Telia har hört av sig igen;

Hej Lena!

Jag har gjort mitt bästa för att försöka hitta vilket som kan tänkas vara ditt abonnemang hos oss. Helt ensam Lena på din ort är du ju inte men jag tror att jag kan ha hittat rätt - och i så fall ser jag att en tekniker är på gång och undersöker felet nu. För att vara exakt så aktiverade teknikern uppdraget för ett par timmar sedan så för tillfället kan jag inte se om det är helt klart eller om det fortfarande kvarstår arbete att göra. Men på gång är det alltså åtminstone!
Så jag vågar hoppas på att du ska kunna ha fungerande telefoni och bredband till ikväll.
Jag får be om ursäkt för att teknikerbesöket dröjde en dag längre än tänkt. Ska jag gissa, så beror det på att teknikerna har haft mycket att göra i ditt område men säkert kan jag inte uttala mig. Oavsett anledning så förstår jag att det är irriterande att det ska behöva ta sån tid att få felet löst - särskilt som du stött på svårigheter att ens anmäla felet.
Angående dina synpunkter på bristen på personlig kontakt när du vill anmäla ett fel, så har jag inte mycket värme att komma med där... Det beror som du nog kan ha gissat på så kalla saker som kostnader och effektivitet. Om så många av våra kunder som möjligt kan anmäla sina fel via våra automatiska ingångar, så kan felen bli lösta fortare och till en lägre kostnad, vilket ju i slutändan även gynnar alla kunder i form av lägre priser. Självklart är det inte meningen att din amälan ska försvinna på det sätt som den har gjort för dig, att det ändå hände beklagar jag verkligen!
Jag ska också ta vidare dina synpunkter så att de kommer fler till del inom företaget.
Ett tips när du vill dela med dig till oss om synpunkter och förbättringsförslag, är den här sidan: www.telia.se/tyckomtelia När du skriver där tar handläggare emot dina förslag och vidarebefordrar dem till rätt person. Så då slipper du också känslan av att behöva vara irriterad mot en person som inte är skyldig ; )

För fall där det går bra med skriftlig kontakt, kan jag förresten också tipsa om våra övriga kontaktvägar. Du hittar dem via www.telia.se/kontakt

Hoppas att du får en fortsatt fin vecka nu i alla fall - även om måndagen inte erbjöd riktigt allt det du hoppades...

Lisa Arvidsson
Telia kundservice

----------------------------------------------

Lisa - you just made my day!

Det beror inte lika mycket på att du kommer med goda nyheter som det faktum att du lagt ner tid och möda på att lokalisera mig!

Jag kan nu meddela dig och resten av omvärlden att vår telefon är fullt fungerande, att mitt internet är stabilt och att jag fått både SMS och en lapp i brevlådan om att felet är fixat. Vi har t o m fått ett telefonnummer till Ericssons kundtjänst att ringa för det fall det inte fungerar - det har vi aldrig fått förr vad jag kan minnas... Jag vill inte påstå att det gör saken sämre på något sätt.

Faktum är att jag börjar känna mig riktigt snäll igen!

Ska vi ägna ytterligare ett par rader till det filosofiska inslaget om vårt kylslagna samhällsklimat så närde jag väl inga större förhoppningar om att ni skulle dra igång någon omorganisering "back to the good, old days" såhär på tisdagseftermiddagen - man kan väl inte få allt förmodar jag. Men jag har försökt att ge en något sånär fördjupad bild i vad som EGENTLIGEN stör mig när saker krånglar. Bristen på kommunikation. Trygg, bekväm och tydlig kommunikation.

Eller ja, jo, lite störd blir jag av att inte kunna ringa ut, ta emot samtal och av att försöka hindra en nätspelande 15-åring från att hoppa från taknocken av  ren "vi har inget nät nu igen det går för fan inte att bo här"- desperation också... Telefon och internet är ju som sagt grundvillkor för att man ska kunna ta del och vara en del av dagens samhälle över huvudtaget. Bor man dessutom som vi, inbäddade bland gran och tall på landet är det snudd på ännu viktigare. Det är långt till barnens kompisar och fritidsnöjen och med obefintlig mobiltäckning är fungerande telefon livsnödvändig - behöver barnen få tag på oss måste de kunna nå oss.

Kostnadseffektivisering, konkurrenskraft och ekonomi är mitt yrke, mitt liv och min religion. Trots det så försöker jag se över kanten och inser hur mycket omätligt värde det faktiskt kostar att exempelvis ringa några ören billigare. Förstår gör jag, fullt ut. Men jag tycker inte om...

