Aaaaahhhh - Loa Falkman goes Carmen. Allsång på Skansen. Avslutningsavsnittet. Gubb-TV, sa Måns. Jatack, sa jag och dreglade framför TV:n över all manlig fägring, skönsång och glimtar i ögon. Fast... vad i helsike var det för frilla Peter Jöback lagt sig till med? Den var i sliskigaste laget för mig alltså. Men resten - Oh lala!

Nu blir det väl polisanmält för övervägande del manligt uppträde eller nåt - det skaaaaa ju vaaaaa så hiiiiimla pettimeternoga nu för tiden. Personligen fattar jag inte ens hur människor har tid och energi över att reagera på sånt trams. Det har inte jag - jag har fullt upp med att låta mig underhållas, skratta åt parodihumor och skråla med i allsångerna!

Men jag är ju i grunden en ganska lycklig människa också, det kanske är det som är skillnaden?

Å märker ni hur HIMLA snabbt jag skriver det här inlägget? Hoppas ni hinner med att läsa - vi har nämligen fått uppgraderat bredband!!! 16 dagar för sent men ändock...

Det visade sig tydligen att de 24 kilometer i bajten vi beställde först - som Telia sedan sa att vi inte kunde få för att de inte fanns och ville ge oss 30 istället - visst fanns! Däremot gick det inte att få 30 (vavadejasaaaaa???) därför blev det systemfel varje gång de försökte trycka på "gnälligakunderpålandet"-knappen. Nu var det ju inte precis någon som ringde oss och berättade detta. Förrän idag.

Fast något modem till mitt nya, mobila bredband har jag inte fått. Överväger att rama in SIM-kortet och hänga på väggen. NÅN nytta ska man väl ha av det i alla fall?

Nähä! Vika tvätt var det ja... "kilar vidare, skönsjungandes Toreador, on guard! Toreador, Toreador!
And dream well, yes, dream of fighting
There is a pair of black eyes watching you,
That await your love.
Toreador, love awaits you!..."

...hälsning från Sajbervärlden.

Klockan är 00.16 och aaaaaallt är luuuuugnt! För tillfället.

Har tagit kål på tvestjärten i disktrasan, slagit på spindeln på toaletten (fast jag missade den med tidningen så nu vågar jag inte gå in dit), fått en skalbagge i tangentbordet (det ligger nu nedpackat i en kasse och få därigenom anses förbrukat), spolat ner en fästing i toalettstolen och maken vaccinerar som bäst sin dator som precis fått virus.

Nästa vecka känns som en bra öppningspremiär för mitt nya Insektsirarium, första fem besökarna bjuds på fri entré!

Nästa vecka är också den vecka som inleds med FRD (Första Rökfria Dan) och avslutas - förmodligen - med ett ÅF (Återfall) eftersom det är kräftskiva på lördag. Taskig planering helt enkelt.

Därtill ska IKEA föräras besök av undertecknad för införskaffandet av ett höj och sänkbart skrivbordsunderrede (vågen), ett led i bekämpandet av LR (LenaRyggvärk).

I ett svagt ögonblick lovade jag visst att motionera en minst miljonerkilometers-promenad med god vän på tisdag och fråga mig inte hur jag tänkte där för det gjorde jag uppenbarligen inte. Men lovat är lovat.

Ni ser - jag jobbar på hårt och envetet med min livsstil, sundhet och hälsa! Jag borde fantamej få medalj!

Okej okej - jag har inte börjat än, men bara min planering och schemalagda motions- och hälsoprofil är värd all belöning den kan få.

Så... hörs vi inte mer framåt slutet av veckan så kan ni förmoda att jag a) dött av tristess eller b) är ute och kutar, flåsar och frustar så jag helt enkelt inte har tid att motionera internet.

Eventuellt båda delarna fast i omvänd ordning.

Hej hopp i motionsspåret!

Telia... Telia...

Jaaa, vad ska man säga?

Ni vet, vi gjorde ju en beställning: utöka vårt bredband. Det var tydligen en väldigt avancerad beställning, för att inte säga eventuell olevererbar? Åtminstone verkar det så!

Vi skulle ju fått det till 1 augusti. Det fick vi inte. Efter ett evigt köande i telefon för att ödmjukt efterfråga vår begärda, ej utförda förändring fick vi nytt besked - onsdag denna veckan. Nemas problemas. Fick vi något snabbare bredband i onsdags? Fick vi något nytt modem? Har jag fått grejen till det mobila bredbandet som skulle följa med? Nä. Kan man tänka sig! Är jag förvånad? Nääää. Inte ett dugg. Jag är förbannad!

