"Imorron måste vi baka bullar" sa Lillfisen bestämt när han skulle lägga sig igårkväll.

"Kan jag väl aldrig tänka mig" sa jag. Bullbak står inte precis överst på min lista över "saker som måste göras och som inte kan prioriteras bort"... Faktum är att bullbak inte är med på listan alls!

Lillfisens haka började darra, ögonen bli blanka och jag undrade vad i hela världen som stod på? Sen när gråter mina barn över uteblivna bullar? Möjligen gråter de av pur glädjechock när det någon gång erbjuds hembakat...

"Det är ju kanelbullens dag" mumlade Lillfisen grötigt och slog ner blicken. "Man måste ju baka bullar på kanelbullens dag..."

Okej. Så stod jag där då. Som en idiotmorsa mellan två hötappar. Skulle jag säga blankt nej, jag bakar inga bullar för att något smurftroll gjort en "hittepådag" som jag konsekvent vägrar inrätta mig efter? Vilka konsekvenser får det för mitt stackars lilla barn? Blir han massmördare, terapiberoende, drogmissbrukare?

Skulle jag säga "Aaaahaaaa, men är det kanelbullens DAG, jösses ja, klart vi stuvar om hela programmet och ställer oss och bakar klockan sju imorron kväll! Det är ungefär då som middagsbestyren är över, läxorna gjorda, alla är hemma och - hör och häpna - inga möten är inplanerade!" och själv bli massmördare, terapiberoende och drogmissbrukare på kuppen?

Jag. Gillar. Inte. Att. Baka.

Vi resonerade oss fram till en gyllene mellanväg. Jag köper frysta kanelbullar, vi värmer dem i ugnen när middagen är klar och äter dem som efterrätt.

Sonen gick och la sig, jag skrev upp BULLAR på femton notislappar för att inte glömma och allt blev lugnt och stilla.

Kanelbullens dag... Jäkla påhitt!! Jag äter ju inte ens kanelbullar för närvarande. Och hade jag gjort det så tycker jag bättre om vaniljbullar...   

Jag har inga direkta åsikter om Birro, det har jag inte. Han bara ÄR liksom, ibland lyssnar jag på honom, läser något av honom men han har ingenting som berör mig sådär markant...

Hur som helst.

Han sa "jag kan bli partiledare för KD". TV4 sa; "då får du sparken". Birro sa; "okej, jag tar tillbaka mitt erbjudande". TV4 säger; "du får sparken i alla fall".

Rent spontant känner jag att detta är inte helt okej.

Möjligen är det inte heller okej för TV4 att ha tydligt ställningstagande programledare heller, men någonstans tycker jag deras agerande här och nu är ett strå värre än en programledare med en politisk uppfattning i så fall.

Jag har aldrig sett Birro på TV4, men såsom jag uppfattar det hela leder han någon form av debattprogram?! Vad är TV4 rädda för - att han ska uppvigla befolkningen, hjärntvätta dem och propagera KD-politik i egenskap av programledare?

Han har väl varit KD-anhängare under hela sin programledarkarriär få man förmoda, därtill engagerad i partiet - annars hade han knappast kunna föra samtal med någon valberedning.

Det här är skitkonstigt...

I vissa länder kan man avsätta politiker som deltar i fel TV-program.

I Sverige är det okej att säga upp människor som deklarerar en politisk ståndpunkt.

Var tog den svenska modellens yttrandefrihet, LAS och åsiktsfrihet vägen nu?

Jag råkade slänga ett öga i almanackan idag och dra mig baklänges på en vagn - det är oktober!!

Det är ju höst! Sommareländet är över! Myggbetten slut, ormarna har gått och lagt sig och myrorna grävt ner sig under våra plattor.

Vi sammanfattar det hela lite kvickt såhär;

Ja, och här hade jag då skrivit en låååååång, inspirerande text om hösten som - av någon oförklarlig anledning - försvann när jag la upp inlägget!!!???

Och nu orkar jag inte skriva om alltihop men det hela gick ut på att vi har en ljuvlig period att glädjas åt under tiden fram till lussekatterna, glöggen, julskinkan och törkin.

Kort sagt - jag gjorde mitt yttersta för att inspirera er alla och talade om hur jag såg fram emot att gå igenom hösten tillsammans med er!

Låt oss hänryckas av allt vackert omkring oss, fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome". Eller så kan vi ta "Kumbaya". Den är bra! Den tar vi!

"Kumbaya my lord, kumbaya..."