Fick tid för utvecklingssamtal på måndag med mellansonen. Men det gick inte för han skulle iväg på annat håll. Fick ny tid för utvecklingssamtal på torsdagen.

Brabra. Maken skall lämna bilen på verkstad i Karlskrona och byta ruta den torsdagen. De måste ha bilen kvar över natten för nån form av härdning av nya rutan yadayadayada… Han måste alltså åka med mig hem.

På förmiddagen ska vi till lasarettet i Kalmar, sonen och jag. Okej okej, lite trix och fix; Kalmar förmiddag, Karlskrona eftermiddag, sluta lite tidigare båda två, hämta upp maken, gemensam hemfärd för utvecklingssamtal, mellanson får hänga i samhället, vi köper mat på vägen.

- Aja, det går väl, säger jag lite hurtfriskt. Blir snärjigt men det löser sig!

Efter att ha dunkat varandra i ryggen några gånger, konstaterat att ”säga vad man vill men vi är ena jäklar på att sy ihop det” och utbytt idel ömhetsbetygelser säger maken tyst:

”Ähum, du… Vi har glömt en detalj…”

Vi glömde att vi har en son till. Just nu vet vi inte riktigt hur han ska komma hem från fritids…

Förslag, nån?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...