Ah, ljuva födelsedagar!

Upp mitt i natten, stapplandes ner till köket, anordna frukost på bricka, samla ihop hela högen med paket och resten av familjen och sen upp och kraxande framföra Ja må han leva till klarvaken, låssassovande sjuåring - det är något speciellt med det!

Riv och slit i pakethögen, innehållet i varje paket undersöks, kommenteras och läggs på ny hög. Sjuåringsblicken irrar över de återstående paketen - kan det vara något av dem som innehåller det där...? När alla paket är öppnade och välkomnade med glada tillrop återstår bara ett... Kan det vara DET?

Riv och slit... Och... JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Där VAR det!!! Det hett, hett efterlängtade, önskade och jag-kan-inte-leva-utan-spelet till Nintendo DS!! Pokemon Heartgold - en sjuårings absolut högsta dröm!

Hur trött man än är, hur ont i halsen man än har, hur huvudet än molar på grund av en jag-har-gömt-mig-länge-men-nu-du-nu-kommer-jag-förkylning så blir man nästan lika glad som sjuåringen!

Nu har det byggts nytt lego i tre timmar. Nu ska mamma hjälpa till och bygga om lite så legogrejen funkar! Sedan ska det göras minigosedjur av garnbollar och piprensare. Å gungan ska hängas upp. Och Pokemonspel ska spelas. Där behövs inte mina insatser - tack och lov!

Nu - tårtfix! 

I några dagar nu har jag sett att Spykersaaben börjar bli oroväckande platt på höger framdäck. Jag har intalat mig att jag nog parkerat på dumt ställe så det har SETT platt ut, men si det funkade inte så bra idag. Jag stod nämligen parkerad på plan asfalt och däcket var... typ ganska platt... Men inte helt! Jag kunde köra till närmaste mack och pumpa i utan större bekymmer!   

Väl hemma bad jag maken att byta till sommardäcken, varvid han konstaterade att jag har tre bra däck och en gummi-ring-utan-mönster. Hm. Hur kan det bli SÅ?

Nåväl. Jag passade på att be honom kolla vad det är som skramlar under bilen också, när han ändå höll på menar jag. Å jag fattar inte varför han ALLTID ska se så trött ut när jag ber om en liten liten sak? Dessutom - varför kan han inte bara gå ut och kolla, varför måste han ställa miljoner konstiga frågor; När började det låta? Varifrån låter det? Låter det hela tiden eller bara när det guppar?   

Öh... Jag har ingen aning om när, eller varifrån, och det låter väl mest när man kör antar jag...

Jag svarar och svarar men han är aldrig nöjd ändå! Han går faktiskt så långt att han påstår att jag inte har koll!! Jag menar - hallåååå! Jag har STENKOLL! Bilen har ett platt däck och bilen skramlar nånstans - kan man ha mer koll än så, jag bara undrar?   

Nåväl, han gick ut, suckande och stönande och muttrande massa konstiga saker och kom in igen ganska snart. Det råkar vara så att jag under sista ett och ett halvt åren kört omkring med en gammal fax/skrivare i bagaget, jag har liksom inte riktigt kommit mig för att plocka ur den... Nu var DEN i vägen för luckan med domkraften, och dessutom trodde käre maken att jag hade lyft ur den bilen för ett år sedan! Jag menar, krav och pretantioner liksom. Jag sprang ut som en gasell och lyfte ur den med ett svisch och ställde den på marken! Tadaaa!

Nu håller han på och grejar därute, jag hoppas verkligen inte det är något löst under bilen för då blir han nog lite trött... Tror jag ska fixa lite fika åt honom till han kommer in, så han minns hur otroligt snäll och omtänksam fru han har...   

...sitter man instängd på ett kontor när solen skiner utanför och man hellre vill uppbåda lite fräknar på näsan?

Gjorde misstaget att ringa hem till påsklovslediga barn och deras semesterlediga far för att kolla vad de hade för sig. De höll på att sätta upp studsmattan för säsongen. Fikade säkert ute. Pulade lite och hade det lugnt och skönt.

Livet är inte alltid rättvist!

