Fascinerande det där med att ha olika åsikter.

Jag gillar oftast när man har olika åsikter i sakfrågor, det är det som ger intressanta diskussioner och stärker - eller försvagar - ens ståndpunkt. Ni vet; en idiot ändrar sig aldrig. Förmodligen hänger det ihop med att jag älskar att diskutera och det blir inte så bra diskussioner när alla tycker likadant.

Men jag har svårt för att en del människor inte kan skilja på sak och person. Att i serösa diskussioner bli bemött med tillmälen som "du är ju dum i huvudet" är t ex så under min värdighet att jag lägger ner direkt. Den nivån vägrar jag diskutera på.

Ikväll har jag kommit på en sak till som provocerar mig något oerhört! Det är när människor påstår att de inte fått komma till tals och sedan, på något konstigt sätt, vänder det till att det är "någon annans fel".   

Under våra stridsår för en fungerande barnomsorg i bygden har jag, som ibland hittar sakfrågor som jag verkligen brinner för, varit ganska aktiv. Naturligtvis har jag använt de forum som finns att tillgå i form av insändare, skrivelser och tidningskommentarer, dummare än så är jag inte.

Det finns nu de som påstår att den sida som inte håller med "deras åsikt kom inte fram". Öh... Vänta här nu. Nähä, varför inte då? Vill man något får man agera. Vill man nå ut med ett budskap så får man presentera det.

Gör man inte det så kan det knappast vara någon annans fel.

Det finns inga dörrvakter som öppnar och stänger för åsikter och tankar! Det handlar om att ta den plats man vill ha. Det kostar massor av tid, kraft och energi. Ibland är det väldigt dyrt. Men lev inte i villfarelsen att andra ska kliva tillbaka för att släppa fram dig gratis - så fungerar det inte.

Hundratals människor har sedan 2007 dunkat mig i ryggen och tackat för mitt engagemang. Jättekul, ger massor av energi och motivation att köra på.

Är det inte märkligt hur en liten, dum, anonym kommentar kan få en att totalt tappa den energin? Jag blir jättetrött!   

Nu är jag sur, grinig och trött. Igår jobbade jag i samma ställning, på samma stol framför samma dataskärm i 14 timmar. Nu ska jag gå å lägga mig så kanske, kanske jag blir snäll imorgon igen... För då har jag samlat ny energi igen.

 

Annakarinsol

24 april 2010 14:50

Vet inte vad för slags dum kommentar som har sänkt dig och inte heller varför den ens fälldes men något som jag faktiskt VET är att du är stark, modig klok, och genomreflekterad kvinna. En människa som jag ger all min beundran och sympati! Olika människors frustration och tillkortakommanden kan klä sig i många olika skepnader Lena, de kan till och med vara förklädda och projicerade till sammanhang där de inte alls hör hemma. När man som du kämpar för en sak är det lätt att få ta del av dessa förklädnader och det kan ibland göra ont...
Det måste det göra!
Jag tror på dig och stöttar dig i allt du gör då du gör det med hjärtat, sedan kanske jag inte håller med dig om allt men det är en annan SAK!;)
STOR VARM KRAM!!!

 

Lena herself and no other

25 april 2010 17:33

Tack underbart härliga du! Egentligen säger mitt sunda förnuft precis samma sak som, jag hör det bara inte...
Och som sagt - att hålla med mig i allt vore förödande, vem skulle då hålla mig tillbaka på jorden?! Hujedamej... ;)
Min största fasa är alltid, vad det än gäller, att jag genom min förmåga att ibland obetänksamt armbåga mig fram, trampar ner människor av bara farten så att de aldrig får synas och höras. Det är det sista jag vill! Därför reagerar jag extra hårt när folk hävdar att jag utgivit mig för att vara något jag inte är (t ex talesman för en hel bygd) och därigenom hindrat andra från att komma till tals. Men efter lite distans, firmafester och andra trevliga inslag i vardagen, har jag nog kommit fram till att var och en får slåss utefter sin förmåga och övertygelse. Jag tänker inte backa för att släppa fram motståndare - de får allt ta sina egna platser i debatten! Klarar de inte det så... synd om dem!
Stor kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...