Hörni, nu har jag varit här i ett år. Drygt. Jag kom hit i början av december  2009 efter en flytt från en annan bloggsajt.

Ett år är ganska lång tid. Eller alltså, det beror ju på vad det gäller; ett års förhållande är kort men ett års förkylning är asjobbigt. Tror jag. Jag har aldrig varit förkyld i ett år men jag kan tänka mig...

Hur som helst - efter ett år blir det lätt så att man börjar bli tjatig. Jag menar,
Spykersaabar, bad parenting och ett förvirrat liv i ständig jakt på förändring blir inte mer spännande än såhär. Till slut börjar man tjata om saker man redan sagt och jag tror, utan att veta, att jag redan börjat.

Det kommer bara sluta med att ni tycker jag verkar senil och konstig och jag kommer gagga om samma saker; trasig bil, oförstående make och konstiga barn. That´s my life i ett nötskal.

Så jag tänkte lägga ner det här bloggandet innan ni lessnar alldeles. Inte idag dock - jag tänkte återkomma på nyårsafton med ett nyårstal och ett tårdrypande avsked!

Sen vet man ju aldrig - kanske gör jag en Schulman och återuppstår i bloggform igen nån gång nånstans! Om andan faller på och jag byter bil, skaffar fler barn till dysfunktionella familjen eller så. Eller om vi nu mot förmodan skulle vakna en vacker dag och vara en helt normal familj! DET vore ju något att blogga om! Eller om jag helt enkelt inte kan låta bli...

Men välkommen på avskedsfest på fredag alltså!