Så vart det möte idag igen!

Hade sånär glömt bort det, meningen var att maken skulle gå dit, men väl hemma från jobbet slängde jag in lite fiskpinnar i ugnen, skällde lite på ouppfostrade barn (varför kan ingen jobba lite med barnens uppfostran i det här huset, måste jag göra allting själv???) och susade iväg och lämnade maken med resterna och det kaotiska köket. Diskmaskinen har en dålig dag - igen.

Kvällens möte höll på rätt länge, något jag erkänner mig ganska medskyldig till...   

Har liksom lite svårt att inte prata väldigt mycket! Men frågor som engagerar och som jag brinner för har en förmåga att elda upp mig till den milda grad så man nästan får be om ursäkt efteråt. Nästan som bakfylleångest. Tror jag. För DET har jag naturligtvis aldrig haft!   

Ringde grannen efter mötet och frågade om hon tyckte jag uppträdde alltför euforiskt. Eftersom hon är en i själ och hjärta mycket vänlig och snäll människa visste jag naturligtvis att hon skulle säga att "neeeeej, det tycker jag verkligen inte". Fniss. Man ska välja sina domare med omsorg.

Ibland kan man känna hur människor sakta ändrar sinnesstämning under möten, hur människor som från början ser nattsvarta hål börjar upptäcka broar över hålen och sakta prova om de håller genom att sätta ner en fot i taget. Brokonstruktörer är inte alltid lätt att hitta, men i vår bygd finns det ett par stycken. Sol-Anna - du är en utomordentlig sådan! *vågen*

Nu är jag trött, törstig och har huvudvärk. Jag vill fortfarande inte erkänna det högt, men kan i förtroende viska: jag SER INGENTING! Därav huvudvärken, inofficiellt alltså, officiellt måste det bero på vätskebristen.

Säng, lite blädder i Praktisk ridning av Bo Tibblin och sen tänker jag inte kliva upp förrän imorron bitti!

Aaaahhh, måndag morgon! Hääärligt - tillbaka på jobbet, pappershögar, mail och fakturor - baggis efter en helg som denna!   

Hela rabatterna är fulla med gröna pinnar som avser utveckla sig till krokusar (tror jag, jag har ingen aning om vad jag har pulat ner i myllan...), snödropparna (blomman alltså, tror jag, den är liten, vit och har gröna stjälkar och grannen sa att det var det) frodas i gräsmattan och snön lyser med sin frånvaro. Maken tvättade bilarna igår och det är nu dags att byta om till sommardäck - bara en sån sak!

Liten son skickades till skolan i fodrad regnjacka istället för täckjacka, nu hoppas vi bara att han inte förfryser sig. Är det vår så är det, frys och njut och tig sen!

Egentligen har jag inte tid att jobba, jag måste slipa klart mitt brandtal för min valkampanjsidé, men jag kanske kan ägna lite av min arbetstid att fundera på upplägget... Får kolla med chefen om det är ok. Eller inte. För, som man säger; det är enklare att be om ursäkt än be om lov!

Annars inget nytt under solen, mer än tunga grå moln då, men jag konstaterar att vi går en ganska spännande period till mötes. Både inom politiken, jobbet och familjen.

Snart är det påsk med tillhörande innebandyturnering. Jag ska inte vara med och spela, men vi har ett gediget lag i Big Team Skruvemåla i år. Make, son, kompis, broder, broders barn, broders barns kompis *vågen*. Känner att vi har vårvindarna på vår sida!   

Har under en tid nu fördjupat mig i Bo Ericssons "Lutzen 1632". Detta historiska slag berättas här ur lite andra vinklingar, vilket gör den egentligen redan uttjatade historien väl så intressant igen. Författaren ger lite input om det här med beslutskonsekvenser, ett ämne som intresserar mig gränslöst! Om man nu kan kalla det för "ämne"...? Men i alla fall!

Herman Lindqvist, som nästan fick mig att bli kär i både Axel von Fersen och Napoleon, är ju fullkomligt suverän. Men nog är det lite lärorikt med analyser av historiens viktiga beslut också, inte bara att få allt återberättat...

Nähä, pappershögarna va de ja!