Nåväl, som sagt - nu börjar jag bli snäll igen, nu kan vi bli vänner för den här gången och nästa gång lovar jag att använda mig av era länkar. Kanske. Om jag inte rent av ska göra det nu... Ska fundera på saken!

Ha en bra vecka du med och hälsa Telia att de ska vara glada att de har dig!

/Lena 

PS! Nästa gång kanske jag slipper ringa felanmälan alls - jag kan väl bara skriva ett inlägg här så kommer ni?   

Jag fundar lite såhär på tisdagsförmiddagen...

I min kritik gentemot Telias automatiska kundtjänst ingår även en stark kritik riktad mot all form av centraliserad, outsourcad s k "kundmottagning". Det gäller biljettbeställningar, Skatteverket, Försäkringskassan, Polisen, Tingsrätten, Bilprovningen - name it!

Hela vårt samhälle håller på att successivt arbeta bort all form av igenkännande och därmed också trygghet, för att inte tala om mänsklig kontakt.

Jag ska ge ett par exempel;

Min ena arbetsplats ligger mitt emot stadens polisstation. Dit ringde jag häromdagen. Trodde jag. När jag presenterat mig och hasplat ur mig mitt ärende så fick jag frågan; Vilken polisstation gäller det? Jag talade med en växel någon annanstans i landet utan att ha en aning om vart mitt samtal hamnat...

Min andra arbetsplats ligger 100 meter från stadens tingsrätt. Tidigare har jag kunnat ringa bort, presentera mig med förnamn och varifrån jag ringer och den som svarar har vetat precis. Nu kan jag sitta och titta på byggnaden som inrymmer personen jag ringer till - medan en telefonist i Malmö kopplar mig dit...

Jag ska beställa ett personbevis på Skatteverket. Innan jag får en mänsklig röst i luren får jag knappa mig fram med min telefon genom en uppsjö datoriserade alternativ. Ibland, om det gäller något annat ärende som inte faller inom alternativramarna, får jag lite panik och knappar mig fram på måfå i hopp om att den-som-nu-svarar-till-slut kan koppla mig rätt om det behövs. När jag väl kommer fram och beställer mitt personbevis talar jag med "någon" som befinner sig precis varsomhelst i landet och som sitter i ett kontorslandskap. De övriga medarbetarnas mummel hörs i bakgrunden, hur de gång på gång svarar med samma inövade fras.

Oavsett vart jag ringer så kommer det - nästan - alltid ett alternativ som säger; "Vill du tala med handläggare/kundtjänst/människa så dröj kvar". Det är ju bra!

Men... Eftersom jag inte få ett mänskligt svar ifrån början så vet jag ju att de tycker jag är ASJOBBIG som belastar den redan hårt arbetande personalen med ytterligare ett samtal. Jag känner mig inte välkommen att ringa och störa. Jag är en pain in the ass.

Annars hade de väl inte börjat med att be mig knappa mig fram, eller hur? Då hade de haft en telefonväxel med människor som svarar och som tar emot mitt ärende och kopplar mig vidare.

Det var bättre förr. Då, på den tiden när man kunde ringa och felanmäla sin telefon på Televerket, hamnade på deras kontor i den stad där man bodde och fick tala med teknikern, förklara felet och bestämma en tid när de skulle komma. Jodå, jag är så gammal så jag minns det!

En stor bristvara i vårt karga samhälle är bekräftelse, beröm och uppmuntran. Vi behöver mer sånt!

När jag kontaktar ett företag, en myndighet, ett verk eller övrig organisation där jag inte får fram mitt ärende med mindre än att jag blir placerad i kö, får datoriserade idiotsvar eller uteblivna besked om mitt problem så har jag svårt att vara glad och trevlig när jag väl får kontakt. Alltså är det väl inte precis uppmuntran och beröm jag först tänker på att framföra.

Att betraktas som ett kundnummer och inte som en mänsklig kund gör mig frustrerad, irriterad och mer eller mindre otrevlig. Mitt sunda förnuft säger att det ÄR inte personen som svarar som är skyldig, men det är den som får klä skott för mina salvor.

Varenda gång jag går in på en bank får jag dåligt samvete. Jag VET ju att de inte vill HA mig i sin lokal - de vill att jag ska sitta hemma och sköta allt via nätet och inte besvära dem. Och det gör jag ju. Ja, alltså, när Telia sköter sitt åtagande och matar mig med ett fungerande bredband då...

