Sonen fick en "gör-dina-egna-gose-djurs-pyssel-låda" i födelsedagspresent.

Det var "Kreativa-nu-ska-vi-ha-kvalitetstid-mamman" som köpte den. Bra bra!

Idag kom sonen släpande på lådan och ville ha den där kvalitetstiden. Naturligtvis skulle han få DET! Älskade barn - han ville göra gosedjur med mamma! "Mamma ska bara torka bort tårar av rörelse ur ögonvrån hjärtat, sen ska vi börja. När jag dukat undan frukosten, klätt på mig och... Och... Och...". Nejdå, skojar bara. Undan med frukosten och fram med lådan. Nu skulle det pysslas!!

"Hm, få se nu då... Ska vi göra en sån nalle, en sån vit?" Jaaa, det skulle vi! Och en geting! Okej!

"Plockar fram de bollar vi behöver du då så ska jag klippa ut ett rött hjärta här sålänge..." Sonen sorterade garnbollar i alla färger och utförande. Sen reste han sig och gick...? Ropade tillbaka honom och han kom, med tårar i ögonen och hulkade fram att "det gick ju inte att göra nån sabla nalle för det fanns inte så många små vita som behövdes". Hm. Nä, riktigt. Det fanns inte tillräckligt många. Det stod på kartongen att "innehållet kan variera jmf med bilderna på omslaget" eller liknande. Nu fick det tänkas lite här... Med all upptänklig pedagogisk energi lyckades jag få lessen son att förstå att man kunde använda beiga öron på en vit nalle, inga problem! Det funkade efter ett tag.

Nåväl.

Med nyvunna krafter och stor energi gav vi oss på limmandet! Duttdutt med den medföljande limburken och klämkläm... Efter ett tag släppte vi på klämmandet och bollarna föll isär. Nytt försök. Samma resultat. Limmet var värdelöst! Funkade inte alls! Ny frustration, nya utbrott.   

Suck och annat lim. Samma sak. Funkade inte heller.

Fylld av agressioner hämtades "andas-inte-livsfarliga-ångor-kontaktlim". Nu skulle de få en omgång och SITTA FAST!! Annars skulle mamma minsann elda upp dem!
DET funkade! Visserligen är de små skapade varelserna nu drypande av gift och stinker miljöfarligt avfall, men bolljävl... sitter fast där de ska!

Allt annat sitter också fast, men i bordsskivan. Papper, ludd, mönsterark och barnens skoltelefonkatalog är numera fastlimmade i köksbordet. Bra bra, då vet vi var vi har prylarna.

Köket är kaos, jag är utmattad och sonen har övergått till Nintendospelande och behovet av kvalitetstid lär inte pocka på under överskådlig framtid. Men söta blev de, skapelserna!

Bad, bad parent är numera bara bad parent!