Maken och jag, varma mackor och en flaska vin.

Det kan ju bara sluta på ett sätt... Japp, djupsinniga diskussioner!

Ska vi vara med i Postkodlotteriet eller inte....?

Jag är i princip mot spel om pengar. Nästan allergisk. Gillar inte grejen, anser att det är likvärdigt med telefonförsäljning (ni som följt mitt bloggande vet ju hur överdrivet förtjust jag är i såna, host host). "Köp och lyckan är gjord" och man köper och är lika tjock, lika trist och lika grå när man betalat liksom. Ingenting för mig, jag är tjock, trist och grå utan att köpa. Av telefonförsäljare. Annars är jag bra på shopping!

Men jag är människa - jag är girig! Inte missunsam, inte avundsjuk men girig! Ska grannarna vinna så ska jag vara med!

Alltså har jag fallit för det som är syftet med hela upplägget i Postkodmiljonären. Girigheten... Det räknas väl till en dödssynd va? Nåja - jag uppfyller förmodligen redan de övriga, så varför inte löpa linan fullt ut. Dessutom är dödssynderna uppfunna av katolska kyrkan, där är jag inte ens med och då räknas det nog inte. Jag menar, räknas inte pedofili in i de sju så gör nog inte Postkodlotteriet det heller. Känner mig lugn på den fronten.

Och OM nu inte mina grannar är med och jag vinner massor av miljoner så lovar jag att dela med mig! Lite grann. Åtminstone ska jag bjuda byn på en hejdundrande fest. Eller kanske lite kalas. En grillad korv och en fanta. Kanske.

Haha, jag ska bli spelare! Coolt - har aldrig varit det förut!

För vi ska gå med i Postkodlotteriet!