Jag är ändå förhållandevis ung, min visdom och mitt födelseår till trots. Men jag omges av en del människor som uppnått en aktningsvärd ålder och som inte längre känner att de klarar att ringa och få prisuppgift på sin försäkring. De känner sig inte trygga med att knappa sig fram genom alternativ som de knappt hinner uppfatta...

Sammanfattning;

Idiotsystem förstör min dag, jag förstör dagen för personen som svarar och den går hem och slår i köksluckor på grund av alla otrevliga kunder. I mitt frustrerade tillstånd skäller jag på mina barn, en utskälld tjänsteman skäller på sin make som i sin tur sparkar på familjens hund. Hunden biter brevbäraren som... Nämen vänta här nu... Brevbärare? Posten är väl nedlagd?

Den enda värme människor emellan som föds av denna vansinniga utveckling är den hetta som uppstår när människor blir förbannade.

Som brukare, nyttjare, kunder, konsumenter och som samhällsmedborgare lockas vi in i fållan som dumma små får - vi självscannar våra varor, vi trycker lydigt på terminalerna vid Bilbesiktningen och låssas att vi tycker det är okej.

För utplåningen av mänsklig kontakt, varma värderingar och ögonkontakt ÄR inte okej. Det föder inte ett samhälle de flesta av oss vill ha.

Vi är lurade. Grundlurade...

Dag no 8 sedan felanmälan no 1.

Har vi telefon? Nope.

Funkar internet? Ja, i tiominuntersintervaller.

Skulle ni komma och laga det idag? Japp.

Har ni varit och gjort det ni lovade? Nope.

Har jag anledning att vara sur? Jodå, jag tycker faktiskt det!

Kan jag ringa och klaga? Nä. Jag har INGEN TELEFOOOOOON!!!!   

Kan jag ringa från mobilen och klaga? Nä. Jag har INGEN TÄCKNING!!!   

Lillfisen lärde sig ju att simma i våras. Sen har det inte blivit så mycket simträning som var tänkt i sommar, inte så mycket badande heller... Vet faktiskt inte varför!

Nu går de i simskola med hela klassen några gånger och han är väl inte precis nån delfin dårå. Alltså har han fått vara i den LILLA, hemska, förödmjukande bebisbassängen tillsammans med andra icke-delfiner, medan de riktiga delfinerna fått simma i den djupa pölen... Ajajaj - kränkningen har upplevts som gränslös.

Förra gången sa simläraren att "nästa gång, då minsann!" skulle han få vara i den stora han också.

Nu hoppas jag bara att löftet infriades. För när ens lillfis springer iväg till skolbussen "stora bassängen, stora bassängen" så är jag inte säker på att jag klarar hantera allt det besvikna och lessna som kommer hem i en stor hög ikväll om det glömts bort... 

1. Telefonen fungerar inte.

2. Nätet fungerar ibland.

3. Vi har inget varmvatten.

4. Somliga av oss försov sig idag. Dock inte jag.

Underbara måndag - var har du varit hela mitt liv??

För idag ska telefonen bli lagad, nätet börja fungera igen, maken komma ihåg att elda och ikväll lägger vi oss i tid så att alla kommer upp när de ska imorgon!

Kan det bli bättre?

Imorgon är det tisdag och då vaknar vi upp till en helt ny värld.

Imorgon kommer vår mackcontainer. Fast bara containern, resten är fortfarande "restnoterat". Men en container är ett stort steg i rätt riktning!

Idag blir en bra måndag, det känner jag på mig!   

I fredags var vi på musikcafe och lyssnade/tittade på körsång, åt säkert 10 sorters kakor och drack kaffe. Sen kom vi hem och jag vet faktiskt inte vad vi gjorde men plötsligt var klockan två på natten och jag ramlade i säng.

Har ju haft lite svårt att somna sista tiden, och när jag väl somnat så har jag vaknat innan jag ens sovit halvfärdigt. Så jag tänkte att nu SKA jag sova imorgon och förbjöd allt vad väckarklockor heter.

Ja, och så vaknade jag ju då på lördagen. Halv elva... Gaaaaah - ångestångestångest!! Av någon anledning känns det så förbjudet att sova så länge! Studsade upp ur sängen - bara för att upptäcka att ingen annan var uppe heller. Så jag tänkte att "äh, vaddårå", gick upp och la mig framför en film för att "vänta på de andra".

