Glad i hågen svischade jag iväg i Spykersaaben för att hämta upp min nya vän, The Great Mobile, på postutlämnings.... f´låt, posten finns ju inte längre - på OK-utlämningsstället i tätorten.

Hemkommen packar jag med stor iver upp lilla lådan med dyrgripen.

Ooooo så fiiiiiin! Jag visste ju det, det är PRECIS en likadan som mellanfisen precis fått! Eller...? Jomen, det ÄR det väl?

Men vänta här nu. Mellanfisen har ju det näpnaste lilla utdragbara tangentbord på sin. Hur många beståndsdelar jag än monterar ner min lilla svarta i så står något tangentbord icke att finna... Hm. Hm hm. Tja, spelar ingen roll! Vem behöver tangentbord när man har värsta tapp-tapp-på-skärmen-mobilen, jag bara undrar! Coooooolt!

Tapp-tappar lite och sviiiiisch-sviiiischar lite med tummen hit och dit och det känns som man styr hela världen med fingertopparna! Amazing...

Högt Älskade Maken ansluter. Följande upplyftande dialog utspelas:

H Ä M: Får jag se på den?

B M N M (Bimbo Med Ny Mobil): Aaa, vassego!

H Ä M: Men... Varför är det inget tangentbord?

B M N M: Vet inte!

H Ä M: Vet inte?? Men du sa ju att det var en likadan som Mellanfisens?

B M N M: Jo, men det var visst inte det...

H Ä M: Men vaffan - du måste ju veta vad du har KÖPT?

B M N M: Jamen det vet jag ju! Jag trodde kanske men ah... Nämen jag vet inte, den SÅG liksom likadan ut... Å vem behöver tangentbord alltså, man kan sköta hela mobilen med tummen!

H Ä M: Men herreguuuud, du lägger flera tusen på en grej och du vet inte ens vad det ÄR?

B M N M: Vet jag väl visst, jag SÅG den ju på en bild! Den såg ju likadan ut!

H Ä M: Jösses... Du är ju sanslös!

B M N M: Aaa, jag vet! Å så har jag en sanslöst snygg mobil också! Kan du hjälpa mig här och hitta var man SMS:ar?  

*

Jag fick ingen hjälp, men jag kunde själv! Fast första SMS:et gick inte så bra, jag skickade till storsonen och fick tillbaka svaret: Mamma?

Fast jag tror jag får vara lite försiktig närmaste framtiden. Mina bilaffärer och nu moBILaffärer tenderar till att öka Älskade Makens antal grå hår. Han är kanske lite känslig av sig, det får man ju respektera!   

Att skapa och etablera relationer är inte alltid en enkel och självklar sak.

Det blir ofta lite trevande i början innan man lär känna varandra. Man ger lite av sig själv, noterar hur mottagaren bearbetar det givna, sen får man tillbaka lite som man bearbetar själv. Ibland löper det på ganska bra och så plötsligt OOOPS! får man något tillbaka som man inte riktigt vet hur att hantera. Det kräver lite mer bearbetning, tolkning, analyserande. Vad menar vederbörande? Vad vill min nya bekantskap ha av mig nu? Ibland backar man lite innan allt känns klart och man fortsätter sin trevande väg framåt en - förhoppningsvis - bra och långvarig relation.

Jag hör till kategorin som trevar på ganska fort - jag lyssnar, spontanreagerar och kan nog ibland nästan skrämma bort nya bekantskaper som tvekande drar sig tillbaka en liten bit. Men oftast brukar det leda till att relationen fastslås snabbt; det är lätt att lära känna mig och jag har lätt för att lära känna nya bekantskaper.

Det ska nog gå bra den här gången också, även om jag känner att min nyvunna bekant är aningen avog och av komplicerad natur. Reagerar inte riktigt som jag förväntar mig, vilket gör mig lite konfunderad och frustrerad, men eftersom den lika ofta ger positiva överraskningar känns det som om det är värt att bygga vidare.

Vi kommer få en jättebra, givande relation, min nya mobiltelefon och jag! I sinom tid, i sinom tid...