Jag fundar lite såhär på tisdagsförmiddagen...

I min kritik gentemot Telias automatiska kundtjänst ingår även en stark kritik riktad mot all form av centraliserad, outsourcad s k "kundmottagning". Det gäller biljettbeställningar, Skatteverket, Försäkringskassan, Polisen, Tingsrätten, Bilprovningen - name it!

Hela vårt samhälle håller på att successivt arbeta bort all form av igenkännande och därmed också trygghet, för att inte tala om mänsklig kontakt.

Jag ska ge ett par exempel;

Min ena arbetsplats ligger mitt emot stadens polisstation. Dit ringde jag häromdagen. Trodde jag. När jag presenterat mig och hasplat ur mig mitt ärende så fick jag frågan; Vilken polisstation gäller det? Jag talade med en växel någon annanstans i landet utan att ha en aning om vart mitt samtal hamnat...

Min andra arbetsplats ligger 100 meter från stadens tingsrätt. Tidigare har jag kunnat ringa bort, presentera mig med förnamn och varifrån jag ringer och den som svarar har vetat precis. Nu kan jag sitta och titta på byggnaden som inrymmer personen jag ringer till - medan en telefonist i Malmö kopplar mig dit...

Jag ska beställa ett personbevis på Skatteverket. Innan jag får en mänsklig röst i luren får jag knappa mig fram med min telefon genom en uppsjö datoriserade alternativ. Ibland, om det gäller något annat ärende som inte faller inom alternativramarna, får jag lite panik och knappar mig fram på måfå i hopp om att den-som-nu-svarar-till-slut kan koppla mig rätt om det behövs. När jag väl kommer fram och beställer mitt personbevis talar jag med "någon" som befinner sig precis varsomhelst i landet och som sitter i ett kontorslandskap. De övriga medarbetarnas mummel hörs i bakgrunden, hur de gång på gång svarar med samma inövade fras.

Oavsett vart jag ringer så kommer det - nästan - alltid ett alternativ som säger; "Vill du tala med handläggare/kundtjänst/människa så dröj kvar". Det är ju bra!

Men... Eftersom jag inte få ett mänskligt svar ifrån början så vet jag ju att de tycker jag är ASJOBBIG som belastar den redan hårt arbetande personalen med ytterligare ett samtal. Jag känner mig inte välkommen att ringa och störa. Jag är en pain in the ass.

Annars hade de väl inte börjat med att be mig knappa mig fram, eller hur? Då hade de haft en telefonväxel med människor som svarar och som tar emot mitt ärende och kopplar mig vidare.

Det var bättre förr. Då, på den tiden när man kunde ringa och felanmäla sin telefon på Televerket, hamnade på deras kontor i den stad där man bodde och fick tala med teknikern, förklara felet och bestämma en tid när de skulle komma. Jodå, jag är så gammal så jag minns det!

En stor bristvara i vårt karga samhälle är bekräftelse, beröm och uppmuntran. Vi behöver mer sånt!

När jag kontaktar ett företag, en myndighet, ett verk eller övrig organisation där jag inte får fram mitt ärende med mindre än att jag blir placerad i kö, får datoriserade idiotsvar eller uteblivna besked om mitt problem så har jag svårt att vara glad och trevlig när jag väl får kontakt. Alltså är det väl inte precis uppmuntran och beröm jag först tänker på att framföra.

Att betraktas som ett kundnummer och inte som en mänsklig kund gör mig frustrerad, irriterad och mer eller mindre otrevlig. Mitt sunda förnuft säger att det ÄR inte personen som svarar som är skyldig, men det är den som får klä skott för mina salvor.

Varenda gång jag går in på en bank får jag dåligt samvete. Jag VET ju att de inte vill HA mig i sin lokal - de vill att jag ska sitta hemma och sköta allt via nätet och inte besvära dem. Och det gör jag ju. Ja, alltså, när Telia sköter sitt åtagande och matar mig med ett fungerande bredband då...

Jag är ändå förhållandevis ung, min visdom och mitt födelseår till trots. Men jag omges av en del människor som uppnått en aktningsvärd ålder och som inte längre känner att de klarar att ringa och få prisuppgift på sin försäkring. De känner sig inte trygga med att knappa sig fram genom alternativ som de knappt hinner uppfatta...

Sammanfattning;

Idiotsystem förstör min dag, jag förstör dagen för personen som svarar och den går hem och slår i köksluckor på grund av alla otrevliga kunder. I mitt frustrerade tillstånd skäller jag på mina barn, en utskälld tjänsteman skäller på sin make som i sin tur sparkar på familjens hund. Hunden biter brevbäraren som... Nämen vänta här nu... Brevbärare? Posten är väl nedlagd?

Den enda värme människor emellan som föds av denna vansinniga utveckling är den hetta som uppstår när människor blir förbannade.

Som brukare, nyttjare, kunder, konsumenter och som samhällsmedborgare lockas vi in i fållan som dumma små får - vi självscannar våra varor, vi trycker lydigt på terminalerna vid Bilbesiktningen och låssas att vi tycker det är okej.

För utplåningen av mänsklig kontakt, varma värderingar och ögonkontakt ÄR inte okej. Det föder inte ett samhälle de flesta av oss vill ha.

Vi är lurade. Grundlurade...

 

Catten

19 oktober 2011 19:59

Jag kan bara instämma - och intressant nog vet jag att även mina söner, som inte alls uppnått så aktningsvärda åldrar, håller med även de. En har flyttat och den andre är i flyttartagen och båda två efterfrågar MÄNNISKOR att få kontakt med när de vill ha information. Trots att de båda är uppvuxna och väl förtrogna med datavärlden så är de less, less och åter less på knapptryckningar. Mina mer eller mindre döva föräldrar och deras åsikter ska vi inte inte bara tala om....

http://catten.bloggplatsen.se

Sajberlena

20 oktober 2011 12:33

Noterar med glädje att det inte bara är jag som uppmärksammat att våra arvingar är omåttligt förståndiga!

De lyssnar på mina berättelser om hur det var förr med ett rosa skimmer omkring sig... Det är tur att vi finns, vi som står med ett ben på var sida tidslinjen. Det är tack vare oss som utvecklingen (eller nedvecklingen) trots allt inte kommit längre än den har - vi fungerar lite som ifrågasättande bromsklossar med möjlighet att ge konkreta exempel på saker som blivit sämre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...