Lite gnäll;

Maken slutade tidigt idag, fö´lsedan till ära och allt. Jupp.

Den som fyller år hos oss får bestämma maten. Ikväll blir det hemmagjord pizza. Bra så långt.

Jag jobbar som en gnu och hinner inte sluta före fem. Family hemma och städar, kanon. Sen ringer de mig och ber mig fixa lite grejer när jag kör hem. Självklart. Gjorde en sammanfattande lista;

Hämta sons mobil.

Byta makens tröjor.

Köpa gitarrsladd.

Åka till bolaget.

Jag jobbar till fem. Jag har 45 minuters bilfärd hem (då räknar jag inte in tiden från jobbet till bilen och ut ur stan). Klockan sex kommer fikagäster och ska äta tårta (vilken mig veterligen inte är "gräddigad" eller garnerad än).

Hur ska jag hinna med det här tro....? Jag menar, man vill ju gärna äta mat innan man äter tårta?

Känns som det blir tight.

Jag var uppe mitt i natten och levererade presenter. Jag är trött.

Idag fyller Högt Älskad Make massa år.

Tradition och vana trogen väcks hela högen med arvingar upp strax efter sex - det är liksom nödvändigt för att sedvanligt gratulerande på sängkanten skall fungera innan alla måste dra iväg åt olika håll och mot olika utmaningar. Alla stapplar ur sängarna och vet knappt varför...

Maken var så trött så han med nöd och näppe orkade öppna presenterna, vi andra orkade inte notera vad han fick. Blev han glad? Förmodligen, men mellan present tre och fyra fick vi nästan knuffa på honom för att han inte skulle somna.

Födelsedagar är viktigt när man är liten. Men när man uppnått den högaktningsvärda ålder som maken gjort idag bryr man sig inte lika mycket om morgongratulerandet. Fick maken välja skulle han nog hellre sovit en timme till och tagit emot sina presenter på kvällen, pigg och glad.

Födelsedagar är kul. Men nu ska vi, hela familjen, släpa oss igenom den här dagen med grus i ögonen och förmodligen dö framför TV:n ikväll.

Jag tror vi ska byta traditioner...