När jag skulle köra till jobbet krånglade allt och jag hittade inga nycklar, ingen mobil och när jag hittade grejerna hittade jag inte väskan och på väg ut såg jag att jag glömt sätta på mascara. Men det sista sket jag faktiskt i, jag slängde mig iväg ändå; skrämmer man ihjäl nån så gör man! Det kan ju inte klassas som överlagt mord utan mer olyckshändelse i så fall...   

Upp med bildörren och in med dataväska i passagerarsätet. Men vilket kul ljud det blev...? Ahaaa - lillfis hade tryckt ner fönstret i botten igår eftermiddag och det har regnat oavbrutet i trettioelva timmar! Sanningen att säga är jag inte riktigt så noggrann som jag borde när det kommer till att plocka in saker ur bilen så där simmade räkningar, reklamblad och godis i en salig röra. Lillfisen satt kvar i bilen en stund efter hemkomsten igår för han bröt sönder solskyddet i Spykersaaben och försökte frenetiskt sätta tillbaka det igen. Det gick inte alls. Så han roade sig visst med att trycka ner rutan istället då... Företagsam ung man, den där Lillfisen!   

Jo, på jobbet sen då så ringde en dam och skulle polisanmäla mig. Anledningen till detta var aningen oklart, men det bottnade väl i att jag inte visste när chefen skulle komma tillbaka från ett möte. De är lite känsliga en del. Jag är mycket noga med min professionalism när det gäller telefonservice, så när polisanmälansdeklarationen gjordes kvittrade jag glatt att "jaaa, gör det, jag tror det hade varit jättebra för er att ringa dit istället så slipper ni lägga massa negativ energi på lilla mig. Vill ni återkomma och meddela vilken brottsrubricering er anmälan hamnar under skulle jag bli glad - jag är väldigt nyfiken!" men damen la på...   

Ja, jo, och sen skulle jag hem då, jättestressad som vanligt och slängde mig in på ICA-parkeringen på två hjul, rusade igenom affären och slängde ner mjölk och fläskkotletter, missade att springa förbi godishyllan utan att stanna och fram till kassan. Där stod en kund och handlade för flera miljoner och betalade allt med mynt som skulle stoppas i sån där myntistoppningsmaskin och den spottade tillbaka pengarna och hon framför mig i kön ställde inte ner sin kundkorg och fan vad sur jag blir när folk inte ställer ner sina korgar så jag får plats med min på hyllan och kunde börja plocka upp!   

Kom susande som ett jehu på väg till fritids för att hämta lillfisen och hamnade bakom nåt vrålåk i vilken föraren måste varit död eller något för bilen körde i otroliga 20 km/timmen... I flera kilometer på en väg som tillåter allt utom omkörningar.

Svängde upp framför fritids endast 5 minuter sen - ja, jag körde in tiden, inte ens jag visste att Spykersaaben gick så fort - och hämtade hem en osedvanligt tjurig lillfis som var sååååå hungrig och sååååå törstig att han inte trodde sig kunna överleva hela vägen hem! Å inte kom han ihåg hur skoldagen varit, vad de fått för mat eller vilka som var där. Okej, jag släppte det.

Kör upp för grusvägen hemma och ser hur vårt megastora parasoll ligger och rullar lite tjusigt 50 meter från parasollfoten och hur trädgårdsmöblerna antagit positioner som inte alls är bra för trädgårdsmöbler. Om det varit en tromb, en Gudrun eller en orkan kan jag inte svara på men av resultatet att döma kan det varit vilket som.

Middag, läggning, telefonprat och mailande och nu ska jag sätta på kaffe och äta upp alla fyra bullarna som jag köpte alldeles själv! Så det så!     

Rutiner, ordning och reda har återvänt och slagit ut slapphet, likgiltighet och dekadens! Kaoset efter hemmavarande barn, hemmajobbande morsa och ständiga överraskningar är till ända. Bråkiga barn, tjafs om ingenting, långtråkighet och tristess är ett minne blott.

Barnen börjar skolan!!

Mooahhahaha - en hel, lång hösttermin ligger framför dem. Upp mitt i nätterna, ut i kylan, vänta på bussar, långa tråkiga skoldagar med tjatiga lärare och tonvis med läxor väntar. *Vink vink med vita näsduken; Ha en bra dag älsklingar!*   

Där fick de små liven - så går det när man inte vill städa sina rum! Ha!   

Kanske de har vett att uppskatta hemmets trygga vrå och mammas ganska enkla regler om ett par dagar... Hmpf.

Fast ärligt talat. De såg inte helt missnöjda ut när de travade iväg i morse... Hm. Faktum är att de var liksom lite... uppspelta nästan.

Som fångar som äntligen får lämna sin bur på något vis...     

Äh, jag såg nog fel...