Jag har ett simkort till ett mobilt bredband som jag inte kan använda. Det är vad jag har... 

Naturligtvis satts det i telefonkö i 32 minuter igen i onsdags kväll. Vet ni vad vi fick för besked? Jo...

"När det skulle installeras blev det systemfel så nu måste det göras manuellt, det tar två dagar extra".

Nu har det gått två dagar extra, Telia. Utöver de 10 dagarna som redan hade gått.

Var FAN ÄR MITT 30-BREDBAND?????  

Nädå, jag kan överleva utan snabbare bredband. Det är inte livsavgörande, inte alls.

Men jag kan service. Shit - jag uppfann service!! Hela mitt liv är en enda service. Det kan inte ni! Om jag hade skött mina åtaganden som ni sköter era hade jag inte haft något liv, jag hade fått lägga ner det.

Jag har pre-diabetes. Jag måste hålla mitt liv i lugn och harmoni, sova på nätterna och söka information om vad jag ska äta på nätet. Och det är bråttom, annars hade jag inte bett om snabbare uppkoppling. Ni får mitt blodsocker att pysa ur öronen och tar livet av mig...

Skärp er! 

Idag skulle det tas nya prover för att undersöka om jag var lika söt som innan semestern. Blodsockervärde med andra ord.

Gjorde ett quick-stop utanför byggnaden där Ulla finns. Ulla, hon som envisas med att sticka mig i fingrarna stup i ett (haaaata stick i fingret!!).

Ulla är en otroligt trevlig och sympatisk kvinna som uttalar förbannelser över mig hela tiden (träna, motionera, ät nyttigt, lev hälsosamt, sluta röka, ni vet såna där eder) men som man ändå inte kan låta bli att tycka om.

Vi pratade om ditt och datt, om min värkande rygg och mina stela leder. Efter ett tag insåg jag ju att hon ägnade sig åt en avledande manöver bara - hon stack mig i fingret när jag minst anade det! Lömskt...

Sen väntade vi lite på att maskinen skulle pipa och när den gjorde det så tystnade hon mitt i en mening, såg på mig över glasögonkanten och sa "Det här är inte bra, Lena... Jag måste nog skriva en remiss till läkaren".

Ibland önskar jag att jag var tre år. Då hade jag fått kasta mig ner på golvet, gråtit, krampaktigt klamrat mig om hennes ben och skrikit "Näääääj, göööör inte det, ge mig EN chans till, bara EN, jag loooovar - jag SKA börja motionera, äta nyttigt, sluta röka och bli en sund människa, skicka mig inte till läkaren, jag VILL inte veta att jag har diabetes, jag SKAAAA sköta mig!!!"

Nu är jag inte tre år, utan förti... hrm, tjugofem plus. Alltså fick jag istället, moget, lugnt och sakligt argumentera för min sak; ""Näääääj, göööör inte det, ge mig EN chans till, bara EN, jag loooovar - jag SKA börja motionera, äta nyttigt, sluta röka och bli en sund människa, skicka mig inte till läkaren, jag VILL inte veta att jag har diabetes, jag SKAAAA sköta mig!!!"

Ulla såg allvarligt på mig och nickade till sist nådigt. "Okej. Vi väntar en månad, gör ett nytt prov i september så får vi se. Förutsatt att vi är överens om att idag, 11 augusti 2011, börjar ditt nya liv. Överens?"

Jag nickade ivrigt, skakade hand på saken och gick ut med en lapp om nytt stick i fingret (haaaaatar stick i fingret) i mitten av september.

Motionerandet började jag med redan på lunchen. Det blev en lååååång runda i stans alla affärer!

Nu har jag inte tid med er längre - jag måste ut och gå med hunden.

Ärligt talat - jag tror jag behöver en hobby.

Jag HAR massor av hobbies som ligger på hyllan sedan många år. De ligger och väntar på att jag ska återuppta dem. Grejen är bara att de är så... gamla, solkiga och oinspirerande. Trista liksom.

Akrylfärg som torkat i sina tuber. Virkgarner i omoderna färger, lindade i nystan som luktar damm. Pergamanopapper som gulnat i kanterna, bläck som torkat i sina burkar och calligrafipennor som rostat. En jättefin, ny men ack så dammig symaskin står i ett hörn medan tyger och mönster ligger ihopknölade i oigenkännliga högar. Silkespapper, klippmallar, schabloner och pysselgrejer som är snyggt sorterat i färger, storlekar och ämnesområden. Halvsydda broderier. I källaren har jag en gigantisk vävstol - men jag vet inte hur man använder den...

