Var på ett "affärsmöte" igår (aaahhh, det låter så... snyggt! Proffsigt! Så... viktigt!! Rättar till kråsblusen, känner så hårknuten ligger rätt och fortsätter), och träffade en entreprenör så fullkomligt i min smak!

Vi pratade bensin, bensinförsäljning och bensin ur ett ekonomiskt perspektiv och skakade hand på framtida business.

Yrkesskadad som jag är så var jag ju tvungen att slänga fram frågan om tecknande av avtal med paragrafer, finstilt och undantagsklausuler, trots att jag egentligen starkt ogillar all form av försvårande, byråkratisk administration.

Svaret blev att om vi absolut ville så visst - annars sköter vi allt med ett telefonsamtal, och sen kom det, mitt favorituttryck genom alla tider;

"Vi håller oss till kortast möjliga beslutsvägar." Inga krusiduller, inget krångel, enkelt, rättframt och smidigt!

Det är lite av min religion, min livsfilosofi och mitt mantra. Direktkontakt, direktbeslut och pang! saken är klar.

Just loooove that!

Där har vi en stor anledning till att jag inte väljer att fungera som politiker. Det ger väldigt lite utrymme för snabba beslut, enkla vägar eller korta processer - tvärtom. Jag VET - det har med den demokratiska inblandningen att göra. Den är bra! Men jag har vansinnigt svårt för att dra saker i långbänk. "Si eller så?" "Så"! "Bra, då kör vi!"

Det här mötet gav mig en kick.

Det kommer bli så bra! Så jeeeefulskt braaaa!!!   

Var på ett "affärsmöte" igår (aaahhh, det låter så... snyggt! Proffsigt! Så... viktigt!! Rättar till kråsblusen, känner så hårknuten ligger rätt och fortsätter), och träffade en entreprenör så fullkomligt i min smak!

Vi pratade bensin, bensinförsäljning och bensin ur ett ekonomiskt perspektiv och skakade hand på framtida business.

Yrkesskadad som jag är så var jag ju tvungen att slänga fram frågan om tecknande av avtal med paragrafer, finstilt och undantagsklausuler, trots att jag egentligen starkt ogillar all form av försvårande, byråkratisk administration.

Svaret blev att om vi absolut ville så visst - annars sköter vi allt med ett telefonsamtal, och sen kom det, mitt favorituttryck genom alla tider;

"Vi håller oss till kortast möjliga beslutsvägar." Inga krusiduller, inget krångel, enkelt, rättframt och smidigt!

Det är lite av min religion, min livsfilosofi och mitt mantra. Direktkontakt, direktbeslut och pang! saken är klar.

Just loooove that!

Där har vi en stor anledning till att jag inte väljer att fungera som politiker. Det ger väldigt lite utrymme för snabba beslut, enkla vägar eller korta processer - tvärtom. Jag VET - det har med den demokratiska inblandningen att göra. Den är bra! Men jag har vansinnigt svårt för att dra saker i långbänk. "Si eller så?" "Så"! "Bra, då kör vi!"

Det här mötet gav mig en kick.

Det kommer bli så bra! Så jeeeefulskt braaaa!!!   

Har varit på kurs minsann, minsann... Lärde mig gjuta i betong och rent concrete (aaaahahahaaaa) var det en ljufelig dag!

Härliga tjejer, härligt kladdigt och härligt väder. Å nu är snart hela trädgården full av fågelbad, betongskålar, betongljusstakar och betongplattor. Eller nja, plattorna lär ta ett tag att fixa, men nu vet jag hur man gör!

Ska man vara helt ärlig vet jag inte hur mycket fåglar badar höst och vinter, men vad är det som säger att inte de upptäckt fördelarna (?) med vinterbad? Jag bara undrar?

Medan jag kursade till det städade maken ur uthuset och därmed har jag nu, plötsligt, hastigt och lustigt hur mycket plats som helst där jag kan utöva min nya passion! Det f d grishuset är PERFEKT för att gjuta skålar och trädgårdsprydnader av betong i, och nu är det dessutom nästan tomt! Två själar, olika tankar och olika syften men ändå blev det så bra... Tänka sig!

Jorå, och sen har Lillfisen "spel- och filmkväll medelst övernattning" och fick ta hem tre (3) vänner för ändamålet. Dessa in alles fyra  kamrater låter för tillfället som en hel grundskola i vardagsrummet och jag gömmer mig i köket.

De skriker av skratt, rapar, säger bajs och kalsong och vrider sig i skrattkramper... ?! Maken och jag tittar på varandra och undrar om vi ska återställa någon form av ordning men - nä... De är glada, lyckliga och har vardagsrummet fullt med chips och ostbågar och BeyBlades. Låt dem vara. Låt dem bara vara...

Jag är betongdammig, nyäten och "ute-en-hel-dag"-trött och orkar knappt hålla ögonen öppna.

Men en bra da va de, en riktigt bra da!

De e liksom lite mycket nu.