Men snart ska jag gå hem. Och ta vägen genom leksaksaffären - gissa vilken lillfis som fyller sju år imorron! Får väl sluta kalla honom lillfis nu och inse att lillfisarnas tid är förbi.

Undrar om det inte hade varit väldigt roligt med en hundvalp...!

Så - nu var mötet avklarat!

Jag presenterade min idé, lagom skakig och lagom svettig men jag fick sagt det jag hade planerat. Hur det lät sen är en annan femma...

Idén verkade gå hem hos de flesta, den måste naturligtvis skärskådas, analyseras, kostnadsberäknas och detaljplaneras men på det stora hela så är det nog ingen dum idé!

Jag kan ju inte lägga upp den här ännu, den är ju inte klar än, men det kommer! Annars kanske någon snor den rakt av, jag har inte patentsökt den...   

För övrigt har det ridits idag igen, maken var med (!) och han smugglade med sig kameran. Alla våra eleganta svävarhopp över hinder igår var det ingen som filmade, dock är dagens hopp - då hästen hoppade tre meter innan jag gjorde det och fortsatte, med mig hängandes på trekvart utan stigbyglar,  glatt galopperande tillbaka till stallet - förevigat för eftervärlden...     Typiskt en sådan film som skall arkiveras och brännas när ingen ser på.

Nåja, vi gjorde om´et igen och det blev betyyydligt bättre.

Kvällen har bestått av nyfunnen gammal vän, det bandet knöts kring 1970 tror jag, som jag inte hört av på minst 25 år! Facebook må i mångt och mycket vara ett fördärv, men ett trevligt sådant! Sådana avslut på dagarna tycker vi om!   

Jahaja, så var det måndag fast det är söndag! Gillar det!   

Maken är på golfbanan för årets premiärsvingande och jag, jag står här med disken jag... Hm. Nåt känns lite snett i den fördelningen, ska försöka klura ut vad...   

När maken kommer hem till väldiskat och iordningplockat litet hem tänkte jag hälsa på hästen och sen - sen smäller det! Då är det dags! Då ska jag försöka övertyga centern om att min idé till valkampanj med tillhörande event kommer blir jättebra! Men som vanligt - när man under lång tid varit övertygad om att man har funnit det bästa och absolut mest suveräna upplägget som går att hitta så sitter man ändå här, samma dag som det ska presenteras, och undrar om det är en så bra idé egentligen... Ni vet, modet sviker, tvivlen börjar gnaga och allt känns egentligen som en fullkomligt vansinnig och ogenomförbar tanke. Månne det vara ett sätt att försöka tråckla sig ur det obekväma i att behöva presentera det hela tro...? Kan vara, kan vara.   

Men äh, klart jag vet att det är en bra idé! Jag ska dra hela min vision här också, men jag vill se om den håller där den ska först. Det vet jag ikväll...

Kollade på film igårkväll, District 9, en film som normalt sett hade gått mig förbi utan att dess existens ens noterats, men som jag nu blev placerad i en fåtölj för att se. En lite annorlunda actionfilm som fick en att tänka både en och två gånger, alla specialgrejer till trots. Jättebra film! Sen hade änglarna hyrt en "mammafilm" också, Veronica bestämmer sig för att dö", mina pojkar vet vad jag behöver! Kalasfilm!

Nähä, nu var det visst disken som ropade ja... Suck och stön...

Om jag nu händelsevis råkat säga något ofördelaktigt om hästen, typ hamburgare eller annat elakt, tar jag tillbaka det! Hästar är underbara, ädla djur, vackra och lättsamma.   

Har precis haft ett fullkomligt suveränt ridpass i duggregnet, det var bara att gå ut och hämta in hästen, sadla och sen rida som några problem aldrig funnits i världen...   

Elegant i form - nåja, då och då i alla fall - snygga övergångar (åtminstone var femte övergång var kanon), lugnt och behärskat tempo (i alla fall hälften av tiden) och fullt kontrollerat rörelseschema (med jämna mellanrum).

