Efter gårdagens gnäll ska jag nu detaljprecisera min dag så ni klart kan se att gnället var befogat...

Vid arbetsdagens slut skulle jag ju då byta makens tröjor, det var en baggis. In på affären, tre sekunder och ut igen. Klart!

Upp till Telenors butik för att uthämtning av sonens lagade mobil. (Den höll i en månad, sen fick han skicka den på reparation och nu fick han besked - efter FYRA veckor - att den var "klar för hämtning"). Två personal, 12-15 kunder i butiken. Nummerlapp = 335. Expedierades för tillfället = 328. Nåja. Jag satte mig på en stol och... satt där. Och satt. Och satt. Kände mig aningen stressad så jag tog en rövare, drog iväg för att införskaffa efterfrågad gitarrsladd till maken medan jag väntade.

Det fanns ingen sån sladd. Det fanns sladd men med fel kontakter. Skulle det funka med adapter? Säkert, tänkte jag, och köpte både ock. Bra där, 10 minuter!

Åter till Telenor. No 331 expedierades just då. Suck. Satt och satt, roade mig med att skicka lite kräks-SMS över Telenors ofantligt dåliga butiksbemanning till kreti och pleti, kollade FB och suckade.   

En timme och en kvart. Så länge satt jag och roade mig med dylika ting. Läste ni mitt förra inlägg vet ni att både middag, tårtkalas och allt däremellan redan var kört för länge sen. Min tur.

"Skulle hämta en mobiltelefon" säger jag och lämnar fram kvittot. Tjejen kvittrar i väg och öppnar något skåp, stänger det igen och springer ut genom en dörr. Redan där börjar jag ana oråd. Hon hittar den inte där den ska vara...

Hon återvänder och meddelar med all tänkbar serviceutbildning i röst och nuna att "näää, den verkar inte vara färdig för vi har inte fått den".

Nu censurerar jag resten, okej?   

Hemma hade ju family har fått i uppdrag att fixa pizzorna, gräddbelägga och garnera tårtan och ingående beskrivning av hur att hantera de osötade blåbären som ligger och tinar på diskbänken. Två inte alltför svåra uppdrag kan man tycka.

Vi hade lite telefonkontakt och jag fick rapporterat till mig hur degen jäste och grädde vispades.

Halvvägs hemma ringer maken. Han berättar sammanbitet att han är på väg till pizzerian för att hämta pizza, och att de fått göra en ny tårta... ?!  

Det visade sig att det vart nåt knas med pizzadegen som "inte gick att kavla", och att grädden till tårtan blev "aningen" lös och rann ut över hela skapelsen. Men jag hade köpt fler bottnar så de "slängde ihop en ny". Okej.

Mina underbara killar i diverse storlekar och modeller! Visst hade de missat att hälla av blåbärssaften från bären så man kan ju säga att det blev en saftig tårta. Och att sockra dem ramlade också mellan stolarna, men vi äter ju ändå för mycket socker jämt... Det blev som inga bär kvar att garnera med men vaddå, en gräddtårta är ju en gräddtårta! Bär ovanpå behövs faktiskt inte!

Vi åt pizza, vi tog varsin i blåbärssaft dränkt tårtbit, sockrade över hela biten, lyssnade till varandras knastrande mellan tänderna och drack kaffe. Satte på en film och jag somnade i fåtöljen.

Och idag är det en ny dag.

Tack och lov!