Alla vet hur det ser ut i familjer med barn i skolan. Första åren är köksväggar och kylskåp helt överbelamrade med teckningar på huvudfotingar, färgade prickar och streck. Sen utvecklas teckningarna till a) stugor, äppelträd och prinsessor eller b) mördarrobotar med blodiga vapen, allt efter hobbies och intressen.

Sen... Sen börjar det. Skapandet. När de små liven upptäcker att skapande är mer än papper och filtpennor. När de upptäcker kartonger, limpistoler och piprensare. När de kommer hem med landskap, akvareller och möbler till gosedjuren.

Slöjden introduceras och hela källare fylls med plankor med spikar, svarvade gubbar och ihopsnörda tygstycken. Långa, långa tre cm breda virkade halsdukar med hål i. Barn som ser förebrående på en och iskallt förkunnar att det man trodde var en jäääättefiiiiin grytlapp är en bordsduk avsedd till bordet i finrummet. Slutligen brukar det hela utmynna i riktigt tjusiga saker faktiskt! Skåp, ljusstakar och hyllor.

Och man älskar allting de släpar hem. Man förundras, man berömmer och man frågar sig själv; "vad månne det bliva av detta mitt barn? En Hydman-Vallien? Rembrandt? Chagall? Bruno Mathsson?"

Tja. Eller helt sonika en arbetslös ekonom utan större framtidsutsikter!