Dessutom susade vi över megahinder, de var åtminstone 40 cm höga och vi svävade i luften två gånger av tre. Den tredje hoppade hon före mig, men det gick det med...

Wow, vilken riddag!   

Nu ska det ätas rester! Jansson har inte lämnat oss helt än...

Kram!

Funderade lite över varför jag känner mig så vansinnigt trött idag, men kom på att det måste bero på gårdagens idrottsaktiviteter - det sätter sina spår! En heldag med innebandy i idrottshallen skojar man inte bort. Nu var jag förvisso inte där som spelare men den mentala pressen som påhejare är ingen barnlek! Vann gjordes det inte heller, men Big Team Skruvemåla avgick som ett icke-besegrat lag genom att spela oavgjort de matcher man inte vann! Snyggt jobbat!   

Annars bestod dagen av en liten tur till affären mellan två matcher, det köptes
bl a  en flaska Pucko som inte hade åtdragen kork och som därför rann ut med ljudligt skvalande över övriga matvaror och tulpaner som tagit plats i kundvagnen. Därtill rann den vidare ner över golvet i affären och bildade en tjusig pöl ungefär vid godishyllan. Personalen på ICA var naturligtvis som alltid tillmötesgående och trevlig och kom med Torkyrullar och torkade av både varor och golv. Det torkades så till den milda grad att även streckkoden på min burk med Favoritsås torkades bort, varför det blev aningen förvirrat när burken skulle betalas...

"Jag ser inte streckkoden" sa kassörskan.

"Men jag kan hämta en annan burk" sa jag och snodde iväg. Nu fanns det inga andra burkar, så jag fick läsa priset på hyllan och kassörskan slog in den. Men hon behöll burken vid sidan om kassan, och tur var det väl att jag såg det för annars hade jag kommit hem utan sås...   

Nåväl, hela innebandylaget (huvudsakligen bestående av bröder, bröders respektive och bröders respektives barn med kompisar och en handfull egna söner) landade sedan här i Persson Casa för påskmatsförtäring. En angenäm afton - som alltid.

12 personer som äter middag genererar en del disk och diskmaskinen vägrade naturligtvis delta i evenemanget... Yey...   

Nu ligger huvuddelen av familjen utslängda i soffor och fåtöljer och "vilar" sig lite - utom maken som av någon anledning tycker han har energi att dammsuga bilen. Grattis till honom!

Själv tänker jag förflytta mig till hästhagen jag... När jag vilat klart!   

Ajajajaj... Ooooohhh... Smärta. Väldigt väldigt synd om mig.

Nejnej, har varken skadat mig eller slagit mig. Har räfsat löv och städat trädgård... Dessutom har jag i två dagar gått i skor utan klack - det gör något vansinnigt ont i hälsenorna kan jag meddela. Fyra timmar i trädgården med fysiskt kropparbete och sen en timme och tjugo minuter av springande i en hästhage - det känns liksom. Jag är inte van!

Springandet i hästhagen var inte precis något jag gjorde för att det är så vansinnigt roligt, det berodde mest på att hästhamburgaren stod i ena änden av hagen och hånskrattade åt mig ända till jag kom fram. Då kutade hon järnet till andra änden av hagen och så höll vi på...

Någon ridning hanns således inte med, det fick bli en kamp på liv och död i hagen och när jag väl fick in henne i stallet blev det rykt och sen en liten stunds longering - allt för att inte ge henne sista ordet.

Nåväl.

Blev premiärgrillning när jag väl kom hem, och den middagen åts som jag föreställer mig att man gjorde på vikingatiden. Det smackades, glufsades och åts med fingrar och fullständigt frosseri är nog inte så långt från sanningen. Alla var fruktansvärt hungriga efter en lång dags aktiviteter och första grillningen är första grillningen!

Efter maten hördes konstiga ljud från maken och han såg både förvånad och förtjust ut.

"Jag hickade!"

"Jo, vi hörde..."

"Jag har inte hickat på flera år!!!"

"Öh... Nähä... Nä..."

Som sagt - vi är fullkomligt normala i vår familj. Nästan.

Nu ska det göras gratänger och Janssonar till morgondagens frosseri!