Kvällen den 23 december har för mig alltid varit lite av det magiska slaget. Julafton och resten av julhelgen innebär oftast mer stök och bök och inplanerade aktiviteter och jag får sällan - numera - den där genuina julkänslan då.

Men den 23 december... När allt är klart, när julklapparna ligger på plats under granen och barnen ligger i sina sängar och snurrar... De springer upp och ner, dricker, går på toa, suckar, vänder sig några varv till för att till slut somna av pur utmattning. När maken och jag sätter oss i varsitt soffhörn, pustar ut och kommer på allt vi glömt men samtidigt inser att "äh, de blir jul ändå juh". Maten står i matkällaren, skinkan är avsmakad och julmusten nästan redan slut. På radion spelas julmusik och utanför tjuter vinden runt husnknutarna.

Då, mina vänner, när lugnet lägrat sig och hela tillvaron känns rofylld och harmonisk - då är änglakören inte långt borta!

Dofterna, ljusen, färgerna och all snö - mer jul än såhär blir det inte!

Medan jag njuter av tillvaron passar jag på att önska er alla en God Jul och hoppas ni får det lika mysigt som jag tänker ha det.

http://www.youtube.com/watch?v=VzB8xC_CwH8

Kram på er!

Igår genomfördes familjens "julshopping" i stan med stort K.

Jag vet egentligen inte vem som kom på den smarta idén att HELA familjen skulle åka och handla samtidigt, men det var förmodligen inte jag. Det säger sig ju självt att det inte är rätta modellen för julshopping.

Nu blev det inte hela familjen för mellansonen ville inte följa med, men jag garanterar att det var tufft nog ändå. Själva julklappshandlingen gick ändå ganska bra, det blev några "nu får du blunda", "men kolla inte dårå!" och "neeeej, gå härifråååån" blandat med lillfisens "fnissfniss mamma, fnissfniss jag vet vad du ska fååååå" men vi gjorde så gott vi kunde.

Värre var det med matinköpandet...

Som tidigare rapporterats så är det ju oftast jag som ansvarar för sånt (enligt överenskommelser hit och dit är det maken men det har ju inte gått så bra) och jag har genom åren byggt upp en viss rutin. Den rutinen funkar inte när man släpar på en make som springer runt på Maxi och skjuter övriga kunder med scannern och leker StarWars, en storson som blippar på allt han ser och en lillfis som har ooont i fööötternaaaa och är töööörstig hela tiden.

Jag kom på bästa upplägget - jag hämtade varor, la dem i sitsen där barn ska sitta och så skulle family ansvara för blippandet och nedläggandet i kassarna. Jag vet inte vad som inte uppfattades i dessa enkla regler, kanske var jag aningen otydlig någonstans för det blev som kaos i vagnen.

Sen blev det diskussioner om den där burken rödkålen som maken lyckligt höll upp. "Å vem ska äta den?" frågade jag. "Jag tar en sked!" svarade han och jag suckade och förklarade att det är meningslöst, ingen äter den ju, men i ett obevakat ögonblick blippades den och lades ner i korgen den med.

När vi äntligen var klara och skulle checka ut var alla fullkomligt slut efter flera timmars spring i affären.

Vid utcheckningen drog jag kort efter konstens alla regler och fick upp en stor text med "kalla på personal" i rutan. "Vaddå?" frågade maken och jag förklarade att vi förmodligen skulle få en avstämning och skulle få packa upp och ner allt en gång till.

Jag blev lite orolig ett tag att maken skulle ta vagnen och springa genom utgången, vilt skjutande med scannern och att vi skulle få lösa ut honom på hospitalet under eftermiddagen, men när personalen kom visade det sig att de bara vill kolla så jag var 18 år. Vi hade ju köpt svagdricka... Jag klarade ålderskollen och vi kunde lämna affären utan större skandaler. 

Sen drack vi glögg och åt pepparkakor med goda vänner och idag ska vi steka köttbullar och koka skinka! Och åka och handla lite mat - jag upptäckte att vi inte har NÅNTING att äta i huset utom julmat och det var väl lite dåligt planerat kanske... Man kan ju inte tänka på allt!