Jahaja, nu tittar lilla solen fram igen. Och då, minsann, då ska alla människor vara glada, vara utomhus och aktiva. Normalt sett är det helt okej även för mig. Men...

Jag är snuvig, huvudet som en boll, rösten borta och luftrören igenkorkade. Jag är med andra ord för-kyyyyld. Lever i en burk. Och hur roligt är det med gassande sol när man är förkyld, jag bara undrar? Nä, precis. Inte alls.   Dessutom ska man aktivera sig! Va? Har man inte aktiverat sig på hela vintern så krävs det lite uppvärmning först! Man får ta det med baby-steps, annars får kroppen en chock!

Räfsande, grävande, rensande, utomhusstädning, stolsdynsinventering - sånt tar på krafterna. Framför allt när såren under näsan gör att man helst borde sitta på hela ryggen med ett klurigt korsord.

Nåja. Det kunde väl varit värre.

För även jag kan faktiskt uppskatta aktiviterna som pågår runt omkring mig, fast jag är sur och grinig.

Och det finns faktiskt flera som förstått det här med hur att använda sig av vårsolen...

T o m maken blev inspirerad av kattens naturliga fallenhet för lättja!

Med vetskapen om det ryggläget tänker jag inte ha dåligt samvete för att jag sitter vid datorn, inomhus, en liten stund!   

Imorron kanske det regnar och jag är snäll igen!