Det är bokslut, bensinmack, politik, skolor, läxor, mopedkörkort, affärer, födelsedaskalas, brorsbarnsbebis, hund, höststädning, pooltömning, föreningsliv, sockervärden, läkarbesök, katter, mailkorrespondens, filmkvällar, spelkvällar... Och snart får jag åka och betala massa böter på biblan igen för böcker jag inte hunnit läsa.

Blogginläggen återkommer när allt är lite lugnare.

Bara ifall ni undrar alltså...

Jag har vääääldigt svårt för att inte kasta mig upp på bussar, tåg, taxibilar, långtradare - kalla det vad du vill! - när de kör förbi. (Tänk nu synonymer alltså, bussar, tåg, taxibilar och långtradare är detsamma som spännande projekt i det här fallet).

Råkar jag höra, tycka mig skönja, inbilla mig något i ögonvrån som andas "nytt projekt" så börjar en film i mitt huvud. Jag ser förtexter, handling, dramatik, spänning och ett vackert slut med solnedgångar och hästar. Och jag vill vara meeeeeed!! Jag vill skådespela, regissera, skriva manus, filmmusik och stå bakom kameran.

Nu kom ett nytt projekt och jag ville, ville VILLE!

Men... jag började räkna på hur många olika jag redan är inblandad i. Och det blev ganska många. Hela min almanacka är fylld med möten resten av månaden, min köksbänk syns inte under alla papper jag "måste ta tag i". Jag ligger ca en vecka efter med allt och måste börja ta mig ifatt.

Kan jag inte leverera och göra det bra så är det bättre att inte göra det alls. Visst är det så? Just nu är jag inte bra på någonting av allt jag skulle göra, för jag hinner inte.

Sen har vi ju... familjen... familjen ja, just det, den också. Den är inte medräknad här alls. Inte ens hunden.

Det är inte okej.

Så, istället för att ta tag i det där nya, spännande så kommer jag hoppa av innan det ens har börjat.

Jag är så stolt över mig själv! Jag är nöjd över att jag kunde. Jag är lite, lite besviken över att jag inte har omåttliga mängder tid...

Men nu var det fel tidpunkt i livet. Nästa gång är det nog rätt. Japp! Nästa gång är det rätt!!

Träffade några bästaste vänner igår. Måhända löste vi inte alla världsproblem sådär bara på en kväll, men vi löste annat!

Bland annat löste vi knuten hos mig att komma vidare i mitt skrivande. Fast lösningen kom helt omedvetet. Själv upptäckte jag inte att vi hade löst det förrän jag vaknade imorse.

Nu vet jag! Nu ska jag! Nu kan jag!

Fan, det kommer bli så jäkla braaaaaa!!!

Fast först ska jag till Värdshuset och äta danska smörrebröd. Det handlar om researcharbete. Research bland smörrebröd is da shit!

Träffade några bästaste vänner igår. Måhända löste vi inte alla världsproblem sådär bara på en kväll, men vi löste annat!

Bland annat löste vi knuten hos mig att komma vidare i mitt skrivande. Fast lösningen kom helt omedvetet. Själv upptäckte jag inte att vi hade löst det förrän jag vaknade imorse.

Nu vet jag! Nu ska jag! Nu kan jag!

Fan, det kommer bli så jäkla braaaaaa!!!

Fast först ska jag till Värdshuset och äta danska smörrebröd. Det handlar om researcharbete. Research bland smörrebröd is da shit!

KappAhl har en byxmodell som heter Magic. Jag har för länge sedan berättat om dessa byxor eftersom jag köpte ett par för något år sedan, möjligen två. De skulle hålla in, hålla upp, förvandla och göra underverk med hela min uppenbarelse.

Nåväl.

De är, enligt etiketten, gjorda för "kvinnor med kurvor". Bra början. Jag har MASSOR av kurvor både här och där, både långa och tvära. Ibland hittar jag kurvor där jag inte ens själv visste att jag hade några! Varje dag är en ny överraskning. Alltså borde detta vara byxor för mig, eller hur?

Nu är jag lite nyfiken på vad de egentligen menar med "kvinnor med kurvor". Är de till för kvinnor med kurvor under hakan? Kurviga överarmar? Kurvigt hår?

För mina jeans i storlek 42 ramlar ner. De sitter som de ska över allt annat men runt midjan ramlar de ner. Kurviga kvinnor har en tendens till en "hylla" att lägga själva linningen på kan man säga. På så vis hållas byxorna på plats och man slipper förnedringen att använda sista hålen på en livrem.

Magicjeansen har en linning som får mig att tänka på en icke ihopknuten jutesäck. Den är som bredast precis där. Det funkar liksom inte. De halkar ner över den naturliga kanten, blir ett irritationsmoment och hängs undan. Det finns inte ens några hällor att trä en förnedrande livrem i!

Idag var jag uppe för att se om jag möjligen behövde en storlek mindre. Det fanns säkert 50 par i olika fäger och modeller. Alla var i storlek 34 och 36, något par 38 och ett par i 40 men de var fula.

Varför säljer man övervägande del jeans för kurviga kvinnor i storlek 36?