Okej, såg då alltså Avatar igår...

Jag en stolt person som sällan erkänner när jag har fel, alltså gör jag det inte nu heller. Erkänner alltså. Men jag är ju lite konstig; jag gillar inte Harry Potter, jag gillar inte Vampyrer och jag gillar inte Matrix. Det är för mycket liksom, jag har nog med att hålla reda på verkligheten utan att behöva fokusera på parallella sagovärldar på något vis. De berör mig inte. (Fast även där är jag naturligtvis motsägelsefull - jag gillar Star Wars första tre filmer och jag gillar Sagan om Ringen... Varför skulle det vara enkelt?)

Däremot kan jag säga att det är dumt att ha förutfattade meningar, inget jag rekommenderar. Det var nära att jag missade se denna film på grund av sådana, och misstänker att det finns ganska mycket som sorteras bort hos mig för att "jag gillar nog inte den eller det".   

Fast å andra sidan... Den känsla man får när man påbörjar något med en negativ inställning och sedan blir positivt överraskad är ganska skön. När man är tveksam till att delta i något jippo, släpar sig dit med inställningen "jag ska gå hem om en halvtimme" och sedan nästan gråter flera timmar senare för att det är slut - det är bara så härligt!

Avatar var bra! Den var faktist beyond bra, den var jättebra. Storyn i sig var väl... som en amerikansk filmstory är. "Hjälte räddar världen". Därmed inte sagt att den var dålig, tvärtom. Och för en gångs skull fanns det ett budskap som berör.

Budskapet var glasklart och jag fascineras över hur världen kan se ut som den gör med tanke på att man kan sammanfatta resultatet av vår framfart i en film på två och en halv timme. Vad är det vi inte begriper?   

Den var så otroligt vacker! Färger, miljöer - allt var så vackert så jag blev nästan sur för att det bara är på låssas.

Mellanfisen frågade flera gånger om jag var säker på att det inte fanns en Pandora-planet i rymden, för även han var nog frustrerad över att det inte var på riktigt.

Maken uttryckte det så himla bra när sluttexterna rullade; "när jag ser en sån här film blir jag nästan religiös och börjar fundera över varför jag fokuserar så otroligt mycket på oväsentligheter".

Kunde väl inte sagt det bättre själv! Sen satte vi på den en gång till.

Sååå... jag erkänner inte att jag hade fel. Men jag lovar att jag aldrig mer ska ha förutfattade meningar om saker jag inte sett eller provat. Inte så mycket i alla fall.   

Har du inte sett Avatar? Gör det!