Jag är så fruktansvärt less på middagsmat! Att planera, handla och laga mat varenda dag gör mig nästan deprimerad - det är så vaaaansiiiinnigt trist!

Därför blir det samma mat hela tiden. Automatiskt vispar jag ihop nåt, slänger fram tallrikar och när vi sätter oss vid bordet och jag upptäcker att det är spagetti och köttfärssås nu igen vill jag lägga huvudet i tallriken och hålla andan till jag dör.

Så. Jävla. Tråkigt.   

Igår lagade jag så äcklig mat så jag knappt kunde äta den själv - färdig, fryst Kebabkött och pommes. Kebabköttet råkade glömmas i stekpannan så när alla satte sig blev jag ett tag lite uppåt - hade jag stekt fläsk som är så gott? Nä, det hade jag ju inte... Det smakade fullständigt vidrigt.

Efter den middagen satte jag mig vid datorn och gick in på icas hemsida. Där fanns då färdiga middagsförslag med maträtter som jag inte ens visste fanns. Med några klick kunde jag fixa till en egen lista och klick klick så hade jag skrivit ut en låååång inköpslista i storlek A4 också! Wow!! Nu jäklar - nu kör vi på nya maträtter här family!

Jag slutade en timme tidigare för att åka och införskaffa förnödenheterna. Oooo, roligt för en gångs skull! Det var ändå inga konstiga grejer, det var typ falukorv och kyckling och sånt. Men ändå!   

Svek mitt Citygross och anlände till Maxi. Vet inte varför, de har samma varor på Citygross men ah - det blev bara så. Högg en kundvagn, tog min scanner, fram med utskrivna listan och satte fart.

Få se nu då:

500 gram kålrötter.

1 kg kyckling.

1 liter mjölk.

2 purjolökar.

1 burk creme fraiche.

Pasta.

Tomater.

Mango Chutney.

Listan var som sagt väldigt lång men jag tror inte jag behöver skriva mer än så för att ni ser det jag också upptäckte? Precis.

Kålrötter i grönsaksdisken.

Kycklingen typ en kilometer bort.

Mjölk två kilometer bort.

Tillbaka till grönsaksdisken - purjolök.

Pasta - andra änden av stan.

Åter till grönsaksdisken för tomater.

Och var i helvete hittar man Mango Chutney på Maxi?????????

Jag var i affären tjugo minuter i tre. Kvart i fyra gav jag upp, då började ögonen rulla i skallen och jag hade säkert ägnat en kvart åt att leta efter min kundvagn som jag så ordentligt parkerat för att slippa dra runt medan jag sprang fram och tillbaka och tillbaka en gång till. Därtill rasade mina snyggt staplade kassar flera gånger och varför gör man inte kundvagnar som är anpassade för självscanning där kassarna får plats?     

Väl framme i betalterminalen var de upptagna så jag gick fram till manuella utcheckningen. "Har det gått bra" kvittrade kassörskan och jag kunde bara nicka utmattat. Hade det blivit avstämning av det varuberg jag hade lyckats bygga med tungan i mungipan hade hon fått scannern i huvudet tror jag, men det blev det inte.

Vad det blev till middag? Köttfärsgulasch. Barnen tyckte det var äckligt.