpet igen.

Idag fick jag ett inkassobrev från Akelius i Helsingborg avseeende hyror i Karlskrona som jag betalat till Q-park i Stockholm. Jag har inte fått några avier, bara inkassobrevet. Med hot om vräkning, kronofogden och räntebelopp. På hyror jag redan betalat. Till det företag de själva valt att outsourca hyresdebiteringen till. Klockan är bara 10 på förmiddagen och jag vill åka hem.

Idag är det måndag...

Fick ässemmäss av storsonen, socionomstudenten i Lund.

Ni vet, han som precis var en vecka i Paris och roat sig. Han som ska jobba och bo i Karlskrona i sommar och som i ett obevakat ögonblick fick sina föräldrar att gå med på att betala hans hyra i sommar så han kan behålla sin lön. Han som inte behöver betala sin studielitteratur själv för hans föräldrar gör det åt honom. Det vill säga, när de kommer ihåg det men innan räkningarna når Kronofogden i alla fall... 

Mhm, han ja.

Han skrev om hur att han saknade oss, älskade oss och längtade efter att få träffa oss. Underbara unge!   Han berättade också om att han mådde bra även om det var lite tungt rent ekonomiskt att vara student. Sådär i förbifarten liksom.

Hmhmhm…

Inte kan han väl mena…? Ni tror väl inte…? Svälter han? Har ungen ingen mat?   

Det KAN ju vara så att han ligger halvdöd av svält i sitt rum och inte orkar dra sig till nästa föreläsning men istället för att be om hjälp vill han bara tala om hur mycket han saknar oss innan han svälter ihjäl! Eller hur?

Naturligtvis kopplas ett blödande modershjärta in med navelsträngen utan längre betänketid. Här måste ageras, mitt barn behöver hjälp!

Nu är bara frågan – vilken smak på nudlar ska jag skicka? Det finns ju hur många sorter som helst att välja på…?!   

Vet ni, jag har fått total skrivtorka! I normala fall när jag skriver så skriver jag. Det bara kommer liksom, utan att tänka så mycket alls, jag bara rappelrappel och sen får jag se vad det blev. Öppnar en dörr och släpper ut bara.

Plötsligt hittar jag inte ens dörren! Det är hemskt. Fruktansvärt. Skulle skriva en artikel till TP, något så enkelt som ett mötesreferat om vårt möte med politikerna här i bygden. Det. Gick. Bara. Inte. Kände det tidigt, har varit jättemycket sista tiden och jag har haft fullt ös hela helgen. Kunde inte ens få till en tankeartikel vilket annars brukar funka rätt bra.

Satt i FEM timmar och fick ihop lite ord utan röd tråd, lite osammanhängande dravel och några störande upprepningar. Hjärtat bankade, vet inte hur många cigaretter jag gjorde av med medan jag sprang upp och ner mellan tangentbordet och altanen, kallsvettig och med kramp i alla fingrarna. Som nån jäkla scenskräck föreställer jag mig. Dessutom skickade jag iväg eländet utan att kunna göra något åt det hela, jag kan helt enkelt inte klämma ur mig något bättre!

Ni ser den onda cirkeln här va? Ångest över att inte kunna skriva något bra, ångest över att behöva leverera något dåligt (deadlines tar inte hänsyn till ångest) och över att aldrig mer våga skriva nåt igen. Tänk om jag aldrig mer kan skriva något? Om alla ord och ordföljder tagit slut i min hjärna? Vi lägger på lite ångest över det med för säkerhets skull.

Nu är jag ju behäftad med ett litet uns sunt förnuft och sansat tänk också, så jag tror nog det går över. Men jag tänker ta en paus från den typen av skrivande ett tag framöver i alla fall.

Jag är i alla fall glad att jag inte fullföljde mina tidigaste yrkesplaner, att bli journalist. Då hade jag fått pensionera mig nu.

Nu är det tisdag morgon, jag har avverkat en hel "Lena-arbetsvecka" redan innan jag far till jobbet idag, kommer avverka ytterligare en halv innan jag kan åka hem och jag är mördande jättejättetrött och fattar inte varför...     

Jag menar, jag är ju inte precis begåvad med ett fysiskt arbete (förutom det faktum att jag med jämna mellanrum tvingar ner axlarna från öronen då), men ändå känns det som man gått igenom en stenkross. Måhända har det varit lite mycket sista tiden?

Barn, tidningsedition, möten, fler möten, släktbesök, middagar, artikelskrivning, disktvättostädning, hund, häst, jobb, ännu mer jobb, marknad, (c)-hemsida, renovering och sånt där småjox tar på krafterna när allt ska hända på samma gång. Man blir som lite matt i knäna. I princip kan man säga att de inte riktigt bär mig just nu.

Fast å andra sidan har jag ju faktiskt övat några år på att klara många saker samtidigt så det borde inte vara något bekymmer... Skumt.

I alla fall känner jag ett skriande behov av vila och tänker därför göra just det några dagar. Och då menar jag vila från det mesta, utom familj, häst och hund men dock från bloggandet.

Alltså - jag tar lite semester ett par dagar, så ses vi när jag vaknat igen, okej? Och tänk vad mycket jag kommer ha att berätta om då!   

Kram så länge!

Jahaja! Så var det över, det där som vi väntat på och talat om sen förra gången - marknad i byn!

Kan inte låta bli att fundera: ser man på hur liten ort vi är och mot bakgrund av befolkningsmängd och övriga förutsättningar så måste Gullabo marknad vara något alldeles extra!   

Tyvärr hade de inte vädergudarna på sin sida detta år, men enligt vad jag hört så har det varit dåligt väder en dag som denna TVÅ gånger av på 35 år! Mhm - extra ordinärt även på den fronten.

