Skum känsla när hela världen passerar runt om men man själv befinner sig i en glasburk. Allt man säger ekar liksom, allt andra säger studsar en bit utanför ens sinnen och låter som flirtkulor mot en tv-ruta. Overkligt på något vis.   

Jag har i alla fall, med glasburk och allt, förflyttat mig till högstadieskolan för sonens utvecklingssamtal, precis så fräsh och pigg som man är när man är iklädd en guldfiskskål och precis återvänt från de döda. Dessutom vet jag inte vad som hände imorse, men jag duschade och torkade mig i ansiktet med handduken och lyckades då riva upp nån pyttepytteliten plita av något slag på hakan. Det blödde lite. Det fortsatte blöda. Det droppade på min tröja. Det blödde och blödde och höll på i FYRA TIMMAR!!!   

Jag tryckte papperslappar, tryckte bomull, isbitar, kallvatten men nä - det bara blödde!

När jag susade iväg till skolan gjorde jag ett quickstop i affären på vägen, hela vägen med papperslapp tryckt mot hakan. La papperslappen i bilen och sprang in och två minuter senare var hela hakan blodig igen! Fullkomligt galet... Satt hela utvecklingssamtalet med papper tryckt mot hakan, som om man inte var tillräckligt konstig ändå. Jag hoppas inte detta påverkar de positiva omdömen alla lärare givit om stackars sonen. Nästa år kanske det står att "han är förvisso fortfarande trevlig men hans mamma är en skum typ, alltså blir det IG".

Hugaligen.

Stora sonen ringde och meddelade att han varit fullt övertygad om att han skulle dö av en hjärntumör i helgen och att det var ungefär den åsikt de haft även på vårdcentralen när han väl lyckades ta sig dit. Men kul att han ringer fyra dagar senare och berättar i alla fall... "Vill inte oroa i onödan". Nä, snällt, men som jag sa - jag är din mamma, det är mitt jobb att oroa mig! Om du blir sjuk ska du RINGA oss FÖRST, okej? Hm. Nu var det förmodligen inte hjärntumör utan sviter av långdragen influensa, migrän eller liknande, men det var ju mer tur än skicklighet. Ungar...   

Liten son är faktiskt frisk *vågen*.

Ni märker hur jag svamlar mig igenom det här inlägget va? Det beror på burken... Den är liksom ivägen både för bildskärm och tangentbord så det är bäst jag lägger av här. Annars vet man aldrig vad jag får på pränt!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...