Vissa nätter är jobbigare än dagarna. Som inatt, när jag drömde att Socialnämnden beslutat att dra in brevutbärningen till alla gamla i kommunen och jag skrev en lång artikel om det hela - och när jag var klar kom jag på att jag inte var journalist och därmed inte hade någon tidning att skicka artikeln till... Jag hade intervjuat brevbärare och gamla, fotograferat och haft mig och så hade jag ingenstans att publicera mitt alster! Pinsamt liksom.

Dessutom fick jag tjata på brevbäraren - som sedan visade sig inte vara brevbärare för hon var mattant i skolan - för att få ta ett kort. Hon ansåg nämligen att alla kort i tidningarna blev så mörka.

Alla, inklusive jag själv, trodde verkligen att jag kunde förmedla deras ilska och åsikter i länets största tidningar - och så kunde jag inte det bara för att jag glömt att jag inte jobbade där... Ni kan skönja den stigande ångesten när sanningen gick upp för mig?

Ångesten över att bli avslöjad som en stor bluff liksom. Att Liljeholmens vita ljus plötsligt tänds hos allt och alla och insikten är ett faktum; jag kan ingenting! Jag är en sopa!

Det är lite så jag tänker ibland; herregud, varför tror folk att JAG kan fixa det här - jag kan ju INGENTING! Och så väntar jag bara på att det stora avslöjandet skall komma. Jag är en bluff.

Jag är helt färdig nu och skulle behöva sova några timmar till. Om detta är dagen då det avslöjas att hela mitt liv är uppbyggt på luft hade jag behövt vara pigg. Tror jag.

Det är skönt med lite djupsinniga diskussioner ibland tycker jag. Samtal där man verkligen får vända ut och in på sig själv, tänka, känna och komma till insikt om livets väsentligheter.

Vi har ganska många sådana här hos oss.

Som den som utspelade sig vid middagen;

- Hahahahaaaaa, har ni sett den där på jutjub, säger Lillfisen och vrider sig av skratt. "Den där hahahahah med päähhääronet hahahaaaHAHAHHAH å å å å baaahaaaaaajskoooohooorven?"

Vi andra tittar på varandra, suckar lite och säger att Nä, den har vi inte sett... Lillfisen skrattar så tårarna sprutar över middagstallriken och försöker berätta något om en baaahahahhajskohorv som möter ett päron som skjuter nåt. Oklart vem eller vad, det gick inte att utläsa mellan de hysteriska skrattsalvorna.

Maken berättade den sjuka historien om 39 graders feber varefter ingen skrattade utan alla låssades som de inte hört förutom Lillfisen som deklarerade att "vaddå, jag fattar inte" och vi med gemensamma krafter fick försöka förklara medan vi slängde trötta blickar på Maken.

Storsonen berättar om ett TV-program om en man som bara ätit chips och pizza i hela sitt liv och var smal som ett streck, varvid maken menar att det skulle han också kunna göra och ändå vara lika smal. Jag ville mena att jag förmodligen också skulle kunna göra det utan att gå upp i vikt men det var det ingen som trodde på...?!

Sen berättade Mellansonen om två Creme Fraiche-burkar som skulle gå över en väg varvid den ena blev överkörd och den andra sa "jag tycker du verkar lite ofraiche" och sen hade vi ätit klart.

Och som så många gånger förut kände jag, medan alla försvann på varsitt håll och jag satt kvar och såg ut över disk, matrester och ett inferno-kök, att jag måste vara en av de rikaste människor som finns!       

Den där lappen med service och besiktning gällde kanske inte bilen, den gällde kanske sonen som landat från Afrikas nejder när jag tänker efter.

Hursomhelst så behöver han ha en läkarbesiktning, bara för att kolla så att han är frisk alltså. Men han fick inte komma till läkarmottagningen eftersom han kunde vara sjuk... "Har du varit i Afrika? Nä, då kan vi inte ta emot dig, du kan ha resistenta bakterier. Först får du hämta ett provset, ta proverna hemma, lämna in dem här så vi ser att du är frisk - då kan du komma!" typ.

Jag fattar, det är inte det. Säkerhetsåtgärder. Men det låter ganska kul! "Du får bara komma hit om du är frisk"

Blev lite krångligt bara eftersom han flyttar till Lund på lördag. Är han sjuk så får han helt enkelt vara det tills på måndag alltså, då han får kontakta sin nya vårdcentral. Jag ogillar det. Jag gillar vår vårdcentral bättre än nya som vi inte känner och vill att mina barn ska komma till vårdcentraler jag gillar.

Sen undrar jag - nu när han bott hos oss en vecka med kanske-bakterier som vi inte vet nåt om och så kanske vi också blir sjuka med Afrikanska bakterier då - vart ska vi ringa? Eller ska vi vira in huset i gula band och leva i karantän?

Jag vet att han träffade elefanter. Jag tror han har släpat hem elefantsjuka. Åtminstone ser jag ut och känner mig som en elefant... Måhända borde jag ringa veterinären?