Det finns så otroligt mycket jag tycker är roligt men ändå gör jag ingenting! Min kreativa ådra har på något vis pensionerat sig.

Visst, jag springer på möten, snackar, beslutar och socialiserar. Det är ju också kul, men det är ju inte aktiviteter som är "bara för min egen skull" om ni förstår vad jag menar. Jag hinner inte med det också. Trots att barnen blir större och jag egentligen borde få mer tid över? Nä, jag valde att jobba mer istället och lägga fritiden på att förfalla.

För att inte tala om motionerandet... Det har totalt uteslutits ur mitt liv och fått till följd att nu orkar jag inte ta upp det längre. Jag brottas med ryggvärk, ledvärk, kontorsnacke, musaxel och permanenta simringar runt magen. Ridning, simning, gym - jag har inte gjort ett pass av någotdera sedan tidigt i våras. Ridbyxorna har krympt till råga på allt elände, ridstövlarnas dragkejdor går inte att dra ända upp längre, de är för smala runt benen...

Någonstans känns det som om allt redan är kört! Att jag är för gammal, för sliten och för trött. Istället för att ta tag i saken dunsar jag ner i en soffa, suckar över att allt gör ont och läser mängder av artiklar om människor som gör allt som jag vill men inte ids.

Jag behöver inspiration! En hobby som väcker mig till liv, ger mig energi för att ta tag i allt det där andra.

Jag är deppig.    

"Tror vi ska kolla upp det där med att få TV, internet och telefon via bredband", sa maken.

"Tror inte det funkar här i skogen" sa jag.

"Tror jag visst det gör", sa maken.

"Tror inte jag", sa jag.

"Tror jag ska ringa Telia och undersöka saken", sa maken och ringde.

Tror han satt i telefonkö i 20 minuter.

"Nä, telefonstation gammal yadablahaj, inte utbyggd blarrblarr, funkar inte blahablaha. MEN! Ni kan uppgradera er internethastighet från 8 till 24! Å så slänger jag in en modemsticka för mobilt bredband också!" sa den lyckliga Teliakillen till den ännu lyckligare maken.

"Jaaaaa" sa den senare, "gööör det!"

"Varför då??" väste jag i bakgrunden.

"För att det går!" väste maken tillbaka.

"Vi har ju ingen täckning för mobilt bredband i alla fall", väste jag lite högre. "Och det räcker med den hastighet vi har. Dumheter..." Ingen lyssnade på mig.

Killen på Telia lovade att öka på vår hastighet fr o m 1 augusti, maken lade lyckligt på luren och så for vi på semester.

Hemma igen en vecka efter att den hisnande hastigheten av 24 skulle vara igång.

Slog på datorn. Mätte hastigheten. Den var - sju... Gick in på min sida på Telias hemsida och kunde läsa att jag hade exakt samma hastighet, abonnemang och övriga avtal som innan vi åkte på semester.

"Hmm...", sa maken.

"Mhm!", sa jag.

Nytt samtal till Telia. Nu var det en dam som svarade. Vänligt upplyste hon oss om att ingenting förändrats och att en hastighet av 24 fanns inte, däremot fanns 30. Något nytt modem hade inte skickats, varken det vanliga eller mobila. Vilket nya modem? Jomen för att få 30 måste man ha ett annat modem... Det fick man hyra för 29 kronor i månaden! Öh, jaha...? Men inga problem, damen skulle fixa och trixa och modemen skulle komma typ onsdag. Tack tack, ha en trevlig dag!

Alltså...

Vi ringde för att beställa något som inte gick att få, erbjöds istället något som inte fanns, skulle få med något vi inte behöver, fick ingenting, och nu ska vi få något helt annat! Tror vi. Till en utökad kostnad av 29 kronor i månaden.

Måhända har vi slagit fel nummer och hamnat hos SJ?

Jag ser verkligen fram emot onsdag. Det blir en spännande dag!!

Det finns dagar i mitt liv då jag helt enkelt inte orkar fatta beslut. När jag känner att allt skulle vara så mycket enklare om man slapp välja. Ibland ORKAR jag bara inte liksom! Jag vill inte HA massa alternativ, breda utbud, orkar inte mobilisera beslutskraft. Sådana dagar vet jag ju att jag ska undvika vissa, specifika situationer men det är inte alltid det är möjligt…

Efter fyra veckors semester var det tvunget att storhandlas på väg hem från jobbet. Jag sov fyra timmar inatt. Inte på grund av jobbångest - mer för att jag inte ville gå och lägga mig igår.

Alltså - första dagen på jobbet och jag var trött som ett nedgrävt lik. Men mat måste vi ha, handlas skulle det.

