Sedan mellanfisen blev satt på diet för något år sedan har det krävts noggrann läsning av innehållsförteckningarna på allt man handlar. Det var i samband med detta jag uppmärksammade det fruktansvärt oroväckande fenomenet - att jag inte ser ett smack!   

Jag har i hela mitt liv haft utomordentlig syn! Kraftigt långsynt dessutom - alltid sett vägskyltar och registreringsskyltar långt innan andra ens sett skyltarna i sig. Men jag har även sett väldigt bra på nära håll, både stora och små bokstäver.

Nu... nu ser jag liksom bara att det står nåt men inte VAD. Det värsta är att det har gått så himla fort; ena dagen inga problem, nästa dag vit käpp och ledarhund! Vad är det som händer??

Provade såna där läsglasögon för några månader sedan. Blundande, satte dem på näsan, öppnade ögonen och befann mig i en ny värld. Suck. Det var bara att stoppa ner dem, ta med dem till kassan och betala. För säkerhets skull köpte jag även ett sånt där snöre så jag kunde ha dem runt halsen - behöver man dem inte hela tiden så är det ju bra om man vet var de är, tänkte jag.

Omgivningen höll - för vilken gång i ordningen - på att frusta ihjäl sig av återhållna skrattsalvor. Inte åt glasögonen, nej dem var det det inget fel på! Men snöret... Snöret var tydligen vaaaaansinnigt kul...   

Som den tjuriga och obstinata människa jag nu kan vara (ah, nu blev ni förvånade!) så la jag därför snörena på nåt "bra att ha"-ställe och därmed har jag aldrig kunnat använda mina glasögon. Jag hittar dem aldrig.

Men nu är det kris i lägret här alltså. Nu ser jag inte längre vad jag skriver på bildskärmen, kan inte läsa böcker och tidningar och ser inte textremsan på TV.

Vad ska jag göra? Utstå de hånfulla skrattsalvorna och använda mina snören eller helt enkelt låssas att jag ser utan glasögon? Å andra sidan skrattar mina nära och kära åt mig så fort jag visar mig så det gör kanske ingen skillnad... Är det inte kjolen som är nedstoppad i trosorna så är det felknäppta koftor. De är tämligen lättroade i min familj.

Nä, får nog ta tag i det där med ögonen på allvar. Optiker kanske?   

 

riesling

18 augusti 2010 22:34

Jag sitter här hemma i soffan och frustar av skratt! Du skriver alldeles briljant! En fröjd att läsa :-)

http://riesling.bloggplatsen.se

Sajberlena

18 augusti 2010 22:57

Meeen ääääsch så du säger...! Jag tar inte åt mig ett dugg! *suger åt mig som ett läskpapper och är glad i flera dagar* Tack snälla du - det gör verkligen du också! :)

 

Tjo

19 augusti 2010 17:11

Det kan ju funka med VIT hund och paraply också eller?

Sajberlena

19 augusti 2010 17:23

Tror du det? Wow, i så fall är jag ju i hamn -jag har ju både ock! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...