Det brukar skojas om våra handväskor. Hur mycket de rymmer, innehåller och att det skulle gå att bygga en rymdfarkost av alla grejer om man gick under namnet McGyver.

Min handväska är förmodligen inget undantag, men den är inte fylld med så praktiska grejer. Den är mestadels fylld med lappar. To Do - lappar.

Det är frisören, massören, hundtrimmaren, tandläkaren. Sen är det egenhändigt nedskrivna Kom Ihåg!-notiser om årsmöten, lämna det till den och den, hämta det hos dem, handla sånt å sånt och glöm inte beställa tid för service och besiktning. Dessvärre har jag utelämnat VAD som skall ha service och besiktning... Möjligen bilen, men det är osäkert.

Så jag häller ut detta berg av lappar, visitkort och tidbokningskort och undrar hur det kommer sig att jag inte missar mer än jag faktiskt gör! För det är ju inte precis så att jag har direkt koll på vilka lappar som ligger där och skräpar. Jag behöver något lämpligt forum för sammanställning av alla dessa lappar.

I julklapp fick jag en jättebra almanacka av svärfar. En röd, stor med gott om utrymme att nedteckna viktiga happenings i. Därtill köpte jag för ett tag sedan en stor handväska i vilken almanackan ryms och det finns ingenting att skylla på!

Det är nu jag blir kluven... Ska jag skriva även sådant som gäller övriga familjen i almanackan eller använda den bara till det som rör mig? Ska jag notera att "Maken: jobbmöte med lyxmat, goda viner och spännande människor. Barnen: Kompisar, kalas. Jag: Tvätta" eller bara mina egna viktiga åtaganden? Jag känner att det kan väcka vissa negativa, bittra känslor hos mig när jag läser hur kul alla har det utom jag... Den borde liksom bara vara min.

Vi har en familjekalender i köket. I den noteras allas förehavanden i den mån "någon" kommer ihåg att notera. Ska jag verkligen behöva skriva allt dubbla gånger? Dessutom har vi en whiteboardgrej som rör innevarande vecka. Visserligen är det aldrig någon som noterar någonting på den förutom konstnärliga talanger med ett "måste göra streckgubbar och rita fåniga prylar", men den finns! Ska den användas så blir det tre gånger allt ska skrivas!

Ett beslut måste fattas. Jag gör en notering på baksidan av ett kuvert; BÖRJA ANVÄNDA ALMANACKAN SÅ FORT DU BESTÄMT HUR! och lägger i min handväska.

Aha - där låg en lapp jag glömt bort. ÅKA OCH JOBBA står det på den.

Ooops....

...törkidinner är avklarad, likaså årets första "liggapåsoffanheladan", årets första intesovapåhelanattenjävlarygg, årets första fanvaddetkörihopsig-jobbardag, första herregudvadskavihatillmiddag och ikväll är det årets första Mästarkock på TV!

Det där med middagsmaten är ju inte ett nytt bekymmer även om jag är förvånad - jag köpte ju en halv gris innan jul! Med en halv gris borde inte middagsbekymmer existera i min värld. Grejen är bara - upptäckte jag hastigt och lustigt - att en halv gris i frysboxen kräver det där hemska, jobbiga ordet: planering... Det är liksom inte bara att bjuda familjen till bords och ge dem varsitt djupfryst fläsklägg att knapra på inte! Nä, det ska plockas upp i tid för att tina och helst ska det vara något mer till - typ potatis, sås, grönsaker, whatever. De är inte bara bortskämda i den här familjen, de är kräsna också!

Men som ett led i mitt nya liv har jag nu - för vilken gång i ordningen? - gjort matlista för hela veckan. Bra va! Sen vet jag ju redan nu att framåt imorgon kväll så är jag varken sugen på att äta eller tillaga det jag så vackert präntade ner, men tanken är ju god.

Har ni sett Den girige på SVT play förresten? Inte? Jösses - bästa versionen av den pjäsen ever om jag får säga vad jag tycker! Kolla den! Johan Rabeus som Harpagon, helt suveränt bra! Jag är på bra humör idag så jag lägger en länk till er för säkerhets skull: http://svtplay.se/v/2659165/veckans_forestallning/den_girige

Men passa på, den ligger bara kvar till den 23 januari!

Nu ska jag fila vidare på utmaningen jag fick av Riesling för ett par dagar sedan. Den kräver lite tankeverksamhet och årets första tänkande verkar dröja lite...   

Kan inte hjälpa det - jag är omåttligt fascinerad av att jag kan följa flygturer från Malawi till Köpenhamn på nätet, i mobilen och via mail! Varje gång Storsonen lyfter och landar får jag SMS, mail och uppdateringar. Eller, för att ta det på flygplansspråk; varje gång det sker en flight departure får jag ett mess med schedule updates och expected arrivals. Shit, jag är snart mogen att sätta mig i flygledartornet och dirigera!

