Det är DET jag har! Tack Anna, jag började bli allvarligt oroad. Och ja, jag njuter i fulla drag Mad, jag laddar för fullt för att möta mitt normala livstillstånd när det behagar återvända...   

Dessutom börjar jag fundera på om jag inte bäddat mig lite flow alldeles själv! Jag har släppt lite av alla mina engagemang och istället anlitat maken för att driva vissa konfliktfyllda samhällsfrågor, ett utmärkt drag visar det sig. Han, tillsammans med andra otroligt duktiga, engagerade och handlingskraftiga ortsbor ringer, skriver och fixar med vårt lilla uppror. Telefonen går varm här hela kvällarna och det är inte ett enda samtal till mig! Jag bara sitter i soffan, äter praliner och kommer med glada tillrop, fyller i lite fakta där det behövs och guidar lite i nätverksdjungeln. Häääärligt!

Nu har jag inte släppt sakfrågan helt och hållet, men jag försöker bearbeta den från andra håll. Man kan inte sitta på alla stolar samtidigt, en insikt som jag ryggdunkar och gratulerar mig själv till. Vi pratar den taktik jag beundrar mest - indiantaktik. Först är det tre, sen fem, sen dyker det upp fem till, ytterligare 18 och till slut har motståndaren ingen aning om hur många till som väntar bakom kullen... Men de lär bli varse, våra kära ledande politiker. De lär bli varse... Vår lilla ort besitter så mycket kraft när det behövs!

För övrigt har jag, i samband med att diskmaskinen började bråka för etthundrasjuttiotredje gången i rad, konstaterat att vi inte längre är i besittning av några mattallrikar... Varje gång det ska ätas får det göras från djupa tallrikar, där har vi 12 att välja mellan. Assietterna uppgår till fem och vanliga tallrikar 5 kantstötta och 0 hela. Lite sorgligt, jag är väldigt förtjust i vår servis, men efter 25 år får man kanske inse att det är läge att förnya sig. Mina älskade blå rosor går nämligen inte att få tag på längre. Jag har t o m mailat den tyska tillverkaren men där har nog alla dött - jag får inga svar i alla fall.

Nu är jag väl inte helt deppig över detta, på måndag åker jag till IKEA och vem vet - nästa vecka kanske vi äter vår middag på servisen Arv! Fast jag ska BARA åka dit och titta!  Naturligtvis.  

När jag ändå är där, i Kalmar alltså, borde jag nog passa på och klippa till mig lite också kanske. Jag svär flera gånger om dagen över att jag ingenting ser längre men det KAN ju bero på att håret hänger i ögonen!

Nä, nu lite tvätt och lite avplockning och sen - sen tror jag att jag ska smälla i mig lite glass faktiskt!