Aaaaahhh - lördag! En hel lördag...

Den kan man ju inte låta vara ograverad bara sådär, så jag åker och jobbar lite. Det måste ju vara därför de finns, lördagarna, så att man kan jobba ifatt allt man inte hinner med i veckorna?

Hela den här veckan har varit hopplös... Hela sista tiden har varit hopplös om jag ska vara ärlig. Sjuka barn, en rygg som inte hänger med som jag vill, trött, trött och trött. Tror jag fått en släng av depression...

Egentligen är allt jag håller på med väldigt roligt. Mina jobb är roliga, min familj är rätt kul, bensinmacksarbetet är roligt men allt bara KRÅNGLAR hela tiden!

Barn som blir sjuka gör att jobben krånglar till sig, bensinmacken krånglar för att avtalen krånglar, familjen krånglar för att ingenting blir som det ska, hemmet krånglar för att ingen hinner krångla tillbaka. Nu är det ett krångligt höstlov utanför dörren; hur ska vi på bästa sätt arrangera så att Lillfisen ska få vara ledig utan att det krånglar till våra jobb ännu mer? En av oss jobbar hem den och den dagen, den andra den och den och den tredje får de klara sig själva några timmar. Fix och trix och allt blir oredigt.

Jag blir galen på allt krångel!

Nu har jag bestämt att ta tag i den här krångelhärvan och börja nysta. Det får börja med jobbet - jag lägger helgen på att jobba för att eliminera så mycket kommande krångel som möjligt. Det banar väg för en hyfsat god förutsättning vad gäller resten.

Min mamma sa alltid till mig "Ditt sätt att lättvindigt se på saker och ting och din ovilja att planera kommer ge dig problem en dag. Man kan inte leva för dagen utan struktur, planering och rutiner". Jag tyckte hon var otroligt tråkig, dåligt insatt och vaddå´rå? Bara för att HON inte kunde innebar väl inte att jag inte skulle kunna?

Nu är jag snart 45 år gammal och kanske, eventuellt - har inte bestämt mig än - börjar jag undra om hon inte hade en poäng någonstans i allt det där nonsenssnacket.

Eventuellt kan man inte ha två jobb som båda kräver mer arbetsinsatser än man är villig att ge. Eventuellt funkar inte devisen "det löser sig!" alla gånger... Eventuellt KAN man inte engagera sig i allt som låter kul bara för att det låter just kul. Eventuellt måste man inse att dygnet bara har 24 timmar och att de ska räcka till mer än kuliga saker.

Först då kanske livet kan innefatta mer än jobb, problemlösningar och somnande i soffan fyra kvällar av sju?

Kanske är det på tiden att jag blir - vad heter det där ångestladdade ordet nu igen?

Vuxen...? Ansvarstagande...? Förståndig...? Ordentlig...?

Får klura på det lite.

Nu åker jag, vuxet, ansvarstagande och förståndigt och jobbar. Ordentligt.

Ha en trevlig lördag!

 

Annakarinsol

29 oktober 2011 10:27

Heja Lena!!! Det du inte gör idag lämnar du över till morgondagen... Kram fina Du!

Sajberlena

29 oktober 2011 21:10

Ja... det är väl lite så jag jobbar... är jag rädd... ;D

Pöss på´re!

 

Annakarinsol

30 oktober 2011 10:43

Pöss,pöss! Världens bästa finaste vän... Jag är så glad att vi har träffats bara så du vet det. Kram!

Sajberlena

31 oktober 2011 00:39

Se där - även det en känsla vi delar rakt av! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...