I vissa delar av världen pågår små sammandrabbningar där man pucklar på varandra med gevärskulor och bomber. Man bråkar visst om rätten till demokrati, rätten till frihet och för att bli av med tyranneri och en och annan galen diktator.

Bagateller! Det är här uppe hos oss vi vet att kriga om VÄSENTLIGA ting!

Här pågår nämligen gigantiska sammandrabbningar och råder inbördeskrig där man pucklar på varandra med ilsket klapprande på tangentborden för att åstadkomma det bästa vapen av dem alla - drypande kommentarer, elaka påhopp och ibland ren och skär mobbing.

Jag talar om alla dessa diet-krig...

Men vaffan är det FRÅGAN om??? Vad håller alla människor PÅ med???

LCHF-förespråkaren Annika Dahlqvist har precis haft en rond med Fredrik Paulun via Aftonbladets livedebattchatt, inkluderande både påhopp och totalt onödiga kommentarer.

Jag. Blir. Så. Less. Vi snackar VUXNA människor!

KAN inte människor få göra som de vill? Och måste människor som upptäckt vad de vill bli totalt hjärntvättade och förkasta alla andra alternativ? Viktväktare på sitt sätt, LCHF-are på sitt, Atkinson på sitt och GI- kör på sitt håll. Alla gapar och skriker de på de andra och alla gör det i mun på varandra så ingen till slut kan sortera ut någonting. Värsta tramset!

Jag kör LCHF. Massor av människor frågar mig massa saker och jag svarar utifrån den kunskap jag fått genom hyllmetrar med litteratur och internetinfo. Men jag skulle ALDRIG  i hela mitt liv idiotförklara den som väljer andra metoder! Jag VET att Viktväktarna fungerar. Det är bara inte en metod som passar mig och mitt leverne. Jag VET att pulverdieter funkar. Det funkar bara inte för mig! Jag VET att LCHF fungerar. Och det funkar på mig. Det innebär ju inte att det funkar på dig...

En mängd bloggkändisar uttalar sig också till höger och vänster. Jag har läst att jag, genom mitt val av kost, blir dum i huvudet, trögtänkt och korkad.

Det stämmer nog, jag är säkert allt det där. Faktum är att det var jag faktiskt redan när jag käkade pasta och rostbröd också! 

Så många människor har så många åsikter om mig och mitt ätande. Jag lovar; jag är gammal nog att bestämma alldeles själv. Så många människor kommer till mig med alternativ som fungerat bra för dem. I all välmening naturligtvis. Och jag svarar likadant varje gång; BRA!! Jätteglad för din skull, men jag har valt den HÄR metoden för den passar mig och min livsstil!

Annika Dahlberg har eventuellt utvecklat diabetes, fettkost till trots. Diabetes är vår tids nya folksjukdom och var det långt innan begreppet LCHF nått ut till fler än en handfull. Den utvecklades och spreds faktiskt medan vi fortfarande levde på nyckelhålsmärkta produkter och tillbad allt som hade ordet Light i namnet.

Måhända hjälper inte LCHF mot diabetes. Men det gör inte så mycket annat heller...

Så.

Lägg ner det här barnsliga pajkastandet och låt var och en vara salig i sin tro. Det är alldeles för många barn som dör av svält i världen för att vi ska lägga energi på att tjafsa om hur vi på lindrigaste sätt skall äta ihjäl oss!

Amen.

Svängde in framför fritids för att hämta liten tredjeklassare, lagom nyfiken på hur första skoldagen hade varit. Såg fram emot ett mysigt samtal i bilen hem...

Han kom glatt springande över skolgården när jag kom. "Wow, han är lika angelägen om att berätta som jag är att höra" tänkte jag.

"Mamma, mamma - får jag gå till Fritidsgården?"

"Fritidsgården???" Bilden av biljardspelande, coladrickande tonåringar och en rad Epa-traktorer flimrade förbi i skallen. "Men snälla du, du är väl inte... du får väl inte... du kan väl inte... Eller?"

Fritidsgården är från tredje till sjätte klass. Fritidsgården är öppen för alla barn som är gamla nog att vara ifrån sina föräldrar mellan klockan 17-20 på måndagar. Det är toppen!!

Vad som är mindre toppen är att min lilla, lilla fis råkar vara precis så gammal...

Jag fick köra hem själv. Klockan åtta ska jag hämta hem honom igen. Klockan åtta! Borde inte små, små barn som han sova ungefär då? Eller... Kanske måste jag lära mig att tänka om. Inse att han överlever på 10,5 timmars sömn per natt  när man går i tredje klass. Att det inte längre handlar om små, små barn utan om mellanstora barn med gluggar i munnen och ett frigörelsebehov.  Att om jag vill ha en bebis att dutta med får jag kanske börja jobba på en ny. Eller en hundvalp. Hundvalp funkar också...

