Så - sista sjuårsdagen i familjen avklarad! Den gick alldeles utmärkt, och vi har en mycket nöjd men trött liten son i soffan.

Sista sjuårsdagen i familjen... Visst låter det fruktansvärt vemodigt och trist?   

Födelsedag eller ej - idag fick det bli ett röj i barnkammaren! Jeezzuuuss vad pryttlar och pinaler ärad liten son stuvat in i skåp och lådor... Stenar, glasbitar, vackra småbitar av takpannor, bra-svärd-pinnar, små tygbitar, allt i en salig blandning av miljarder Pokemonkort, teckningar och fritidspysslade möbler till Orvar, en lurvig gosedjursekorre med eget boende i skokartong under sängen. Orvar har mobiltelefon, walkietalkie, dator och Nintendo DS - allt tillverkat i kartong, piprensare och svarvade träbitar. Han har sovsäck, matbord och små knäckformar fyllda med mat. Tyvärr är Orvar lite slarvig. Han har inte alla dessa tillbehör i sitt lilla bo utan utspridda över hela rummet... I själva bostaden har han - ingenting. Dessutom tycks han själv ha sjappat för han stod inte att finna under utrensningen. Månne bostaden varit lite kal för hans tycke? Nåja, han lär dyka upp, han har en förmåga att göra det. Förmodligen leker han kurragömma under nån soffa nånstans.

Tror vi rensade ut i runda slängar 100 teckningar med motiv som fantasifulla robotar och "dö-skelett" ("det heter bara skelett älskling". "Jamen de ÄR ju döa!!"), alla i full strid med någon utomjording eller onda orcher. Svärd, blodbesudlade med röd tuschpenna, dubbelpipiga gevär och gigantiska lasersvärd är bara ett axplock ur dödskelettens vapenarsenal. Dessa mordiska småbarnsteckningar är så otroligt detaljerade så man häpnar...   

Mhm, jag vet att han är för liten för sånt, men det vet uppenbarligen varken sonen eller sonens kompis som kreerat hälften av teckningarna. Jupp - bad parent.

Men så länge han har vett att kärleksfullt sörja för Orvars välbefinnande och lägga ner otaliga timmar på att en leksaksekorre ska ha det bäst är jag inte speciellt orolig för hans mordiska fantasifigurer. Balansen känns rätt normal.

Dagen har avslutats med tacos, tårta och glass i goda grannars och farfars sällskap, och nu är mamma helt färdig!

Snart är det dags för barnkalas. Men det får dröja nån vecka så jag hinner hämta mig. Det är inte bara barnen som blir äldre...   

Ah, ljuva födelsedagar!

Upp mitt i natten, stapplandes ner till köket, anordna frukost på bricka, samla ihop hela högen med paket och resten av familjen och sen upp och kraxande framföra Ja må han leva till klarvaken, låssassovande sjuåring - det är något speciellt med det!

Riv och slit i pakethögen, innehållet i varje paket undersöks, kommenteras och läggs på ny hög. Sjuåringsblicken irrar över de återstående paketen - kan det vara något av dem som innehåller det där...? När alla paket är öppnade och välkomnade med glada tillrop återstår bara ett... Kan det vara DET?

Riv och slit... Och... JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Där VAR det!!! Det hett, hett efterlängtade, önskade och jag-kan-inte-leva-utan-spelet till Nintendo DS!! Pokemon Heartgold - en sjuårings absolut högsta dröm!

Hur trött man än är, hur ont i halsen man än har, hur huvudet än molar på grund av en jag-har-gömt-mig-länge-men-nu-du-nu-kommer-jag-förkylning så blir man nästan lika glad som sjuåringen!

Nu har det byggts nytt lego i tre timmar. Nu ska mamma hjälpa till och bygga om lite så legogrejen funkar! Sedan ska det göras minigosedjur av garnbollar och piprensare. Å gungan ska hängas upp. Och Pokemonspel ska spelas. Där behövs inte mina insatser - tack och lov!

Nu - tårtfix!