...vårt nya rum!

Nu hälsas ni välkomna, släkt och vänner, att övernatta i vårt fiiiiina gästrum. Dock får ni räkna med att dela rum med   

heeela värdfamiljen anno 1997 stirrande ner på er från en vägg... Beklagar, men gilla läget!

Att hänga tavlor är ingen konst för de flesta, men för mig är det uppenbarligen en näst intill omöjlig uppgift. Vi har numera fyra hål i våra nya väggar, trots både tumstock och tapetmönster att följa, vilket borde gjort det lätt...

Jag mätte som värsta proffset med spik i mungipan och ropade till maken; "Hälften av 1,12 är väl... hm... 56 cm va?" Han suckade och svarade att "jaaa..." Jag nickade förnöjt (ha, visste väl att det var 56)  och bank-bank-bankade in spiken - på 65 cm. Hängde upp tavlan och kunde inte fatta varför det såg så snett ut.

Ut med spiken, nya bankbankbank och upp med tavelskrället igen. "Öh, det blev väl lite lågt va...?" sa maken väldigt, VÄLDIGT försiktigt. Slängde ner tavelhelv... igen och BANKBANKBANKade i spiken igen och nu, nu blev det faktiskt bra!

Sen samma procedur igen fast på andra väggen, bank bank, inget bra, banka om, nytt hål...

När jag var klar kom jag på att jag ville nog ha en annan tavla där men maken höll i mig, tog försiktigt ifrån mig hammaren och ansåg att jag nog borde nöjdförklara mig nu. Okej okej, det får va som det är.

Sen var det gardinerna. Jag rotade och letade och bökade men hittade inte en enda gardin som passade in i rummet. Om jag kunde begripa var alla våra fruktansvärt skitfula gardiner kommer ifrån! Jag hittade trasor som jag inte ens skulle använda som fönsterputstrasor och det värsta är att nån gång i livet har jag nog gillat dem. Minns ni de där puffgardinerna alla hade på åttiotalet? Man hängde upp dem och fyllde dem med silkespapper - hemska saker kan jag tycka när jag ser dem i en ihopskrynklad liten hög i nåt skåp numera. Rosa, lila, gröna. Men har jag slängt dem? Nä. Braåha...

Allt var väldigt puffigt och fluffigt på åttiotalet när jag tänker efter, kläderna, frisyrerna... Nåja, det var en parentes. Tillbaks till vårt nya rum.

Hittade några gamla spetssaker, hemska saker det också, men de får hänga till imorron. Men jag är lite nervös för att behöva tala om för maken att vi ska ta ner och byta de som hänger där nu, han var med och försökte arrangera upphängningen och egentligen är det väl ett under att vi fortfarande är gifta. Specialupphängningar av specialgardiner på specialstänger kan få det mest stabila äktenskap att krascha.

Nåväl - jag funderar på att sova i vårt nya rum inatt, bortsett från gardinerna tror jag faktiskt att jag gillar det!   

...då skulle jag göra om och göra rätt. Min lilla kommun skulle jag utveckla och göra till en attraktiv inflyttningskommun där människor vill satsa för framtiden.

I min värld är allt egentligen väldigt enkelt: man ger sin kommun självförtroende. Spaltar man ner helheten i små enheter så fungerar det mesta faktiskt likadant - självförtroende sänder ut positiva signaler och öppnar ögonen på människor. Ett kommunalråd måste inte bara kunna fungera som ledare, ett kommunalråd måste tillsammans med sin stab kunna entusiasmera, peppa och arbeta aktivit med klara målsättningar.

Alltså - "mina" kommuninnevånare tror på oss själva, vi vet att kommunen har potential och vi kan erbjuda en unik valfrihet i form av billiga hus, närheten till havet, skogen, tätort och landsbygd. Det är bara att välja. Dessutom hamnar man på ett vettigt pendlingsavstånd till städer som Karlskrona och Kalmar oavsett var man väljer att slå sig ner i kommunen. Det är ju lysande förutsättningar!

Jobb och sysselsättning. Vi behöver det. Ordet "Gnosjöanda" låter positivit i de flestas öron, eller hur? Då ska man veta att Torsås kommun beräknat på antalet invånare har fler småföretag än Gnosjö! Varför finns det då ingen "Torsåsanda" man talar om?

Man måste undersöka vad som krävs av kommunen för att få fler företag att etablera sig här hos oss. Hur kan man hjälpa till? Hur marknadsför man det geografiskt ypperliga läget?

Skola och barnomsorg. BRA skola och BRA barnomsorg. Inte skola och barnomsorg som hela tiden bantas på resurser för att "barnen kommer ändå ta slut". Fel mentalitet!!

Jag vill tänka "vi är en liten kommun men vi har ändå en ny idrottshall, en otroligt bra ungdomsverksamhet och närproducerad, ekologisk mat till skolor och äldreomsorgen. Övervägande delen av befolkningen bor på landsbygden, men med vårt miljötänk har vi ändå satsat på en väl utvecklad kollektivtrafik - även när skolan är stängd och med turer utöver skolbussarna. Vi arrangerar ungdomsaktiviteter på helgerna och har naturligtvis nattbussar till orter som Söderåkra, Bergkvara och Gullabo. Vi har förenat våra olika orter genom gemensamma aktiviteter mellan skolbarnen i ytterområdena så de känner till varandra och har etablerat en form av gemenskap när de strålar samman i högstadiet. På så vis arbetar vi aktivt för att överbrygga den konkurrens som hela tiden råder mellan områdena.
Vi satsar på etableringsstöd till nya företag, vi erbjuder hyresrabatterade lokaler och en medflyttandeservice i form av introduktionspaket till kommunens nya invånare.
Vår årliga "Torsåstoppen-dagar" är välbesökta - vem vill inte komma och hälsa på en kommun som är så otroligt framåt som Torsås?"

Vad är det för fel på att utveckla något positivt som föder ringar på vattnet istället för att slå sig till ro och förvalta ett sjunkande skepp?

Jag är en drömmare. Men drömmar går alltid att förverkliga!

Om jag vore kommunalråd, då jäklar...   

Som alltid när det kommer till magi så är det något lurt!   

Magiska jeans är jättesköna, de gör som de säger; trycker in och trycker upp. Nu återstår alltså bara att komma underfund med VAR man ska göra av allt upp- och intryckta... Jag syftar då på främst på den simring som bildas ovanför byxlinningen av upptyckta valkar. Men jag avvaktar väl, för jag förutsätter att man snart presenterar en in- och upptryckande tröja som tar hand om avfallet?

Dessutom upptäckte jag när jag tog av mig byxorna igen att allt överflöd ramlade ner och ut precis som innan, vi snackar tydligen återvinning.

Idag är det tandläkardags med liten son igen, plastning av den oplastade sidan av garnityret och för övrigt en ganska behaglig dag tror jag. Pula och fixa, se om jag kan hitta några lämpliga, oläckande stövlar till sonen i tätorten.

Men jag funderar på om jag inte ska försöka jobba undan lite så jag hinner upp till hästelihästen också... Japp, tror jag ska satsa på det!   

Hejrå!