Vad säger ni - ska jag börja rucka på gallerdörren och släppa ut honom? Eller ska jag lyda min instinkt och låsa in honom hos mamma, slänga nyckeln och låssas som den aldrig funnits?

Haha, nädå. Jag öppnar...

I´m a goood parent... *suck*

Första dagen i tredje klass... Ny fröken, nytt klassrum, två nya klasskamrater. 20 elever i ett klassrum utan syre. Är ventilationsanläggningar bortsparade tro?

Men denna förväntand, denna glädje att återse kompisarna, de nya pennorna, suddisarna och pennvässarna - man kan nästan ta på stämningen! Välkammade med nystrukna kläder, nya skor och skolväskor lyssnar barnen på frökens "Välkomna tillbaka"-tal.

"Vad har ni gjort under sommarlovet då?" (den obligatoriska frågan, vem minns inte den?)

Sonen berättade att han varit på Öland och att han tappat två tänder. Efter den utömmande berättelsen såg han åt mitt håll för att få bekräftat att det han sagt var rätt och riktigt. Jag nickade, lättad över att han inte sagt "spelat dator, spelat DS och sett på TV och tappat två tänder varav Tandfén glömde bort att betala för den första".  Det är ju trots allt en ny lärare och det är ju onödigt att gnugga in att han förmodligen har värsta sortens "bad parents" första skoldagen...

Lagom till traditionen "rulltårta och saft" åkte jag till jobbet. Onödigt att utsätta sig för sockerrullade frestelser om man inte måste!

Promenerade en lång runda igårkväll - i maklig takt förvisso men ändå - med en god vän. Goda vännen har en moped som hon erbjöd mig att prova... Med viss tvekan så "okej då". Jag nämnde nog att det var 30 år sedan sist men hoppade elegant över biten om att jag avslutade DEN moppesejouren med en omkullkörning som hade fått Kenny Bräcks avåkning att se ut som ett kraftigt hopp över en vägbula...   

Men jag körde och det var vansinnigt kul!!! Inatt drömde jag att jag körde barn till skolan på en röd moped och att det tidsmässigt gick snabbare än med bilen! Jag hade hunden i en öppen packväska på styret. När jag vaknade fick jag ägna ett tag åt att komma över besvikelsen att det bara var en dröm.

Nu ska jag ägna dagen åt att med en knapptryckning höja och sänka mitt skrivbord. Yeeeeey!!!   

Vi har bott i vårt hus i sex år. I sex år har det stått ett litet träd på vår tomt. Maken har beklagat sig över att trädet stått mitt i hans gräsklipp-motorväg och ibland muttrat något om "såga ner". Jag har sagt att "det är ett coolt träd, du låter det va!"

Trädet har vuxit och vuxit och nu är det ett ganska stort, coolt träd.

Vi har aldrig varit så hemma på det där med trädgård. Mer typen som låter allt som växer i landen få växa lite som det vill så länge det är snyggt liksom. Att alla andra tycker vi odlar vackert ogräs ser jag inte som något problem - jag nickar glatt instämmande och är lika glad ändå!

I flera år har jag närt en dröm om att plantera ett plommonträd. Jag gillar plommon. Men det har inte blivit av...

Därför är vi inte bara förvånade utan också väldigt glatt överraskade när mysteriet med det coola trädet äntligen löstes!!!

Kan man tänkta sig... Nu vågar jag inte röja ett grässtrå i fortsättningen, det kan ju vara både det ena och det andra!   

Där ser ni hur bra det är att låta saker få växa i godan ro!

Däremot är det inte lika bra att låta barnen växa i godan ro utan minsta tuktan.

Storsonen har hängt tvätt...   

Jag visste väl att det var något jag glömt bort att lära honom...  

Det slog mig idag att skolorna börjar på måndag...

Själv har jag ju varit igång i ett par veckor medan barnen har "sommarlovat" sig utan mig. Ganska behagligt egentligen - inga tider att passa, ingen stress hem från jobbet, inga direkta "måsten". Ungarna har roat sig under överinseende av sin far och sin stora storebror.

Och nu upptäckte jag, i samband med att sanningen ramlade ner i huvudet på mig, att det råder akut brist på rena kläder, brist på rutiner och ordning och att barnens dygnsrytm inte riktigt är som den borde.

Så, till min stora glädje, nu förstår jag ju att hela helgen plötsligt blev full av nyttiga sysslor att ta tag i.

Vill ni mig något finns jag i tvättstugan. Eller i barnens garderob, slitandes mitt hår över alla urvuxna kläder. Möjligen kan jag även återfinnas i soffan där jag ligger med tårfyllda ögon och förundras över att jag har en son som åker till Malawi, en som börjar sista året i grundskolan och en som börjar tredje klass.

Vi får väl anta att jag funderar lite över vart den här sommaren tog vägen när jag ändå tänker. För nog är det den snabbaste sommar jag varit med om! Det känns som om jag fortfarande väntar på att semestern ska börja - och då är den redan slut!