Sen vaknade jag igen när maken petade på mig och förkunnade att klockan var halv ett... HALV ETT!!!

Fattar ni? Jag sov HALVA dagen! Som värsta tonåringen! Helt crazy...

Sen gjorde jag typ "ingenting" hela dagen igen, svarade "sen" på alla frågor om när vi skulle äta mat, köpa lördagsgodis och spela schack, bestämde mig för att dammsuga övervåningen men det blev aldrig av, upptäckte att telefonen dött, hjälpte maken att få igen balkongdörrarna för vintern och slängde in en maskin tvätt.

Sen blev det då "sen" så vi åkte och köpte lördagsgodis till barn, make och mig, hyrde två filmer till vilka vi vräkte i oss både middagsmat och godis och in i halva film no två konstaterade Lillfisen glatt överraskad att "mamma måste gilla den här filmen för hon har inte somnat än!"

Och ungefär då kände jag att jag var jäääääättetröööött och när filmen var slut gick vi och la oss.

Och nu vaknade jag halv nio, bra tid en söndag. Betydligt mindre ångestskapande än halv elva och halv ett.

Å idag är det ju som sagt söndag och på söndagar vilar man. Så det är vad jag tänker göra idag!

Någonstans börjar jag fundera över varför jag är så lagd åt alla ytterligheter. Allt eller inget liksom. Hm...

Fick en kommentar på mitt förra inlägg;

Hej Lena!

NN heter jag och arbetar på Telia Kundservice.

Tråkigt att läsa om problemen med dina tjänster. Det är inte heller bra att det ska vara så svårt att komma fram till oss. Vi jobbar för fullt för att komma till rätta med kösituationen. Om du vill att jag undersöker hur det går med ditt ärende så får du mer än gärna kontakta mig via länken nedan.

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning
NN Telia Kundservice
 

-------------------------------------------------------------

Hej Telia kundservice!

Det är egentligen klart mot mina principer att föra den här debatten offentligt och jag tror inte det heller var syftet med den vänliga kommentaren. Men eftersom jag skällt ut er offentligt anser jag också att det inte är mer än rätt att både er välvilja och min motivering till kritiken meddelas via samma kanal.

Jag uppskattar det tillmötesgående ni visar genom att erbjuda mig möjligheten att få det hela utrett. Absolut. Men den visar sig bara varje gång jag skriver ett ilsket blogginlägg om saken!

Det tror jag det, att det är tråkigt att läsa om mina problem med era tjänster - då skulle du bara veta hur tråkiga problemen är att HA!

Jag har haft återkommande och ganska stora bekymmer med er. Det går att läsa om några av dem här , här och här  . Det som handlar om att vår telefon ringde upp hundratals abonnenter inom vårt riktnummerområde var en sådan mardröm så jag trodde vi skulle få flytta till okänd ort!

Svarstider och köandet är ett problem ni har - bristen på mänsklig kommunikation är ett annat. Vi har felanmält vår telefon via nätet i söndags kväll, fick besked om att det skulle åtgärdas om tre arbetsdagar, ingen ringde och ingenting hände. Alltså fick vi ringa och felanmäla en gång till! Nu vart det tre dagars åtgärdstid igen, dessutom kom en helg emellan; summa åtta dagar... Och den elektroniska mottagaren av min felanmälan skiter i mina frågor och mina tankar om det hela!! När jag ringer och felanmäler vill jag kommunicera med en MÄNNISKA, inte med en maskin! Jag vill kunna berätta om mina problem, jag vill kunna få direkta besked om läget och jag vill ha feed-back på vad jag säger.

Varför måste en felanmälan ske via en datoriserad telefonsvarare - varför kan jag inte få tala med en PERSON som hör mig och som kan svara mig??

Idag blev jag uppringd av en tjej som ville veta mer om vårt problem. Och peppar peppar - banne mig tror jag det är åtgärdat nu i eftermiddag! Telefonen har slutat spraka och nätet verkar hålla sig stabilt.

Jag frågade tjejen som ringde varför jag var tvungen att anmäla det hela två gånger? Enligt henne berodde det på att ni sökt oss utan att få svar och då annuleras anmälan efter 24 timmar?? Ingen av oss har missade samtal på våra mobiler och ingen av oss har några intalade meddelanden från er...  Vi hade inte en aning om att ni sökt oss!