Men kanske är det inte bara bra. För när man får ett meddelande där det står att The status of the flight has changed men det står inte vilka changes som har blivit uppstår förvirring. Vid en sökning på flygplatsernas egna sidor står det kryptiskt "En-Route". Jaha? Men... har planet lyft? Landat? Flyger det i rote? En-Route - betyder det att det flyger runt på måfå? Var fan ligger En-Route???

Nytt deckarjobb och tydligen, om jag tolkat det hela rätt, så har man a) samkört två plan eller b) betyder det helt enkelt att det är på väg...

Nu hoppas jag bara att det är på rätt väg också, så att det landar där det ska och ingen annanstans.

För övrigt ska jag också åka utomlands idag! Jag ska till Köpenhamn och möta min Afrikason när han kliver ur sitt En-Routeplan!

Så det är väl bäst jag börjar packa...

Det känns lite tråkigt att ha en blogg när man inte har ett smack att blogga om...

Det HÄNDER liksom ingenting! Jag flyttade en pappershög, matade in en annan, gjorde en momsdeklaration, skrev ut kontrolluppgifter... Tänkte redovisa löneuppgifter till Fora men de öppnade inte sin redovisning förrän på måndag...

Jag menar, hur spännande kan det va liksom?

Mer och mer känner jag att livet blir mindre och mindre spännande och ALLT är Toyotans fel! Det är ingen sport längre! Ingen utmaning! Den bara startar och går, startar och går... Det mest spännande med den bilen är hur skitig den kan bli innan man tvättar den! Ja, och sen brukar laddningslampan blinka ibland när den är kall, men varje gång det spritter till i mig av adrenalin så slocknar den och rullar på...

Den skulle varit på service för läääääänge sedan men jag har inte hunnit. DET är lite sport - hur länge klarar den sig utan service?

Sen är barnen hemma och jätteförkylda, jag bytte från en bärbar dator till en annan igårkväll och det var ju... kul men ospännande...

Vädret är inte så spännande det heller, det ska komma snöstormar och klimatkatastrofer men tydligen inte där jag bor.

På fredag kommer Afrikasonen hem - DET ska ju bli vansinnigt roligt! Men för övrigt så... nä.

Det KAN finnas en risk att jag har fått p-böter idag för första gången på två år nu! Det är nog det mest spännande som händer idag. Jag såg nämligen en p-vakt skymta förbi förut...

Annars inget att rapportera.

...på det nya året då, allihop!

Jag vet inte vad som gick snett men inte vaknade jag på varken söndags- eller måndagsmorgonen som en smal, hurtig och vänlig människa inte...?! Inte upplevde jag mig ha någon större energi att ta tag i saken heller om jag ska vara helt ärlig. Så det fick va!

Nyårsafton tillbringades med liten bror och hans familj och vi spelade spel, åt godis och mat. Fast i omvänd ordning då. Det var precis sådär som en nyårsafton skall vara med andra ord. När de på söndagen packat ihop sitt hus a la Musse Pigg på julafton, lastat det på dragkroken och åkte hem slängde jag mig i soffan med datorn på magen och låg där i 10 timmar. Jag gick igenom vartenda avsnitt av Sommarpratarna på SVT Play, därefter Stjärnorna på Slottet och sedan några avsnitt av Frasier. Emellanåt sov jag en stund - med datorn på magen - och ibland gick jag upp och hämtade mig lite mat. Sen, när jag inte orkade ligga på soffan längre gick jag upp och la mig i sängen och somnade som en bedövad elefant. Jag vill härtill bestämt tala om att jag på nyårsafton drack två öl och ett och ett halvt glas vin och därför inte kunde skylla min dävenhet ens på alkoholen...

Så mycket för mitt nya liv som Good parent. Vad arvingarna gjorde hela dagen är mig totalt främmande. Men det var nog inget farligt för maken hade ett vakande öga över dem. Tror jag. Vad jag dock vet är att båda små liven är kraftigt genomförkylda, deras nysningar hördes genom mina hörlurar. Ett tag tänkte jag be dem nysa tystare men jag orkade inte.

Bestämt tror jag att jag är aningen, aningen utarbetad? Möjligen bara slö, men även slöhet har ju sina gränser. Några gränser fanns inte igår. Jag orkade helt enkelt bara inte!

Idag skulle då den hemmaarbetande maken åkt till tandläkare med Lillfisen men plötsligt hade allt kastats om och maken skulle inte alls vara hemmaarbetande utan åka till jobbet. Så jag fick släpa med mig min lilla snuviga son till tandläkaren och sedan med till jobbet. För att kompensera mitt dåliga samvete fick han både en Fransk Hotdog med curryketchup, en Pucko och en liten portion strips med grillkrydda. Sen fick han spela hur mycket dator han ville! Good parent!.... eller.... nåt....

Nu är vi i alla fall hemma och maken är i antågande med både nässprayer, hostmedusiner och övriga nyttoföremål; toapapper och bröd.

Livet är allt bra spännande!