Efter gårdagens lilla utbrott har naturligtvis en god moders samvete gnagt hela natten.

Ska inte ett stackars, litet barn få hembakade kanelbullar på idiot-skit-Kanelbullens dag liksom?

Klart han ska!

Noggranna förberedelser togs; middagsmat förbereddes så att tid till bakandet skulle finnas, tidsschema sattes och allt vart tajmat och klart in i minsta detalj.

Med känslan av förväntansfullt hemlighetsmakeri smet jag in på affären på väg till jobbet och köpte jäst. Eftersom jag sällan eller aldrig använder mjöl så vet jag sällan eller aldrig om jag har det hemma. Lika bra att ta det med alltså. Och mjölk. Mjölk ska man ha både i och till bullar.

For hem från jobbet i tid - nu jäklar skulle det bakas bullar!

När jag kom till Fritids verkade förtjusande son inte så pigg på att åka hem. "Skyyynda diiig" kvittrade jag och lät bomben brisera. "Vi ska hem och BAKA!"

Tystnaden som följde fick mig att inse att jag inte skulle få några jubelrop till svar. Ingen kom och slängde sig om halsen på mig, inget litet ansikte sprack upp i glädjestrålande leende.

Tvärtom; mörka ögon blängde på mig och ett litet kryp hördes tjurigt fräsa; "Vi SKULLE ju´nte baka, vi skulle ju äta FÄRDIGA bullar". Krypet stampade ut ur rummet, hämtade sina grejer och försvann ut i bilen.

Själv stod jag kvar, bet mig i knogarna och räknade till tio. Sakta.

Nåväl, tjurandet gick över och när vi kom hem var allt frid och fröjd. Åtminstone i fem minuter.

"Ska vi äta snart?"

"När ska vi baka?"

"Vad blir det för mat?"

"Ska du göra deg eller?"

"Jag vill hjälpa till!"

Först försökte jag låta som en sån där bullmamma som leende och tålmodigt besvarade alla frågor på en gång, samtidigt som jag stod och skar kassler medan jag läste bullrecepten i bakboken.

När tjatet varvades med hushållsassistentens vrålande, varmluftsugnens surrande och stekpannans fräsande, samtidigt som riset kokade över och jag hällde ut en hel deciliter strösocker över diskbänken blev det svårare och jag hörde mig själv besvara frågor genom att fräsa mellan ihopbitna käkar.

I skafferiet hittade jag två och ett halvt oöppnade mjölpaket, suckade och ställde in även det tredje, nyinköpta. Man ska alltid ta det äldsta först har jag fått lära mig, och medan jag stuvade om för att ställa det nya längst bak ramlade burken med bakpulver ner på golvet, öppnade sig och bakpulveriserade hela mitt kök.

Det hela utmynnade i att jag uppmanade mina kära arvingar att gå och spela dator fast klockan inte var sex, varefter jag slängde ihop två olika kasslergratänger, bakade ut en plåt kanelbullar och en plåt vaniljbullar, röjde upp i köket och kokade kaffe.

Nu står bulljeflarna och svalnar på diskbänken och de ser ut som en krigsskada från slaget vid Lutzen.

Men jag har väldigt söta bullformar...

Å nästa gång blir det Lussekatter... Det är MINST lika spännande!

 

Catten

5 oktober 2011 19:55

Du har VÄLDIGT fina bullformar och jag håller med dig till fullo: dagarna (och kvällarna) är fullsketna nog utan att handlarna i maskopi med Mammon och klämkäcka småskolefröknar behöver tubba i ungarna att det ska bakas/köpas/ätas kanelbullar en specifik dag. Lika lite som de ska bestämma att just den 26 november (?) ska vi älska pappa lite extra och ge honom ytterligare en ful slips eller ett presentpack skraplotter....

Jag äter kanelbullar när JAG vill ha det, och älskar min pappa lika bra utan en haussad Fars Dag!

Sajberlena

6 oktober 2011 21:47

Men visst är det så!

För några år sedan var det Lovikavantens dag... Fast jag tvivlar på att det föll väl ut eftersom den inte verkar leva kvar vad jag vet.

Låt oss införa "måttan på alla dagars dag"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...