Beslutsvåndan började redan på väg till jobbet; Maxi eller CityGross??? Citygross upplever jag som en lite roligare affär, mer utrymme, mindre trängsel och skojsigare utbud. Maxi har å andra sidan självscanning vilket skulle innebära att jag slapp plocka ur och i varor ur vagnen, något jag kände att jag ABSOLUT inte orkade med tanke på den kilometerlånga listan jag hade med mig.

Efter att ägnat eftermiddagen åt att varva fakturaregistreringar med överväganden för och emot den ena eller andra stormarknaden bestämde jag mig vid avfarten till Maxi och svängde dit.

Sen kunde jag inte bestämma mig för vilken parkeringsplats jag skulle ha, vilket resulterade i två varv runt p-avdelning D och E.

Pappers- eller plastkassar??? Papperskassar är bara skit när man väl är hemma, de går inte att stoppa i sophinken. Plastkassar är bara skit när man scannar, det går inte att ställa dem bra i vagnen. Jag gjorde en bra kompromiss med mig själv där jag stod och stirrade på påsstället; två av varje!

Vägen fram till frukt och gröntavdelningen gick rätt bra, det var bara valet av stearinljus som ställde till det. Skulle jag välja 20 eller 24 cm långa ljus? Det blev 20. Jag ångrade mig när jag kom fram till hyllan med tonfisk, men då var det för jobbigt att gå tillbaka och byta.

Äpplen skulle vi ha. Som ett levande fån stod jag där och stirrade tomt på äppelhyllan. Gröna? Röda? Mjuka? Hårda? Nu började irritationen surra i magtrakten. Varför ska man behöva stå där och välja, kan man inte bara sälja två sorter och göra det enkelt för kunderna????

Det fick bli några av varje sort. Jag var inte helt nöjd, för en sort hade jag aldrig ätit och tänk om de inte var goda?

Jag gick vidare med mina hundrafjorton äpplen och hamnade i helvetet! På lappen stod, som vore det skrivet i eldskrift: YOGGI!

Ni börjar fatta?   

Yoggi... Ärligt talat. Finns det NÅGON som har kollat hur många miljarders sorters Yoggi som står i hyllorna? Har någon, bara för skojs skull, ägnat sig åt att mäta antalet hyllmetrar som upptas av Yoggi? Kan måhända vara något för Guinness rekordbok!

Och det är ju inte precis så man kan välja bara genom att läsa smakerna - nä, man ska välja mellan krämig, fet, fettfri, mindre socker, slät, med bitar, delikatess, laktosfri eller mild. Därutöver ska man välja mellan ekologisk, giftig och naturligt smaksatt. Vissa sorter är "limited edition" vilket gör att man vet att om jag inte väljer den nu så finns den inte nästa gång!

Det är väl ungefär nu som jag känner att jag utan problem hade kunnat ställa vagnen och gå... Men skam den som ger sig! Jag blundade och trevade mig fram, slängde ner två paket i papperkassen och kände att det skulle bli spännande att se vad jag valt när jag kom hem. Bara det inte var den där med rabarber, den tror jag inte att jag gillar… Faktum är att jag nog inte gillar Yoggi alls. Om jag verkligen tänker efter alltså.

Nåväl. Next stop – keso. Ha. Hahahahaaaaaa!! Jag stirrade på hyllan med Keso och blev nästan till tårar nostalgisk när jag tänkte tillbaka på den tid då Keso var – Keso. Utan lök, ananas och franska örter. Eller blandar jag ihop det med Kesella nu?

Vid osthyllan insåg jag att livet faktiskt går att leva utan ost. Kort sagt – jag orkade inte välja! Det blev ingen ost. Mina gränser var nådda. Min dagliga valkvot uppfylld.   

Släääääpade den satans vagnen till utgången. Hm. Choklad… Choklad är nyttigt om man köper den mörka sorten! Och kanske borde jag kunna unna mig lite mörk choklad efter min pärs med Yoggin?

Vet ni vad? Jag tror chokladhyllan med mörk choklad är ungefär lika lång som yoggihyllan… Det blev ingen!

Äntligen färdig! Utcheckning och hemfärd. Men vänta nu… ”Tillkalla personal” stod det på skärmen. Kassörskan kom till undsättning och konstaterade glatt; ”Jaha, det blev avstämning idag!”

Vissa dagar känns som om hur man än väljer så väljer man... fel...   

Tja... Kanske är det inte så farligt att börja jobba imorron...

Det känns liksom... lite "över" på nåt vis.

Och om ett år är det ju dags igen!

Hello hösten. Vintern. Våren. Here we go...