Efter min andra felanmälan i onsdags blev jag uppringd av ett stockholmsnummer som - med datoriserad röst - angav att hon ville göra en kundundersökning om hur nöjd jag var... Jag ombads trycka 1 eller 2 på min telefon. Jag tryckte på 1 till tummen var blå och fick meddelande om att "någon knapptryckning inte kunde uppfattas"... (nä, det var ju fel på vår telefon...) Stor idé med den kundundersökningen. Vill ni ha en kundundersökning gjord så anställ folk som går att PRATA med!! Den kundundersökningen hade kunnat ge er ganska bra feedback på vad jag tycker och tänker, men nu slutade den med att jag lade på luren.

När allt funkar är ni bäst. Därför har vi valt att behålla er som leverantör, utöka vårt bredband och knyta upp oss på ytterligare massor av år. Trots att ni inte erbjuder täckning där vi bor så har vi ändå valt att mobilringa med er.

Jag vill inte fylla i er blankett. Jag vill inte ringa er mera. Jag vill bara kunna ringa mina nära och kära, vänner och bekanta, vara åtkomlig för den som behöver och jag vill kunna surfa med min dator via er nätuppkoppling. Om något krånglar vill jag kunna ringa en människa, få förklara mitt problem och få besked om när det är okej igen. Om min telefon roar sig med att via växelskåpet ute på gatan ringa upp hela kommunens telefonabonnemang vill jag ha problemet avhjälpt fort. Jag vill inte ringa en dator, få besked att det tar tre dagar och sedan få besked om att inget fel hittas. Gång på gång. Jag VET ju att det är ett major fel. Men jag får inte möjlighet att berätta om det förrän jag hysteriskt ringer en kundtjänst och kräver omedelbar uppsägning av mitt abonnemang...

Så, Telia - kan jag vara tydligare än så här?

Nu har jag försökt motivera min agression. Jag har förklarat varför jag väljer att göra det här. Jag tycker ni kan lägga det här svaret till den uteblivna kundundersökningen som inte gick att göra på grund av fel på min telefon.

Jag önskar dig också en trevlig helg!

/Lena

Uppdatering; felet var inte åtgärdat. Det fungerade bara tillfälligt...

Många undrar hur det går med mitt nya liv. Det går bra! Jag äter både LCHF, Viktväktardiet och Naturdiet samtidigt – helt ny grej. Utom på helgerna. Då äter jag godisdieten.

Andra revolutionerande förändringar är mitt sovande! Tidigare sov jag minst fem timmar varje natt. Nu sover jag fyra! Istället för att bara tillbringa kvällarna vid datorn lägger jag nu BÅDE kvällar och mornar vid denna magiska makapär. Varför? För att tajma in de få minuter som internetet funkar och kunna använda tiden till att skicka arga mail.

Mailen skickar jag till kortläsarföretaget Teller eftersom de nu sett till att vi fått skjuta fram vår bensinmacksleverans. De har nämligen inte fixat vårt avtal och dessutom vägrar de svara på mina mail och mina telefonsamtal. Deras kundtjänst svarar och säger att de ska ”puscha på” den avdelning som handlägger saken.  Sen händer – ingenting. Vi har skickat en ansökan, vi har ombetts komplettera den med miljoner handlingar, har efterkommit deras krav och sedan… nada!

Det har hänt ”ingenting” sedan i augusti. Jag tycker det är ett ganska konstigt förfarande gentemot sina kunder. Inte minst det faktum att de konsekvent vägrar besvara mina desperata mail…

Eftersom det varit tyst ifrån deras sida sedan vi skickade våra sista kompletteringar har vi naturligtvis förutsatt att saken är okej. Det är den tydligen inte. Koderna som kortläsarleverantören behöver har inte kommit.

Fler frågor om varför jag inte sover fyra timmar per natt? När man beställt en transport med en hel bensinmack på flaket, en tankbil med 15 kb bensin och vet att det kommer människor från när och fjärran för att vara med vid leveransen blir man lätt nervös när idiotiska företag som Teller inte ens kan ge en status på ärendet. Jag vet faktiskt inte ens om de läst mina mail!

Nåväl. Det är inte mycket mer jag kan göra åt saken.

Jo, sen var det ju det där med handfatet. Upptäckte plötsligt att jag blev väldigt blöt om fötterna varje gång jag tvättade händerna. Skum grej, tänkte jag, undrar varför det blir så? Det berodde på att hela röret lossnat från handfatsventilen ner till golvet och allt vatten rann liksom rakt igenom handfatet ut på golvet och hoppade över själva rörtransporten.

Nu har maken satt dit ett nytt rör.

Nu ska jag städa badrummet.