Med tanke på att vi tillsammans med underbart trevliga grannar löste världens alla bekymmer kvällen innan marknaden är jag lite stolt över att vi kom dit innan de stängde... Ytterligare gäst var en baginbox med rödfärgad vätska, och det var en otroligt bra kombination måste jag säga! Inte alltid gästlistan blir så lyckad...

Men nog sätter en diskussionsgrupp av det slaget sina spår, konstigt vore det annars. Så istället för att anlände vid planerade klockan tio var vi på plats närmare halv ett. Brabra, kunde vart värre!

Det faktum att vi frångick sedvanliga traditioner att bevista kommersen tillsammans med broder och broders familj var... annorlunda. Makens norrlandssyster, mor och far fick agera vikarie och det funkade också. Då förbiser jag det faktum att kära svägerskans största tillslag på denna marknad blev 100 par strumpor för 15 spänn eller hur det nu var - en hel kasse med strumpor blev det i alla fall och det är ju skönt att hon återvänder hem till Norrland torr och varm om fötterna! Dessutom åt vi inga Langos vilket var en miss, men hade vi försökt hade den förmodligen ramlat av papptallriken på grund av vår köldfrossa. Vi hoppade helt sonika över det. 

Själv släpade jag hem en hel kasse godis, en Madonna och en toapappersrulle till vårt obefintliga men blivande badrum. Man måste tänka långsiktigt!

Lillfisens enda målsättning med folkfesten var godis och karuseller och han nådde målgång ganska tidigt. Härligt med fokuserade och driftiga arvingar! Förvisso höll både maken och jag på att frysa till BigPack glass i tresmak medan vi väntade på att ZigZagen skulle sluta snurra men vaddå, glass är aldrig fel. Mellanfisen la sina besparingar på - hör och häpna, undrar om inte ungen börjar bli "stor" - träningskläder! I rätt storlek och mycket, mycket tjusiga dessutom. Mammas pojk!    

Jag kånkade runt på en hel ICA-kasse full av senaste Gullabotidningen som snabbt och smidigt fördelades ut i diverse stånd med rätt anknytning. Hämtade den från tryckeriet igår och den är bara såååå snyyyygg!!

Frysande och halvblöta for vi sedan hem och åt marknadskarameller, Smålands- och Mohedakringlor (ja, de smakade likadant kanske beroende på att Moheda faktiskt råkar ligga i Småland), sockervadd i hink och chokladcigaretter. Vi avrundade måltiden med ytterfilé, jasminris och vitt vin.

I sällskap av släkten har vi nu lyckats finna ytterligare världsproblem som återstår att lösa, bl a att vi har fler mördarsniglar än grässtrån i vår trädgård medan norrlandsfamiljen inte ens vet hur de ser ut... Jag tror vi kommer lösa det genom att helt generöst skicka med dem några i en burk. Gratis.   

Shit vilken trevlig helg detta varit!    

Vet ni vad - jag ska faktiskt inte kommentera gårdagens allmänna möte med politikerna i kommunen här i bloggen! Jag är så fruktansvärt trött på möten, diskussioner, konstiga politiker och obefintliga barnomsorgslokaler så jag tänker inte ens tänka på dem! Jag tänker totalt fokusera BORT från allt sånt ett par dagar och ägna mig åt livets väsentligheter: barn, hund, häst och marknad.

Istället tror jag vi ska tala om... om... öh... Jo, vi kan tala om... varför inte... eller nä... hmhmhm...

Ojdå. Kanske har mitt liv varit lite för fokuserat på möten, uppvigling och skrivelser sista tiden... När jag funderar på saken känns det inte som om jag har så mycket annat att bidra med ur mitt liv för stunden. Såvida ni inte är intresserade av bokföringsarbeten och momsrapporter?

Nä, trodde väl inte det...

Jag ska i alla fall åka och hämta hem senaste Gullabobladet från tryckeriet innan jag kör hem idag!

Sen ska jag hem och städa, laga mat och öppna en flaska vin. Imorgon är det marknad i byn och på söndag blir det lugn och ro. 

Ha en trevlig fredag!

Ringde vårdcentralen idag för att få en tid och utreda lillfisens förmodade mjölkallergi.

Möttes av samma märkliga fenomen som flera gånger förut och som gör mig lika förundrad varje gång - en jättetrevlig sjuksköterska som talar om att "vi har inte fler bokningsbara tider, kan du återkomma i början på nästa vecka?"...?!

Vad ÄR det för skumt system de använder inom vårdcentralerna där man inte kan boka tider efter klockan 10 på förmiddagen? Jag menar, jag behöver inte ha en tid idag, det är inte akut, men då går det inte att boka?

Om man är sjuk så ringer man oftast vårdcentralen på morgonen, eller hur? De allra flesta i alla fall. Då bokas alla dagens tider upp tjoff tjoff tjoff och sen - sen får de inga nya tider att boka förrän dagen efter! Alltså måste man vara akut sjuk för att få en tid.

Personligen anser jag att det är dumt att ta tider som verkligt sjuka personer behöver bättre när man inte sitter i sjön på något vis. Vi måste starta en allergiutredning och vi måste ha ett intyg om mjölkfri kost till skolan, men vi överlever till nästa vecka. Men nä - vill jag ha tid måste jag ta tider för de som kanske bättre behöver dem för det går inte att boka framåt.

Kan någon förklara för mig vad det är för bra med det här konstiga systemet?   

Skolan har lovat att ge barnet mjölkfri kost i väntan på intyg ändå, vi kör redan mjölkfri kost hemma och förhoppningsvis får jag en tid hos Il Dottore nästa vecka. Om jag ringer tidigt på måndag morgon.

Jag ber om ursäkt alla verkligen sjuka - jag vill inte sno tider ni behöver bättre men systemet ger mig inget val.