Fan. Jag BEHÖVER verkligen en sån där mindfulnesskurs!!

Idag är det fredag fast jag känner det som måndag. Förstår inte varför?!

Först vaknade lillfisen och konstaterade att hans liv var mer eller mindre uruselt - det regnade ju! Och hur skulle det nu gå med den planerade tennisen på fritids? Och hur skulle han kunna ta sig till sin kompis i ösregnet???

Sen vaknade storfisen och konstaterade att hans liv var mer eller mindre uruselt - han hade ont i en icke uppkommen visdomstand. Den har bråkat ett tag nu och gjort honom både sömnlös och irriterad.

Så jag gjorde som alla goda mödrar förmodligen gör i den situationen. Jag peppade lillfisen med att regnet säkert skulle upphöra och ringde tandläkaren.

Tandläkaren hade stängt idag och på måndag och Lillfisen satt vid frukostmackan och stirrade tomt framför sig. Provade en annan tandläkare medan jag nickade uppmuntrande åt Lillfisen, teaterviskade med handen över luren att "ät nu lilla gubben, det ordnar sig med vädret, tjofaderittan". Den tandläkaren hade semester hela denna och nästa vecka.

Lillfisens ögon började nu se misstänkt vätskefyllda ut och Storfisen stönade där han låg i sängen.

Jag ringde en tredje tandläkare som - hör och häpna - både svarade och hänvisade mig till jourhavande med nummer och allt. Lillfisen grät nu tyst för sig själv, bottenlöst deprimerad över sina regnspolierade planer. Storfisen stönade ännu högre.

Ringde jourhavande tandläkare som ville ha lite fakta om sonens tandstatus genom att ställa vissa kontrollfrågor. Vidarebefordrade dessa till Storsonen, förmedlade svaren till väntande tandläkare samtidigt som jag klappade Lillfisen på håret och försökte mula in mackan i hans mun.

Fick tid hos tandläkaren klockan tio, plockade fram Lillfisens regnkläder och beordrade upp Storsonen ur sängen för vidareforsling till vänlig tandläkare. Fick ut Lillfis i bilen, monterade fast cykel på dragkroken och for till Fritids.

Lämnade lesset barn med tennisracketar och bollar på fritids, ställde cykeln vid busshållsplatsen så att Mellansonen skulle kunna ta sig hem när han anlände med bussen, körde hem igen, hämtade Storsonen och körde till stan.

Fakturerade hela dagen.

Körde hem med lite gladare Storson och två av hans kompisar, dumpade dem halvvägs hemma på ställe som utlovat kräftskiva under kvällen, fortsatte hem och hämtade Lillfis som nu var gladare men blötare. Någon tennis blev det förvisso inte, men tydligen hade de varit ute i alla fall...

Sen åkte vi hem och jag gjorde kyckling som ingen tyckte om och alla var griniga för ingen hade en bra dag.

Men det är ganska mysigt med höstrusket utanför, för jag har tänt mängder med ljus!

Å imorron är det tisda... Lördag!! Wihooooo!!   

Har fått ett höj- och sänkbart skrivbordsunderrede på jobbet. Igår var mina fina snickarpojkar här och monterade bort, monterade dit och lagade hurtsen som jag i ett svagt ögonblick sparkat sönder för länge sedan.

Nu har hela min morgon gått åt till att möblera om, dra om sladdar, krypa under skrivbord, krypa fram från under skrivbord, krypa under igen, lirka fram kontakter, dra ur sladdar, sätta tillbaka sladdar, konstatera att man satt dem fel, sätta om dem igen, torka kontorsdamm och grus från kläderna, konstatera att det blev inte så bra som man trodde, börja om från början, fundera lite på om man kommer ha en aning om vart alla papper man flyttar runt verkligen tar vägen sen när man ska ha dem, svettas floder, och plötsligt inse att; fan - det blev ju skitbra det här!!

Nu är jag så jäkla trött i hela kroppen så nu orkar jag inte stå och jobba, så det var kanske lite onödigt att påbörja projektet alls...   

Resten av dagen lär gå åt till att försöka sortera upp alla runtflyttade pappershögar. Vem vet - kanske jag t o m får för mig att sortera in lite av pappersarken i nån bra pärm? Eller nja - det känns lite överambitiöst.

Slut på kafferasten!

Idag har jag jobbat.

Det var möte hos mig klockan sju, men jag sköt upp det till klockan åtta. Jag var hemma tio i åtta.

Egentligen skulle jag varit på ett helt annat möte men det hade jag glömt... Det är mycket nu!

Nu är klockan kvart i elva och jag är tröööööööött!

Jag orkar helt enkelt inte skriva allt det där roliga jag kom på att jag skulle skriva under dagen.

Får göra det imorron istället...