Sitter och lyssnar på ett radioprogram som tar upp det faktum att vi i Sverige har längst väntetid mellan ett dödsfall och en begravning i förhållande till andra länder. Våra avlidna ligger och ruttnar i bårhusen i genomsnitt under 18 dagar innan de kommer dit de ska.

Det beror inte på att antalet avlidna har ökat, på uppbokade kyrkor eller på att den administrativa processen är för lång.

Nä, det beror på att - hör och häpna - anhöriga har svårt att hitta en lucka i almanackan...

VA??? Vi prioriterar vårt eget liv så till den milda grad att vi inte anser oss ha TID att begrava våra anhöriga!! Skämmes tamejfan!!

Är vi inte fullkomligt snett ute när vi inte begraver våra anhöriga till förmån för konferenser, semestrar eller viktiga möten på jobbet???  Vart är vi på väg i samhället då?

Upprörd blir jag. Det är för jefligt!

Bara så ni vet, arvingar! Jag ska prioriteras FÖRE nöjen och jobb även den dag jag ska begravas. Annars kommer jag inte ge er någon ro så länge ni lever... Semesterresa får ni åka på efteråt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...